79 rådman i Malmö. Q. var redaktör för "Malmö tidning" 1838--42 och representant i borgarståndet för Malmö stad vid riksdagen 1862--63. Om hans stora flit och författningskunskap vittna arbetena Nytt slags register till Sveriges allmänna nu gällande lag med dit hörande författningar (1839; med förord af J. Holmbergsson) och Svenskt allmänt författningsregister för tiden från år 1522 till och med år 1862 (1865; granskadt af P. E. Bergfalk). Q:s studier öfver de europeiska samhällenas

utveckling och brister ledde honom till utarbetande af högst radikala förslag till en omdaning af de politiska inrättningarna och den mänskliga sammanlefnaden. Han framställde sina åsikter i det om ovanligt skarpsinne och lefvande människokärlek vittnande arbetet Slutliqvid med Sveriges lag, hvilket han utgaf under pseudonymen Nils Nilsson, arbetskarl, och som består af 4 af delningar: "Revision af lagens yttersta grunder" (1871), "Reformlära" (1872), "Gemensam lag för alla europeiska folk" (1873; 1:a uppl. redan 1865 under titeln Europas grundlag för tjugonde seklet; 3:e uppl. under titeln Samhällsidealet och rätta vägen dit, 1882) och den utopiska framtidsbilden "Platos stat i korrigerad bild" (1876). -- Om Q:s dotter, Annie Vilhelmina Elisabet Q., se Åkerhielm. Qui dort [ki dår], fr. Se Johan af Paris. Quid pro quo, lat., detsamma som qui pro quo (se d. o.). Quidquid agis, prudenter agas et respice finem, lat., "hvadhelst du uträttar, så gör det med förstånd och tänk på utgången", ett nylatinskt ordspråk (Gesta romanorum 103), som bildar en hexameter. Quidquid delirant reges, plectuntur Achivi, lat., "huru än konungarna rasa, få grekerna umgälla det", d. v. s. folken få sota för sina furstars dårskaper. Uttrycket (en hexameter) förekommer i Horatius' "Epistolæ", I, 2, v. 14, och anspelar på det utanför Troja uppkomna splitet emellan Agamemnon och Akilles. Quidquid de omnibus valet, valet etiam de gernere, log. Se Induktion 1. Quidquid id est, timeo Danaos et dona ferentes, lat., "huru det är, jag grekerna fruktar, om också de skänka", citat (hexameter) ur Vergilius' "Æneis", II, v. 49, d. v. s. folk, som man har anledning att misstänka, skall man ej tro, äfven om de söka ställa sig in. Quid Saulus inter prophetas, lat., "hvad (har) Saul (att göra) bland profeterna?". Uttrycket anspelar på berättelsen i 1 Samuels bok 10: 11--12. Quiersschied [kvir*it], by i preussiska reg.-omr. Trier (Rhenprovinsen), vid järnvägen Saarbrücken --Neunkirchen. 6,930 inv. (1910). Glasbruk, stenkolsgrufvor. J. F. N. Quiscat in pace, lat., hvile i frid. Qui êtes-vous? [ki ät-vo], fr., biografisk uppslagsbok. Se Who's who? Quilibet fortunæ suæ faber, lat., enhvar (är) sin egen lyckas smed. Quilibet præsumitur bonus, donec probetur contrarium, lat., "hvar och en (bör) tros om godt, tills motsatsen bevisats", m. a. o. ingen bör dömas ohörd, en ofta citerad rättsregel. Ouilimane [kilima'n*]. Se Quelimane. Quilisma, mus., drill. Se Neumer. Quillaja Mol., bot., farm., ett släkte af vackra, ständigt gröna träd inom fam. Rosaceæ, underfam. Spiræoideæ, utmärkt af de vingade fröna. Allmännast bekant är Q. Saponaria, såpträdet, som växer i Chile och Peru och hvars bark, cortex Quillajæ, kvillajabark, kommer i handeln i mindre eller större stycken, af platt eller något rännlik form. Lukt saknas, men smaken är skarp och pepparlik samt tillika slemmig. Denna bark innehåller mycket saponin och bildar med vatten skum på samma sätt som såpa samt är mycket använd vid tvättning af garn och finare väfnader med ömtåliga färger. Kvillajabark, af hvilken äfven extrakt förekommer i handeln, är det viktigaste materialet för fabriksmässig framställning af saponin (se d. o.). En tinktur på barken är använd i medicinen, dock ej hos oss. O. T. S. (G. L--m. C. G. S.) Quillard [kijar], Pierre, fransk författare, f. 1864 i Paris, d. 1912 i Neuilly, debuterade med en parnassien-påverkad dikt La gloire du verbe (1885), hvarpå följde det tragiska symbolistiska versdramat La fille aux mains coupées (1886), L'errante (1896) och diktsamlingen La lyre héroïque et dolente (1898). 1892--97 professor vid det armeniska universitetet i Konstantinopel, har Q. ifrigt arbetat för Armeniens frihet, dels genom egna arbeten (La question d'Orient, 1898, Pour l'Arménie, 1902), dels genom veckotidskriften "Pro Armenia". Q. har äfven öfversatt Porfyrios (1893), Æmilianus (1895), Iamblichos (s. å.), Sofokles' "Filoktetes" (1896) och Herondas (1901). Quillota [kiljå'ta], stad i sydamerikanska republiken Chile, prov. Valparaiso, vid floden Aconcagua, omkr. 30 km. från kusten, och 50 km. n. ö. om staden Valparaiso, med hvilken Q. är förenadt genom järnväg. Omkr. 12,000 inv. I trakten finnas rika koppargrufvor. (J. F. N.) Quiloa, hamnplats. Se Kilwa. Quilon [k*ilåu'n], dravid. Kollam, hamnstad i södra Indien, presidentskapet Madras, staten Travancore, vid floden Kulladis breda mynning. 15,691 inv. (1901). Katolsk biskop. Staden har ett fort och ett regemente infödda trupper; hamnen är illa skyddad, men därifrån exporteras icke obetydligt trävaror, kokosnötter, ingefära, peppar m. m. Handeln var förr betydligt större än nu. (J. F. N.) Quilt [k*i'lt], eng. Se Piké. Qui mortem obiit, lat., som dog. Quimper l. Quimper-Corentin [käpär kårãtä'], hufvudstad i franska dep. Finistère, ligger i bakgrunden af en på Bretagnes sydkust djupt inträngande vik, floderna Steirs och Odets æstuarium, 17 km. från öppna hafvet, och vid järnvägen mellan Brest och Nantes. 16,484 inv. (1911; i hela kommunen 19,367). Staden är säte för en biskop