Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia / 781-782 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qui nimium probat, nihil probat ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af en 40 dagars sorge-, bot- och fastetid, den s. k.
kvadragesimalfastan, så efterföljdes den i stället
af en 50 dagars glädjetid, som benämndes
quinquagesimaltiden (grek. pentekoste). Under
dessa 50 dagar mellan påsk och pingst
kommunicerade man dagligen, men fastade aldrig och
förrättade bönen icke knäböjande, utan stående. Se
vidare Kyrkoår och Pingst 2.
H. W. T.*

Quinquatrus (af lat. quinque, fem), rom. fornk.,
en på femte dagen efter Idus i mars, d. v. s. enligt
romersk räkning 19 mars, årligen återkommande
fest i forntidens Rom, ursprungligen och officiellt
äfven senare helgad åt krigsguden Mars samt firad
af salierna (se d. o.) med vapendans o. d., men
för allmänheten hufvudsakligen en fest till
Minervas (se d. o., rom. myt.) ära. Den firades
särskildt af de olika yrkenas korporationer
(handtverkare, läkare, skollärare o. s. v.); från 2:a årh.
f. Kr. räckte festen fem dagar. Skolorna hade under
dessa dagar lof, och lärarna erhöllo merendels en
extra gratifikation, den s. k. minerval.
H. Sgn.

Quinque ecclesiæ, lat. Se Fünfkirchen.

Quinquennales (lat., af quinquennium,
femårsperiod), municipalcensorer i de romerska städerna,
som hade att hvart femte år uppgöra och
komplettera listor på stadsfullmäktige (decuriones, se
Decurio), det s. k. album decurionum, uppsatt
efter mönster af album senatorium i Rom med en
rangordning, motsvarande den i detta senare
använda samt dessutom upptagande vissa personer,
som man skulle kunna sammanfatta under
begreppet hedersborgare.
J. C.

Quinquennium (lat., af quinque) fem, och
annus, år), tidrymd af fem år.

Quinqueremis, lat., skpsb., kvinkverem,
femroddare. Se Galär.

Quint, Kristina (Stina), redaktris,
skriftställarinna, f. 12 april 1859 i Frillestads socken,
Malmöhus län, aflade 1879 folkskollärarexamen i
Stockholm, var från 1881 lärarinna i Nikolai
församling af Nyköpings län. 1892 uppsatte hon
"Folkskolans barntidning", som under hennes
redaktion utvecklat sig till en af vårt lands mest
spridda och uppskattade barntidningar.

Quintal [sp. uttal kintal; fr. utt. käta’l], sp. och
fr. (af arab. kintar, vikt om 100), centner, förr
bruklig vikt, som i Spanien var = 46 kg. (och
delades i 4 arrobas), i Portugal och Brasilien = 58,₇₅
kg. och i Frankrike = 49 kg. Numera brukas
vikten metrisk quintal = 100 kg. Jfr
Centner och Quintal métrique.

Quintale [kvin-], it. Se Kintal.

Quintal métrique [käta’l metri’k], fr., metrisk
centner = 100 kg. Jfr Metrisk och Quintal.

Quintana [kinta’na], Manuel José, spansk
skald och politiker, f. 1772 i Madrid, d. 1857,
studerade juridik i Salamanca, där han slöt nära
vänskap med Jovellanos, Meléndez Valdés och
Cienfuegos, tillhörde som skald den s. k.
Salamancaskolan, var som filosof inspirerad af Raynal,
Turgot och Condorcet och till sin läggning
alltigenom fransman utom i politiskt hänseende, där hela
hans verksamhet präglades af ett glödande hat
till fransmännen. Vid resningen mot de franske
inkräktarna lämnade han 1808 Madrid för att bli
en af de förnämste medlemmarna af juntan i
Sevilla, hvars flesta proklamationer och manifest äro
författade af Q. Vid Ferdinand VII:s återkomst
blef han först fängslad, sedan förvist och återkom
till Madrid 1828, där han senare blef direktör
för undervisningsväsendet, senator på lifstid och
lagerkröntes i cortes
1855 af drottning
Isabella. Q. var en
allvarlig och patetisk
lyriker; genom sina
hög-retoriska oden för
frihetens sak eldade han
sitt folk mot Napoleon,
och för ett yngre släkte
står han som den
förgudade representanten
för den spanska andan
från 1808 och 1812,
ett lefvande minne om
en stor tid. Q:s
arbeten äro Poesías (1795,

1802 och 1821), Vidas de españoles célebres,
välskrifna och lärorika biografier (1807, 1831,
1833 och 1845), tragedien El duque de Viseo,
efter mönster af M. G. Lewis’ "Castle Spectre",
dramerna Pelayo, Roger de Flor, Blanca de
Borbon och El príncipe de Viana; retoriskt praktfulla
oden, Guzmán al bueno, Á la invención de la
imprenta och Á la muerte de la señora duquesa de
Frías m. m. En högt förtjänstfull antologi lämnade
Q. i "Poesías selectas castellanas desde el tiempo
de Juan de Mena hasta nuestros días" (1808–-30)
fortsatt med "Musa épica castellana" (1833). I
Vida del Cid och Vida del Gran Capitán gaf Q.
två arbeten af stort litterärkritiskt värde. Utom
ofvannämnda arbeten återfinnas många andra i Q:s
samlade verk samt i Rivadeneiras "Biblioteca de
autores españoles", bd 19 och 67. Se f. ö. A. de
Cueto, "Noticia biográfica de Q.", och Menendez y
Pelayo, "Historia de los heterodoxos españoles",
bd 3.
Ad. H–n.

Quintana Roo [kinta’na rå], ett 1902 af östra
delen af Yucatan bildadt territorium i Mexico, ett
föga öfver 300 m. högt taffelland af kalksten, i
s. regnrikt och hett, med yppig skogsvegetation,
men utan perennerande vattendrag. 49,914 kvkm.
9,109 inv. (1910). Territoriet bildades, för att
republiken skulle kunna kufva den sedan 1847
bestående oberoende mayastaten Chansantacruz. Efter
en treårig fejd eröfrades den 1904, och
befolkningen dels undanträngdes till Guatemala, dels
deporterades. Q:s hufvudort är Santa Cruz de Brava
l. Chansantacruz.
J. F. N.

Quintero [kinte’rå], Serafin Alvarez, f.
1871, och Joaquín Alvarez, f. 1873, bröder,
spanska dramatiska författare, arbeta gemensamt
och ha sedan 1888 lämnat nära ett hundratal
arbeten till scenen, comedías, sainetes, pasos,
entremeses, zarzuelas. I motsats till den icke
ovanliga spanska riktning, som frossar i passionella,
melodramatiska, komiskt förvridna karaktärer, äro
bröderna Q. naturliga, enkla, måttfulla, med en
modern, originell syn på lifvet. De ha egnat ett
allvarligt studium åt de klassiske mästarna och
besitta en stor kännedom om scenen, fin dramatisk
instinkt och mycken fyndighet. De ha upptäckt
skönhet äfven hos "generos inferiores" och
begagnat upptäckten med förakt för all konventionalism.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>