- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
827-828

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabelais, François

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

827 Rabelais 828 sådan omedelbar friskhet som historien om Pa-nurges får eller beskrifningen på sjöstormen. En latinsk graf skrift yttrar om fe., att han för eftervärlden skulle förbli en gåta. Dessa ord ha i viss mån besannats. Hans verk ha tolkats på mångahanda sätt. Somliga ha frånkänt honom så godt som alla idéer och endast betraktat honom som en Ulspegel, som med behag vältrade sig på sin varma gödselhög af smutsiga historier. Andra ha endast haft öga för den allvarliga sidan af hans verk och sökt ur hans lustiga historia utdraga de mest djupsinniga läror. Så t. ex. har man en viss tid betraktat K:s krönika som en nyckelroman, ett slags allegorisk historia öfver 1500-talet. Gargantua skulle vara Frans I och följaktligen hans son, Pantagruel, Henrik II o. s. v. Esman-garts och Johanneaus oändliga kommentar (1823) är nästan uteslutande egnad åt att bevisa denna hypotes, som dock numera är öfvergifven. Ännu orimligare är ett par andra förklaringsförsök i våra dagar, enligt hvilka R. skulle ha varit mästare för sin tids frimurare och nedlagt dessas läror i sina arbeten. Det riktiga är, att man hos E. finner allvar och skämt på det mest intima sätt blandade och förenade med hvarandra. Som han var en stor humorist, såg han tingen från många olika sidor. Obestridligen ligger där en djupare mening dold under alla dessa brokiga och lustiga infall, men man bör icke söka denna mening i hvarje ord. Mången gång skrattar R. endast för att narra oss att skratta. Han har renässansmannens uppsluppna lynne, som man i våra dagar ofta har så svårt att förstå. R. är ofta ett stort barn, en upptågsma-kare som Panurge, en herre af de tusen spratten. Men det finnes också en märg, som läsaren bör suga ut ur benen, för att citera hans egen uppmaning. Det finnes fullt af satiriska utfall mot tidens samhällsinstitutioner, mot uppfostran och religionen, mot munkväsen och narraktigheter af alla slag. Det är dock mindre bestämda läror han förkunnar, hatare af all dogmatism som han var, än denna renässansens friare och humanare lifs-åskådning med dess tolerans och sökande efter sanningen. Det är detta, som han, efter den ädlaste och humanaste af sina hjältar, kallar för Panta-gr u e l ism. Som vi ha sett, angreps R. mot slutet af sitt lif som en drinkare och lastbar person. Det är icke svårt att se, huru denna uppfattning uppstått ur R:s egna böcker. Man har helt enkelt identifierat honom med Panurge och de andra lustiga dryckesbröder och skälmar, som han skildrat. Men denna uppfattning ger en alldeles oriktig föreställning om hans väsen. Visserligen var han icke en man, som försmådde denna världens goda; han satte värde på ett godt bord och ett godt glas vin, men hans törst var framför allt en törst af samma art, som den oraklets prästinna förordade, en törst efter vetande. Omöjligt kan den man, som umgicks på jämlik fot med tidens förnämsta humanister, såsom en Budé eller Dolet, och med framstående statsmän och präster, såsom Guil-laume och Jean Du Bellay eller Geoffroy d:Estissac, ha varit halft förfallen. För dessa var han känd som en man af stor och mångsidig lärdom (man har i våra dagar skrifvit arbeten öfver R. som arkitekt, läkare, pedagog o. s. v.), som en af sin tids mest framstående läkare, som en pålitlig vän, en behaglig sällskapsman och ett stort kvickhufvud. "Omnium horarum homo" säger Du Bellay träffande om honom. Dessa samtida kände honom också som författaren till en krönika, som beredt dem högtider af skratt, men säkerligen anade ingen, att det var den kanske märkvärdigaste bok, som dittills skrifvits i Frankrike. Själf fäste R. icke något större afseende vid den. Han säger själf, att han endast skrifvit den, då han hvilade sig från allvarligare arbete. Den omfattar också endast omkring 500 sidor, och han har skrifvit på den under tjugu år. Men med detta arbete är det, som han intar sin plats bland alla tiders största komiska författare, vid sidan af Aristofanes och Swift. R. är arftagare af medeltidens humor, som ha» för upp på ett nytt och högre plan. Han har gett ett blifvande uttryck för vissa sidor i den franska nationens väsen: dess skarpa rationalism såväl som dess sprudlande, varmblodiga kynne. Han besitter en mycket stor ordrikedom, och han-är en mästare såväl i pittoreska uttryckssätt som i konsten att forma sina perioder. R. har öfvat ett betydligt inflytande ända fram till våra dagar. Detta inflytande är redan märkbart på de närmast efter honom följande conteurerna i Frankrike; i Tyskland bearbetades han af J. Fischart, och han var mycket läst i England. Under 1600-talet, då Hotel de Rambouillet införde en strängare ton i litteraturen, reagerade man mot hans obsceniteter. Under 1700-talet växte åter hans inflytande: alla århundradets stora komiska författare, Swift, Ster-ne, Voltaire och Diderot, ha lärt af honom. Romantikerna älskade och imiterade hans saftiga framställningssätt, så Balzac i sina "Contes drola-tiques" och ända ned till Anatole France, hvars abbé Coignard är en ättling af R., spåras en ådra från hans skrifter. Statyer öfver R. aftäcktes 1881 i Tours och 1882 i Chinon. Litt.: För originalupplagor se ofvan samt Planr "Bibliographie Rabelaisienne" (1904). - De viktigaste senare upplagorna äro utg. af J. Le Duchat och B. de la Monnoye (5 bd, 1711, och 3 bd, 1741), Esmangart och Eloi Johanneau (9 bd, 1823-26), Burgaud des Marets och Rathery (2 bd, 1857-58; 2:a uppl. 1870-73), P. Jannet (6 bd, 1867-68; 2:a uppl. 1873-74) och Marty-Laveaux (6 bd, 1868 -1903). 1903 bildades i Frankrike Société des-études rabelaisiennes, som utger "Revue des étu-des rabelaisiennes" (1903 ff., hittills 10 bd) och förbereder en kritisk upplaga, hvaraf 2 bd utkommit 1913. Jfr C. J. L. Almquist, "Dissertatio de vita et scriptis F. Rabelaesii" (1838), Colletet, "F. R." (1867), Hagberg, "F. R." (i "Nord. universitets tidskrift", VII, 1861-62; särskildt utg. 1862), Fleury, "R. et ses oeuvres" (1877), Stapfer, "R., sa personne, son génie et son oeuvre" (1889)r Heulhard, "R., ses voyages en Italie, son exil ä Metz" (1891), Millet, "R." (1892), Faguet, "Seiziéme siécle" (1894), Gebhart, "R." (1897), och Tilley, "F. R." (1907). Se också Lanson, "Manuel bibliographique de la littérature francaise möderne" (I, 1909). - R. är öfv. till ty. 'af Regis 1832-41, Gelbcke 1880 (ny uppl. 1906) och Hegaur och Owlglass 1905, till da. i utdrag af S C. Broberg 1884 och till sv. af J. Mortensen 1902. J- M.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free