Quiche [kit*e'], hufvudstad i ett departement med samma namn i republiken Guatemala, på högslätten n. om Atitlansjön. Omkr. 10,000 inv. J. F. N. Quiché [kit*e'], indianstam i Guatemala (se d. o.). Quicherat [ki*ra']. 1. Louis Q., fransk filolog, f. 1799 i Paris, d. där 1884, var skolman och bibliotekarie vid S:te Geneviève samt vardt 1864 led. af Institutet. Q. författade många ordböcker (Dictionnaire latin-français, 1844; mer än 40 uppl., Dictionnaire français-latin, 1858, mer än 35 uppl.; m. fl.), versläror (Traité de versification latine, 1826, mer än 20 uppl.; Nouvelle prosodie latine, 1839, mer än 30 uppl.; Traité de versification française, 1838, 2:a uppl. 1850) och andra filologiska arbeten (Mélanges de philologie, 1879, m. m.). -- 2. Jules Q., den föregåendes broder, fransk historiker, f. 1814 i Paris, d. där 1882, anställdes 1849 såsom professor i diplomatik vid École des chartes (för studium af handskrifter) och var från 1871 till sin död denna undervisningsanstalts direktör. Q. gjorde sig känd företrädesvis genom sin omfattande publikation Procès de condamnation et de réhabilitation de Jeanne d'Arc (5 bd; 1841--49). Bland af honom dessutom utgifna arbeten må nämnas Aperçus nouveaux sur l'histoire de Jeanne d'Arc (1849), Histoire du collège de Sainte-Barbe (3 bd, 1860--64) och Histoire du costume en France (1874). Qui Christi Domini vices, lat., namn på en påflig s. k. afgränsningsbulla af 29 nov. 1801. Quichua [kit*ua], Kechua, Ketsjua, Quechua. 1. Sydamerikanskt kulturfolk, som vid den spanska eröfringens tid var det förnämsta i inkas rike och ännu i dag bebor en stor del af Ecuador, Peru, Bolivia, Chile och Argentina (jfr Indianer, sp. 500 och fig. 14). Ursprungligen tillhörde namnet en i det inre Peru boende stam, besläktad med aymará (se d. o.). Q. odlade flera kulturväxter, bl. a. potatis, bomull, gödslade och vattnade sina åkrar, höllo husdjur, såsom hunden, lama, alpacka, byggde hus af sten eller obrändt tegel, anlade vägar, bearbetade metaller (guld, silfver, brons) och förstodo sig på krukmakeri och väfnadskonst. De betjänade sig af s. k. knutskrift (se d. o.). -- 2. Sedan omkr. 1560 beteckning för det i Peru sedan gammalt mest utbredda indianspråket, i fem hufvuddialekter sammanfattade munarter, af hvilka en talades af Q.-folket. Då inkas i Cuzco talade detta språk, fick det på grund af dessa härskares politiska betydelse stor utbredning i Syd-Amerika äfven på bekostnad af andra språk. Hos de äldre spanske författarna kallas det "la lengua general" eller "la lengua cortesana". Det talas nu i Peru, utom på högplatån, i den boliviska provinsen Cochamba, i delar af Ecuador, Venezuela och Argentina, till och med i La Plata-staterna. Det eger de vanliga vokalerna a, e, i, o, u, men saknar en del konsonantljud såsom för b, v, d, f, g, l, ch (sp. [**]); det eger utom de öfriga äfven [**U+03C7] assibilatan ts, de egendomliga aspiratorna k[**], t[**], p[**], ts[**] samt de palataliserade l' (lj) och ñ (nj). Grammatiskt kön och artikel saknas. Nomen har åtta kasusformer: nominativen utan ändelse, de öfriga bildade med suffix. Plur. ändas på -kuna och har samma kasussuffix som sing., t. ex. iness. huasi-kuna-pi, i husen. Adjektivet står alltid före subst. och är oböjligt. Pers. pron. böjes som nomen, t. ex. ñoka-pi, i mig, och har inklusiv och exklusiv plural, t. ex. inkl. ñokants[**]ik, exkl. ñoka-iku, vi. Possess, uttryckes med suffix, t. ex. huasi-i, mitt hus, huasi-iku, vårt hus (exkl.), huasi-iki-kuna, dina hus. Med samma suffix böjes äfven verbet, t. ex. af stammen (och imper.) apa, bära, apa-n-i, jag bär, apa-n-ki, du bär, och i den s. k. objektiva konjug. apa-i-ki, jag bär dig. Modi och tempora, ungefär desamma som i grekiskan, bildas med hvar sitt särskilda suffix, liksom ock de utomordentligt talrika afledda stammarna, t. ex. mants[**]a, frukta, m.-rku, bli plötsligt rädd, m.-rku-ts[**]i, plötsligt skrämma, o. s. v. I likhet med andra indianspråk saknar det i stor utsträckning enkla appellativa benämningar (såsom för tid, rum, väsen, dygd, frihet, rätt o. s. v.), men har rikedom på konkreta och individuella sådana. Bland litteraturen märkes ett fornperuanskt drama, "Ollanta" (eng. öfv. af Markham 1871, ty. öfv. af F. von Tschudi, med kommentar, 1875, Wickenburg 1876, Ebrard, pseudonymen G. Flammberg, 1877, Middendorf, se nedan). Jfr J. J. von Tschudi, "Die Kechuasprache" (1853), Markham, "Grammar and dictionary of the Q." (1864); "Organismus der Khetsuasprache" (1884), Middendorf, "Die einheimischen sprachen Perus" (6 bd, 1--4 om Q., 1890--92), Berrios, "Elementos de gramatica de la lengua Keshua" (1905), och F. Müller, "Grundriss der sprachwissenschaft". K. F. J. Quick-lunch [k*i'k-lan*]. Se Lunch. Quicunque (Symbolum Q.), lat. Se Athanasianska trosbekännelsen. Quidam, lat., en viss person, en onämnd. Quidde, Ludwig, tysk historiker och politiker, f. 23 mars 1858 i Bremen, har efter studier i Strassburg och Göttingen deltagit (från 1882) i utgifvandet af "Deutsche reichstagsakten des 14. und 15. jahrhunderts", där han redigerat delarna IV--V och X--XII. Q. uppsatte 1889 "Deutsche zeitschrift für geschichtswissenschaft", som han redigerade till 1895 (den fortsattes 1896--97 af G. Seeliger, sedan 1898 under titeln "Historische vierteljahrsschrift"). 1888 blef Q. medlem af Historiska kommissionen i München, var 1890--92 sekreterare för preussiska Historiska institutet i Rom och blef 1893 medlem af Münchenakademien, historiska klassen. Från 1893 framträdde han som radikal politiker och blef snart mycket bemärkt både som talare och författare af polemiska småskrifter. Hans Caligula (1894), uppfattad som smädeskrift mot kejsar Vilhelm, väckte ofantligt uppseende och utgick på kort tid i 30 uppl. samt föranledde åtal för majestätsbrott mot Q., som emellertid frikändes. Han redigerade 1895--1900 tidningen "Münchner freie presse", blef 1896 ledare för demokratiska folkpartiet i Bajern och var 1905 verksam vid föreningen mellan Bajerns liberala och demokratiska partigrupper. Sedan 1907 är Q. led. af bajerska landtdagens deputeradekammare. I den internationella fredsrörelsen har han tagit liflig andel. Bland hans vetenskapliga skrifter märkas Der schwäbisch-rheinische städtebund im jahr 1384 (1884) och Die entstehung des kurfürstenkollegiums (s. å.). Quiding, Nils Herman, jurist, skriftställare i socialpolitiska ämnen, f. 30 aug. 1808 i Malmö, d. där 26 dec. 1886, tog 1830 vid Lunds universitet examen till rättegångsverken och var 1847--