af en 40 dagars sorge-, bot- och fastetid, den s. k. kvadragesimalfastan, så efterföljdes den i stället af en 50 dagars glädjetid, som benämndes quinquagesimaltiden (grek. pentekoste). Under dessa 50 dagar mellan påsk och pingst kommunicerade man dagligen, men fastade aldrig och förrättade bönen icke knäböjande, utan stående. Se vidare Kyrkoår och Pingst 2. H. W. T.* Quinquatrus (af lat. quinque, fem), rom. fornk., en på femte dagen efter Idus i mars, d. v. s. enligt romersk räkning 19 mars, årligen återkommande fest i forntidens Rom, ursprungligen och officiellt äfven senare helgad åt krigsguden Mars samt firad af salierna (se d. o.) med vapendans o. d., men för allmänheten hufvudsakligen en fest till Minervas (se d. o., rom. myt.) ära. Den firades särskildt af de olika yrkenas korporationer (handtverkare, läkare, skollärare o. s. v.); från 2:a årh. f. Kr. räckte festen fem dagar. Skolorna hade under dessa dagar lof, och lärarna erhöllo merendels en extra gratifikation, den s. k. minerval. H. Sgn. Quinque ecclesiæ, lat. Se Fünfkirchen. Quinquennales (lat., af quinquennium, femårsperiod), municipalcensorer i de romerska städerna, som hade att hvart femte år uppgöra och komplettera listor på stadsfullmäktige (decuriones, se Decurio), det s. k. album decurionum, uppsatt efter mönster af album senatorium i Rom med en rangordning, motsvarande den i detta senare använda samt dessutom upptagande vissa personer, som man skulle kunna sammanfatta under begreppet hedersborgare. J. C. Quinquennium (lat., af quinque) fem, och annus, år), tidrymd af fem år. Quinqueremis, lat., skpsb., kvinkverem, femroddare. Se Galär. Quint, Kristina (Stina), redaktris, skriftställarinna, f. 12 april 1859 i Frillestads socken, Malmöhus län, aflade 1879 folkskollärarexamen i Stockholm, var från 1881 lärarinna i Nikolai församling af Nyköpings län. 1892 uppsatte hon "Folkskolans barntidning", som under hennes redaktion utvecklat sig till en af vårt lands mest spridda och uppskattade barntidningar. Quintal [sp. uttal kintal; fr. utt. käta'l], sp. och fr. (af arab. kintar, vikt om 100), centner, förr bruklig vikt, som i Spanien var = 46 kg. (och delades i 4 arrobas), i Portugal och Brasilien = 58,₇₅ kg. och i Frankrike = 49 kg. Numera brukas vikten metrisk quintal = 100 kg. Jfr Centner och Quintal métrique. Quintale [kvin-], it. Se Kintal. Quintal métrique [käta'l metri'k], fr., metrisk centner = 100 kg. Jfr Metrisk och Quintal. Quintana [kinta'na], Manuel José, spansk skald och politiker, f. 1772 i Madrid, d. 1857, studerade juridik i Salamanca, där han slöt nära vänskap med Jovellanos, Meléndez Valdés och Cienfuegos, tillhörde som skald den s. k. Salamancaskolan, var som filosof inspirerad af Raynal, Turgot och Condorcet och till sin läggning alltigenom fransman utom i politiskt hänseende, där hela hans verksamhet präglades af ett glödande hat till fransmännen. Vid resningen mot de franske inkräktarna lämnade han 1808 Madrid för att bli en af de förnämste medlemmarna af juntan i Sevilla, hvars flesta proklamationer och manifest äro författade af Q. Vid Ferdinand VII:s återkomst blef han först fängslad, sedan förvist och återkom till Madrid 1828, där han senare blef direktör för undervisningsväsendet, senator på lifstid och lagerkröntes i cortes 1855 af drottning Isabella. Q. var en allvarlig och patetisk lyriker; genom sina hög-retoriska oden för frihetens sak eldade han sitt folk mot Napoleon, och för ett yngre släkte står han som den förgudade representanten för den spanska andan från 1808 och 1812, ett lefvande minne om en stor tid. Q:s arbeten äro Poesías (1795,

1802 och 1821), Vidas de españoles célebres, välskrifna och lärorika biografier (1807, 1831, 1833 och 1845), tragedien El duque de Viseo, efter mönster af M. G. Lewis' "Castle Spectre", dramerna Pelayo, Roger de Flor, Blanca de Borbon och El príncipe de Viana; retoriskt praktfulla oden, Guzmán al bueno, Á la invención de la imprenta och Á la muerte de la señora duquesa de Frías m. m. En högt förtjänstfull antologi lämnade Q. i "Poesías selectas castellanas desde el tiempo de Juan de Mena hasta nuestros días" (1808---30) fortsatt med "Musa épica castellana" (1833). I Vida del Cid och Vida del Gran Capitán gaf Q. två arbeten af stort litterärkritiskt värde. Utom ofvannämnda arbeten återfinnas många andra i Q:s samlade verk samt i Rivadeneiras "Biblioteca de autores españoles", bd 19 och 67. Se f. ö. A. de Cueto, "Noticia biográfica de Q.", och Menendez y Pelayo, "Historia de los heterodoxos españoles", bd 3. Ad. H--n. Quintana Roo [kinta'na rå], ett 1902 af östra delen af Yucatan bildadt territorium i Mexico, ett föga öfver 300 m. högt taffelland af kalksten, i s. regnrikt och hett, med yppig skogsvegetation, men utan perennerande vattendrag. 49,914 kvkm. 9,109 inv. (1910). Territoriet bildades, för att republiken skulle kunna kufva den sedan 1847 bestående oberoende mayastaten Chansantacruz. Efter en treårig fejd eröfrades den 1904, och befolkningen dels undanträngdes till Guatemala, dels deporterades. Q:s hufvudort är Santa Cruz de Brava l. Chansantacruz. J. F. N. Quintero [kinte'rå], Serafin Alvarez, f. 1871, och Joaquín Alvarez, f. 1873, bröder, spanska dramatiska författare, arbeta gemensamt och ha sedan 1888 lämnat nära ett hundratal arbeten till scenen, comedías, sainetes, pasos, entremeses, zarzuelas. I motsats till den icke ovanliga spanska riktning, som frossar i passionella, melodramatiska, komiskt förvridna karaktärer, äro bröderna Q. naturliga, enkla, måttfulla, med en modern, originell syn på lifvet. De ha egnat ett allvarligt studium åt de klassiske mästarna och besitta en stor kännedom om scenen, fin dramatisk instinkt och mycken fyndighet. De ha upptäckt skönhet äfven hos "generos inferiores" och begagnat upptäckten med förakt för all konventionalism.