fosterlandet, Han modellerade i Rom 1855 gruppen Flicka överraskad i badet, blef s. å. utnämnd till k. statybildhuggare och 1858 medlem af danska konstakademien. Bland hans arbeten efter hemkomsten märkas Idun bortröfvad af jätten Tjasse i örnhamn

Neapolitansk fiskargosse, marmorstaty af K. G. Qvarnström. (1856, Göteborgs museum), De fyra elementen (reliefmedaljonger, 1858), kolossalbyster af K. A. Agardh (1859, för hans graf i Lund), Gustaf Vasa (i brons, 1863, stadsparken i Västerås) och Gustaf II Adolf (riddarhussalen i Stockholm). Relieferna Dagen och Natten (i fornnordisk dräkt) tillkommo 1860, gruppen Loke riktar pilen åt den blinde Höder 1863 (se art. Balder, fig. å sp. 759) och gruppen Martyrerna (1866, båda i Nationalmuseum). För museets fasad utförde Q. Sergel, staty i marmor, samt genier m. m. 1862 fick han beställning på Engelbrekts staty för Örebro (aftäckt 1865; se afbildning i bd 7, sp. 541). Till täflan om Karl XII:s staty för Kungsträdgården i Stockholm hade Q. inlämnat två olika skisser, den ena af stort intresse. Att J. P. Molins afgjordt underlägsna skiss blef segrande i täflingen, gick Q. hårdt till sinnes, likaså den form, under hvilken han inbjöds att deltaga i täflan om Karl XIV Johans ryttarstaty för Kristiania (se härom L. Dietrichson, "En norrmans minnen från Sverige", II). Q. afled af hjärtslag; hans sista arbete var reliefen Valkyrjor föra en fallen kämpe till Valhall. Bland öfriga, här ej omnämnda arbeten af Q. märkas byster af Fredrika Bremer och af T. Rudenschöld (marmor, båda i Nationalmuseum), statyetter (Birger Jarl, Kristina Gyllenstierna, Gustaf II Adolf, Karl X Gustaf, Linné m. fl.), medaljongreliefer och frånsidor af medaljer. Q:s konst var i många afseenden representativ för tidens smak och tendenser. Han tog intryck af Fogelberg, i reliefen äfven af Thorvaldsen, sökte skönhet och renhet i komposition och linjer. Men han utvidgade därjämte skulpturens gränser i riktning åt det karakteriserande och måleriskt liffulla. En genrebild som den neapolitanske fiskargossen -- som blef det mest populära af konstnärens verk -- är typisk för det moderna draget i hans konst, medan gruppen Loke och Höder representerar hans förmåga att ge sina gestalter karaktär och uttryck. De små skisserna ha lif, energi och historisk fantasi, monumentalstoderna däremot äro snarare allmänna typer än individer, det är något kallt och beräknadt öfver dem, silhuetten är verksam, den plastiska formen däremot af mindre intresse. Agardhs porträttbyst är säkert det mest monumentalt genomförda af Q:s arbeten. Det var endast helt undantagsvis, som han fick utföra dem i ädelt material; de flesta af hans skapelser kommo aldrig längre än till gipsmodellen. -- Han var en karaktärsfast och själfständig, finkänslig och förbehållsam man, allvarlig och plikttrogen. Som lärare blef han högt ansedd. Under hans direktörstid och på hans initiativ bildades akademiens målarskola 1856, och från året därpå räknar landskapsskolan sin tillvaro. -- Flera af Q:s skisser och gipsmodeller till åtskilliga af hans verk finnas på Nationalmuseum, några äfven på Göteborgs museum. G--g N. Qveckfeldt, Erik Gustaf, karolin, f. 14 sept. 1688 på sätesgården Ingarpsberg, Jönköpings län, d. 17 aug. 1776 på Stensholm, kom, ännu icke 17 år gammal, i krigstjänst 1705 och har i en efterlämnad berättelse om sina "Kongl. Majt. och riket gjorda tjenster samt derunder utståndna krigsbesvärligheter och faror" visat, hvad en svensk krigare den tiden fick utstå. Han deltog i det besvärliga tåget till Litauen under vintern 1707 --08 och var med i slaget vid Holowczin som kvartermästare vid Upplands tremänningskavalleri samt på tåget till Ukrajna och därunder bl. a. vid stormningen af Veprik. Han blef i Ukrajna illa sårad. 1709 erhöll han fullmakt som kornett vid Kruses tremännings regemente till häst och deltog som dess standarförare i slaget vid Poltava, blef där sårad af en muskötkula, men kunde dock åtfölja konungen öfver Dnjepr. Lidandena och försakelserna under tåget därifrån till Otjakov skildrar han lifligt. 1710 kommenderades han att åtfölja öfverstelöjtnanten S. Lagerbergs beskickning till tatarkanen på Krim och deltog sedermera i dennes vinterfälttåg mot ryssarna 1711, hvarunder han och de öfrige svenskarna utstodo svåra lidanden af köld och hunger. Efter freden mellan Turkiet och Ryssland återvände Lagerberg och Q. till Bender, men 1712 företog Q. en ny resa till Krim för att af hämta 49 svenskar, som rymt ur rysk fångenskap. Sedermera deltog han i kalabaliken i Bender. 1714 blef han sekundlöjtnant vid Smålands kavalleri och 1718 sekundryttmästare där. 1718 blef han en af Karl XII:s lifdrabanter, korpral vid drabanterna 1720, erhöll 1723 öfverstelöjtnants titel och blef 1746 löjtnant vid lifdrabantkåren. 1746 blef han öfverstelöjtnant vid Jönköpings regemente och följande år öfverste för samma regemente. Han utnämndes 1756 till generalmajor och 1759 till generallöjtnant och erhöll afsked 1761. 1757 hade han förordnats till president i generalkrigsrätten, men anhöll på grund af sin höga ålder att bli ersatt med annan person. (F. R. A.) Ord, som saknas under Qv, torde sökas under Kv.