Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raattamaa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
811
Rabb-Rabbi
812
(1685) blifvit utsatta för grymma förföljelser och med
väpnad hand försvarat sin tro (jfr K a m i s a r-der),
hemsöktes i början af 1700-talet af icke mindre
svåra förföljelser genom edikten af 1715 och 1724, på
hvilka lidanden först Ludvig XVI:s toleransedikt af
1787 gjorde slut. Under denna senare förföljelsetid
var R. själen i det förtryckta trossamfundet. Pris
sattes på hans hufvud, och flera gånger var han nära
döden. Men intet kunde hämma hans okufliga trosmod
och uthållighet. Staden Nimes var hans egentliga
hufvudkvarter. Under 40 års oafbruten lifsfära
sammanhöll och uppmuntrade han protestanterna i
Frankrike, på samma gång som han med klok måttfullhet
hindrade förnyandet af kamisardkrig. Hos myndigheterna
uppträdde den dödsdömde på det djärfvaste sätt
för att utverka skonsamhet mot sina trosbröder,
men kunde icke hindra förföljelsens tillspetsning
på 1760-talet (Rochettes afrättning 1762 och
justitiemordet på Galas). Hans försvarsskrift La
ca-lomnie confondue brändes af bödeln. Sedan han 1785
tagit afsked från sin befattning som församlingens
föreståndare, egnade han dock åt dess tjänst sitt
intresse och sina krafter. Han fick 1792 inviga
det första reformerta tempel, som åter öppnades för
protestanterna i Nimes. R. förtjänar att betecknas
som en af mänsklighetens hjältar. Utom några smärre
tillfällighetsskrifter finnes af honom en lärobok,
Precis du catéchisme d’0sterwald. - R:s äldste
son, Jean Paul Rabaut-S:t-E ti en n e, f. 1743,
var först sin faders medhjälpare och blef sedan
en politisk person af betydenhet. Han var en af de
mera framstående personligheterna i konstituerande
nationalförsamlingen (1789-91), där han tillhörde
vänstra centern, och i Nationaikon ventet, där
han slöt sig till giron-disterna, och uttalade
sig med skärpa mot konventets befogenhet att döma
Ludvig XVI. Han invecklades i girondisternas fall
och måste 5 dec. 1793 bestiga schavotten. Litt.:
A. Picheral, "P. R., ses lettres" etc. (4 bd,
1885-91), E. Hugues, "A. Court; histoire de la
restauration du protestan-tisme en France au
XVIILe siécle" (2 bd, 1872), Th. Schott, "Die
kirche der wuste 1715-87" (1893), och A. Lods,
"Essai sur la vie de R. de St. Étienne" (1893).
Hj. H-t.
Rabb, skpsb., namn på verktyg, som användas vid
drifning af fartygs bordläggning och däck. Jfr
Drifva 1.
Rabba, stad i landskapet Nupe (Nord-Nigeria) i västra
Sudan, på vänstra stranden af Niger, under 5° ö. lgd
och 9° 6r n. br., ansågs vid Landers besök 1830 ha
omkr. 40,000 inv., men Rohlfs fann där 1867 endast
500 inv. Sedermera lär folkmängden åter ha ökats.
(J. F. N.)
Rabba (Rabbat-Ammon), ruinstad. Se Amman och Fi la
de l f i a 2.
Rabbalshede, järnvägsstation i Kville
socken, Göteborgs och Bohus län, vid
Bohusbanan (Strömstad-Göteborg), 43 km. från
Uddevalla. Gästgif-vargård. Hästmarknad i april
och aug.
Rabbaniter, d. v. s. bekännare af rabbinismen, kallas
de judar, hvilka, i motsats till samaritanerna och
karéerna, jämte den skrifna lagen (Moses lära) antaga
traditionen som närmare förklarande och fixerande den
skrifna lagen. Den traditionella lagen fortplantades
ifrån lärare till lärjunge, tills
rabbi Jehuda ha-nasi (se J e h u d a) samlade och
kodifierade den i Mischna. - Namnet rabbaniter
omfattar med undantag af de nämnda två sekterna
samtliga judar, utan särskildt afseende på
de inom judendomen befintliga nyanserna.
L. L.*
Rabbe, Frans Johan, finsk läkare och skriftställare,
f. 25 juni 1801 i Eura socken, Åbo och Björneborgs
län, d. 23 april 1879 i Helsingfors, blef
student i Åbo 1820, filos, doktor och magister
1827 samt med. doktor 1832. Han var 1833-34
provinsialläkare i Uleåborgs distrikt och
1834-68 kamrerare i medicinalstyrelsen. R. utgaf
åtskilliga arbeten rörande de medicinska
förhållandena i Finland. Viktigast är Finlands
medicinalförfatt-ningar (I-III 1837-46, IV
1874). I Finska läkarsällskapets handlingar samt i
tidskrifterna "Suomi" och "Historiallinen arkisto"
lämnade han sammanställningar af material till
Finlands befolknings- och dödlighetsstatistik. För
samlingsverket "Finlands minnesvärda män" författade
han lefnadsteckningar. Till sist må nämnas den
ingalunda obetydliga roll R. spelade som en
af stiftarna och de verksammaste ledamöterna
i flera sällskap med fosterländskt syfte.
M. G. s.
Rabbén, Johan, läkare, landtbrukare, f. 14 dec. 1781 i
Mustasaari (nära Vasa), d. 8 sept. 1865 i Skåne, blef
1802 student i Lund och 1817 med. doktor. Därförinnan
hade han innehaft åtskilliga läkarförordnan-den
och deltagit i sjukvården under krigen
1807-09. R. utnämndes 1818 till adjunkt i teoretisk
och praktisk medicin i Lund, erhöll professors
titel 1823 och tog afsked 1855. Som läkare åtnjöt
R. stort anseende: "allmogen kände och värderade
honom som ett slags generalprovinsialläkare för
Skåne". Dessutom var han synnerligen intresserad för
landtbruket. Också namnes om honom, att "herrgårdarna
mottogo honom med öppna armar såsom ett orakel i
landtbruket och dess binäringar". 1846-51 var han
föreståndare och förste lärare vid landtbruksskolan på
Orup. Äfven i åtskilliga utgifna skrifter behandlade
han frågor rörande landtbruket, såsom Strödda
anmärkningar rörande skånska åkerbruket (1825) och
Mierckeska konsten att dressera hönshunden (1831; 4:e
uppl. 1882). R. blef 1841 led. af Landtbruksakademien.
&. T-dt.
Rabbi (hebr., af rab, "stor", "herre"), en
hederstitel, som tillades judiska lärde. I talmud
bildade formerna rab, rabbi och rabban en stegring
i den lärdes stånd och anseende. Titeln rabban
buro endast några få religionslärare (den förste
var patriarken Gamaliel, sonson till Hillel, se
d. o. 1; den siste var patriarken Juda, år 137–194; se
Jehuda). Titeln rabbi buro de judiske religionslärarna
i det judiska statslifvets sista århundraden, medan
senare de i Babylon lefvande religionslärarna hade
titeln rab. När den nu brukliga titeln rabbin för
judiska präster och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
