Qverk, isl., veterinärv. Se Kvarka. Qvigstad, Just Knud, norsk språkforskare, f. 4 april 1853 i Lyngen, Tromsö amt, tog 1874 språkvetenskaplig, 1881 teologisk ämbetsexamen, var 1878--1910 anställd vid Tromsö lärarseminarium, sedan 1883 som föreståndare, sedan 1902 med titeln rektor. 2 febr. 1910--20 febr. 1912 var han ecklesiastikminister, hvarefter han återgick till sitt rektorat. Q. är etnograf och kännare af de finsk-ugriska och lapska folkens språk. Folkloristiskt intressant är hans, tills. med G. Sandberg, insamlade och bearbetade Lappiske eventyr og folkesagn (1887). Q:s språkvetenskapliga hufvudverk är Nordische lehnwörter im lappischen (i Kristiania vidensk.-selsk:s skr. 1893--94). I Trondhjems vidensk.-selsk:s skr. har han offentliggjort Kildeskrifter til den lappiske mytologi I (1904) och -- efter ett manuskript af lappmissionären Isaac Olsen från början af 1700-talet -- II. Om lappernes vildfarelser og overtro (1911). 1905--10 var Q. sakkunnig i en rad frågor i samband med den mellan Sverige och Norge rådande tvisten om utsträckningen af de svenske flyttlapparnas tillträde till renbeten på norskt område (den s. k. "renbetesfrågan") och har som sådan, tills. med prof. K. B. Wiklund i Uppsala, utgett en samling Dokumenter ang. flyttlapparna (2 bd, sv. och no. uppl., 1909). Q. har lifligt deltagit i missionsverksamheten och annat humanitärt arbete för de norske lapparna och utgett en del upplysningslitteratur på lapska. K. V. H. Qvinkuncialställning. Se Quincunx. Qvirsfeld [-felt], Johann, tysk psalmdiktare, f. 1642 i Dresden, d. 1686 som ärkediakon i Pirna, utgaf 1676 en större samling psalmer, Himmlisch gartengesellschaft (många uppl.; sv. öfv. 1690 af A. P. Amnelius under titeln "M. Joh. Qvirsfälds Himmelsk Örtegårdz Sällskap"). I 1819 års psalmbok är Q. företrädd med fyra nummer (84, 92, 179 och 456), bland dem den af gripande passionsstämning burna långfredagspsalmen (n:r 92) "Skåder, skåder nu här alle". E. N. S--g. Qvisling, Jon Laurits, norsk präst och kyrkohistorisk författare, f. 16 sept. 1844 i Fyresdal, teol. kandidat 1869, 1879--93 präst i hembygden, 1893 förflyttad till Drammen och sedan 1901 prost i Skien. Förutom åtskilliga delvis pietistiskt färgade teologiska och uppbyggelseskrifter har Q. offentliggjort en rad lokal- och personalhistoriska skrifter af intresse. Bland dessa märkas Fyresdals prestegjelds og presters historie (1888--90; 2:a omarb. uppl. 1913), Prester i Övre Telemarken fra de ældste tider til omkr. 1600 (1903), Gjerpens prestegjelds og presters historie I--II (1904--05), Övre Telemarkens historie i 17:e aarh. (1906) och Til Övre Telemarkens historie i 18:e og 19:e aarh. (1908). Hans strängt religiösa ståndpunkt kommer till uttryck bl. a. i Ti prækener (1904), Mystiske fænomener i menneskelivet (1909) och Betragtninger över höimessetekster (1909). K. V. H. Qvist, Klas. Se Amarant-orden 2. Qvobar, meteor. Se Kvobar. - Ord, som saknas under Qv, torde sökas under Kv.