åren verkade han äfven som ledamot af flera kommittéer rörande landtförsvaret. 1877 utnämndes R. till generalmajor i armén. 1880 utsågs han till ledamot af den då tillsatta stora landtförsvarskommittén. Äfven som militärskriftställare verkade R. Bland hans utgifna arbeten må, utom afhandlingar - Kriget 1859 (1859), Slaget vid Dennewitz (1865) m. fl. - och uppsatser i Krigsvet. akad:s handlingar och tidskrift, nämnas Några ord om tidens kr af på lätt infanteri (1857), Om ändamålet med Stockholms befästande (1860), Den adliga rusttjensten (1870) och (tills, med J. Ousebjörn) Kort sammanfattning af de vigtigaste bestämmelserna rörande arméns organisation (s. å.). - R. blef 1863 led. af Krigsvet. akad. och var 1870-71 redaktör af dess tidskrift. Han var begaf vad med klar blick, mycken viljekraft och stor arbetsförmåga. Med okuflig energi kämpade han ända in i det sista för uppnåendet af det mål, som han gjort till sin lifsuppgift: höjandet af fosterlandets försvarsförmåga. Förnämsta medlet härtill ansåg han vara härordningens tidsenliga ombildning. Sitt arbete i denna riktning fick han dock aldrig se krönt med framgång. Däremot lyckades han genomföra viktiga förbättringar inom andra områden af försvars-väsendet, såsom Generalstabens organisation och Krigshögskolans ombildning. Därjämte står den historiska forskningen till honom i förbindelse för det på hans initiativ tillökade Krigsarkivet. 5. Karl Axel R., brorson till R. 2, målare, f. 1835, d. 1871, blef furir vid Dalregementet, men egnade sig därjämte åt konststudier i Stockholm och Düsseldorf. I statens samlingar är han representerad genom Räf i ett vinterlandskap och Morgon i hönshuset. 6. Gustaf Adolf R., friherre, sonsons sonson till Adam Johan R. (se släktöfversikten), socialpolitiker, f. 17 maj 1844 i Ryssby, Kalmar län, d. 16 mars 1914 i Köpenhamn, aflade officersexamen 1867, blef 1886 kapten vid Första lifgrenadjärregementet och tog 1895 afsked från aktiv tjänst. Under en följd af år tilldrog sig R. en ganska liflig uppmärksamhet genom sin energiska verksamhet för "en allmän ålderdoms- och invaliditetspensionering". Han reste flitigt omkring i landet och höll föredrag och dref på olika sätt propaganda för sin plan, bl. a. framlagd i en liten skrift: Allmän pensionering (1897). För planens främjande bildades en kommitté, af hvilken han själf var ledamot; af denna insamlades en hel del statistiska uppgifter från öfver ett hundratal stads-och landskommuner i riket. Det mera slutgiltigt utarbetade förslaget gick ut på inrättande af en rikspensioneringsanstalt, i hvilken hvarje svensk man och kvinna fr. o. m. sitt 18:e t. o. m. sitt 60:e år skulle vara betalningspliktig ledamot; de årliga pensionsafgifterna skulle utgöra 9 kr. för man och 6 kr. för kvinna. De årliga pensionsbeloppen fastställdes till 500 kr. för gift par, 350 kr. för ensam man och 250 kr. för ensam kvinna, i de fall då vederbörande icke själfva hade någon inkomst; i de fall då de hade inkomst från en eller flera källor, men denna ej nådde ofvannämnda belopp, som utgjorde den inkomstgräns, nedanför hvilken rätt till pension inträdde, skulle pensionen utgå med halfva skillnaden mellan den åtnjutna inkomsten och resp. inkomstgräns. (Se vidare H. Hedlund, "Det Raabska pensioneringsförslaget" i "Social tidskrift", 1906). Från såväl försäkringstekniskt som socialpolitiskt håll riktades anmärkningar mot förslaget. Vid en af R. på hösten 1910 i Stockholm anordnad "folkpensioneringskongress" gafs åt tre män uppdrag att anställa revision af räkenskaperna rörande förvaltningen af de medel, som under ett par års tid insamlats af kommuner, föreningar och enskilda i och för samma kongress. Dessa revisorers utlåtande måste betecknas som ej blott till formen, utan också till det faktiska innehållet ogynnsamt för R. Det slöseri, som han onekligen låtit komma sig till last, utplånar emellertid icke hans stora förtjänst att i vidsträckta kretsar ha väckt intresse för ärendet. 1. (H. W--l.) 2. 5. -rn.* 4. H. J-dt. 6. E. H. T. Raab [räb], Georg, österrikisk målare, f. 1821, d. 1885, målade kvinnliga idealfigurer (Debora, Mignon, Damen med hvita slöjan, den sistnämnda i museet i Wien) och blef mycket berömd för sina porträtt i miniatyr. G-g N. Raab [räb], Johann Leonhard, tysk kop-parstickare, f. 1825, d. 1899, studerade i Niirnberg och i München, där han 1869-95 var professor vid akademien. Han utförde goda stick i linje-maner efter Rafael (Madonna Tempi anses vara hans främsta blad), van Dyck och moderna tyska målare. -- Hans dotter, Doris R., f. 1851, bosatt i München, är äfven kopparstickare. G--g N. Raabe [räbe], Joseph Ludwig, tysk matematiker, f. 1801 i Galizien, d. 1859, blef efter studier i Wien professor i matematik vid gymnasium i Zürich 1833 och samtidigt docent vid därvarande universitet. 1855 utnämndes han till professor i matematik vid polytekniska skolan i samma stad. R. författade ett stort antal matematiska afhandlingar, de flesta införda i "Journal für die reine und angewandte mathematik" och företrädesvis behandlande teorien för definita integraler, serier, bernoulliska talen samt differentialekvationers integration. Han utgaf äfven en Differential- und integralrechnung (3 dlr, 1839--47). (I. F.) Raabe [räbe], Wilhelm, tysk romanförfattare, f. 8 sept. 1831 i Eschershausen i Braunschweig, d. 15 nov. 1910, studerade en kort tid i Berlin och egnade sig sedan uteslutande åt litteraturen. Hans förstlingsbok, idyllen Die chronik der Sperlings-gasse (1857; en mängd uppl.) uppnådde hastigt en allmänynnest, som intet senare arbete vann. Han författade ett mycket stort antal romaner och berättelser, af hvilka här må nämnas Ein frühling (1858), Die kinder von Finkenrode (1859), Nach dem grossen kriege (1861), Der heilige Born (s. å.), Unser Herrgotts kanzlei (1862), Verworrenes leben (s. å.), Die leute aus dem walde (1863), Drei federn (1865), Der hungerpastor (1864, många uppl.), Ferne stimmen (1865), Abu Telfan (1867), Der regenbogen (1869), Der