- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
775-776

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Quimper l. Quimper-Corentin - Quimperlé - Quina - Quina blanca - Quina-quina - Quinaria - Quinarius - Quinault, Philippe - Quinaux, Joseph - Quincaillerievaror - Quincey, Thomas de - Quincke, Georg Hermann

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt har ett lärar- och ett lärarinneseminarium, ett lycée, ett collège communal för flickor, en hydrografisk skola, ett offentligt bibliotek på omkr. 26,000 bd och ett arkeologiskt och etnografiskt museum jämte tafvelgalleri. Ett framstående byggnadsverk är katedralen S:t Corentin (byggd 1239

illustration placeholder Katedralen i Quimper. --1515; se fig.), med vacker fasad. På Place S:t Corentin aftäcktes 1868 en bronsstaty af Laënnec, stetoskopets uppfinnare, som var född i staden. -- Q. eller åtminstone dess förstad Locmaria (som ligger nedanför Q. vid vänstra stranden af Odet) fanns på romarnas tid, och många spår af gamla grundmurar finnas ännu kvar. Sedermera blef Q. hufvudstad i Cornouailles och residens för dess grefvar, hvilka 1066 blefvo hertigar af Bretagne. (J. F. N.) Quimperlé [käpärle'], arrondissemangshufvudstad i franska dep. Finistère, vid Ellés och Issoles förening till Laïta. 6,694 inv. (1911; i hela kommunen 9,188). Q. växte upp omkring benediktinklostret S:te Croix och är med sina omgifvande pittoreska kullar, skuggrika flodstränder och gammalmodiga hus liksom en kvarlefva från medeltiden, och den omgifvande trakten har man kallat Bretagnes Arkadien. Quina [ki'na, icke *ina]. Se Kinabark, sp. 74, och Remija. Ouina blanca, farm. med. Se Kopalkibark. Quina-quina. Se Kinabark, sp. 74. Quinaria, bot. Se Parthenocissus. Quinarius, lat. (af quini, fem i sänder). Se Mynt, sp. 52. Quinault [kinå], Philippe, fransk dramatisk skald, f. 1635, d. 1688, hade redan genom flera vittra arbeten förskaffat sig ett namn, då han lät inskrifva sig som advokat vid parlamentet. Kort därefter köpte han ett ämbete i kammarrätten, men allt större litterära framgångar lockade honom att lämna statens tjänst och att uteslutande egna sig åt författarskap. Hans första dramatiska försök var lustspelet Les rivales (1653). Allmänheten, som syntes ha tröttnat vid den store Corneille, emottog med hänförelse sådana stycken som La mort de Cyrus (1656), Stratonice (1657), Amalasonthe (1658), Le fantôme amoureux (1659), Astrate, roi de Tyr (1663) och La mère coquette (1664). Ehuru visserligen icke utan föregångare, anses han med rätta som skaparen af operalibretten inom den franska litteraturen. Hans poetiska begåfning var liksom danad för en dylik uppgift. I all synnerhet egde hans diktion den mjukhet och böjlighet, den rytm och harmoni, som musikkonsten fordrar. Under den berömde tonsättaren Lullys ingifvelse författade han ett större antal operatexter, af hvilka flera äro verkliga mästerverk, såsom Alceste (1674), Atys (1676; uppf. i Stockholm 1784), Proserpine (1680), Persée (1682), Roland (1685; uppf. i Stockholm 1781) och Armide (1686; uppf. i Stockholm 1787). Q. var högt uppburen af sina samtida. I Franska akademien invaldes han 1670. Q:s Oeuvres utkommo 1739, 1778, 1811, 1824 och 1881. Se arbeten af Crapelet (1824) och Lindemann (1904). J. M--r.* Quinaux [kinå], Joseph, belgisk målare, f. 1822 i Namur, d. 1895, utbildade sig i sin födelsestad samt i Louvain och Antwerpen, blef professor vid akademien i Bruxelles. Han målade landskap från slättmarken i Flandern, Holland och norra Frankrike. Flera af hans arbeten finnas i muséerna i Bruxelles, Louvain och Namur. (G--g N.) Quincaillerievaror [käkaj*ri-], fr. (eg. clincaillerie, "skramlande varor"), småkram af oädla metaller (stål, mässing o. s. v.) i form af smycken, broscher, örhängen, ringar och andra prydnadsföremål, som imitera dyrbarare saker; galanterivaror. Hufvudorter för tillverkningen äro Frankrike och Österrike (Böhmen). Jfr Korta varor. Quincey, Thomas de. Se De Quincey. Quincke, Georg Hermann, tysk fysiker, f. 19 nov. 1834 i Frankfurt a. d. Oder, promoverades 1859 till filos. doktor vid Berlins universitet efter studier i Berlin, Königsberg och Heidelberg, utnämndes till e. o. professor i fysik i Berlin 1865, till ord. professor i samma ämne i Würzburg 1872 och i Heidelberg 1875. Q. har utfört ett stort antal värdefulla undersökningar, hvilka hufvudsakligen afhandla kapillärfenomenen, ljusets böjning, interferens och reflexion samt elektriska företeelser. (T. E. A.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free