antal frändskapsenheter mycket stor olikhet. Söker man isolera radikaler med udda antal valenser, erhåller man oftast föreningar med dubbelt så hög molekylarvikt. Den fria cyanen är t. ex. C₂ N₂, icke C N såsom radikalen cyan; det fria vätet är H₂, icke H; den fria metylen är C₂ H₆, icke C H₃ o. s. v. Undantag finnas dock, t. ex. N O, N O₂ (vid högre temperatur). Äfven äro envärdiga metaller i fritt tillstånd oftast enatomiga. -- Däremot möter det ofta icke några svårigheter att isolera radikaler med jämnt antal valenser, t. ex. C O, S O₂, C₂ H₄ o. s. v., antagligen af det skäl, att valenserna hos dessa radikaler i fritt tillstånd parvis binda hvarandra inbördes. Mellan S O₂ i fritt tillstånd och som beståndsdel i en molekyl kan man icke påvisa någon väsentlig olikhet, ehuruväl man kan uppfatta den fria S O₂, som < S[=]O₂, den i föreningar förekommande som = S[=]O₂. Alldenstund radikaler äro fingerade rester af molekyler, kan man alltefter omständigheterna uppfatta radikalerna i en och samma förening på olika sätt. Exempelvis kan man med lätthet utbyta vätet i salpetersyra, H N O₃, mot ekvivalenta mängder metaller, hvarigenom bildas nitrat, M N O₃, hvadan således salpetersyran kan anses innehålla den enatomiga radikalen N O₃ eller --O--N[=]O₂. Å andra sidan verkar salpetersyran på många organiska föreningar på det sätt, att H O uti salpetersyran förenas med väte uti det organiska ämnet till vatten, H₂ O, hvarefter resten af salpetersyran, N O₂, intar samma plats som vätet i den ursprungliga organiska föreningen. Genom detta sitt verkningssätt visar sig således salpetersyran sammansatt af radikalerna H O och N O₂, och vi kunna därför i salpetersyran antaga både radikalen --O--N O₂ och N O₂, d. v. s. vi anse den förra mer komplexa radikalen som en omättad förening af syre med den enklare radikalen N O₂. -- Många organiska föreningar förhålla sig vid reaktioner, som om de samtidigt innehölle två olika, genom en väteatom åtskilda radikaler; t. ex. i acetättikester såväl den envärdiga radikalen C H₃ . CO-- som den tvåvärdiga CH₃ . C(OH) = (se Desmotropi). -- Som en särskild art af -- relativt själfständiga -- radikaler måste man betrakta elektrolyternas med elektriska laddningar förbundna ioner (se Dissociation, Elektrolys och Ion. -- Sammansatta radikalers benämningar sluta ofta på -yl (af grek. hyle, grundämne), så t. ex. sulfuryl, nitryl, hydroxyl, karboxyl, kakodyl. -- 2. Mat., en storhet, som är framställd under formen af en rot till en annan storhet. Sålunda äro t. ex. [sqr(a)] och [sqr3(b + c²] radikaler. Vissa radikaler kunna genom mer eller mindre enkla operationer befrias från rotmärket och äro därför endast till utseendet radikaler, t. ex. [sqr(a²)] och [sqr3(x3 + 3x²y + 3xy² + y³)], hvilka omedelbart kunna skrifvas a och x + y; andra radikaler åter kunna antingen alldeles icke eller åtminstone icke utan särskilda antaganden i afseende på de ingående storheterna skrifvas utan rotmärke och äro således irrationella storheter eller irrationella funktioner. Till det senare slaget af radikaler borde egentligen räknas äfven uttryck af formen [sqr(-a²)], d. v. s. imaginära storheter. Emellertid låter man vanligen de imaginära storheterna bilda en särskild klass, enär de icke helt och hållet följa de för andra radikalers reduktion gällande lagarna. -- 3. Polit., vanligen en person, som eftersträfvar en genomgripande och fullständig, i riktning till frihet och jämlikhet gående omgestaltning af de bestående förhållandena. -- Radikalism, yrkande på reformer i sistnämnda riktning, som innebära en fullständig brytning med det bestående. Den kännetecknas ofta af abstrakt ensidighet och doktrinarism, i det att den hänför allting till en enda eller några få grundsatser samt icke nöjer sig med sådana reformer, som för tillfället äro utförbara. Radikalism är motsatsen mot konservatism; med liberalismen öfverensstämmer den i ifvern för reformer, men skiljer sig därifrån genom sina ytterlighetstendenser. Jfr Konservativ och Liberal. Partinamnet radikaler förekommer i många länder. -- I Danmark betecknades 1878--83 Kristen Bergs anhängare som "radikala vänstern" i motsats till "den moderata" och likaledes efter den nya brytningen 1887 i motsats till "den förhandlande". Slutligen användes namnet 1905 om den flygel af reformpartiet, som frigjorde sig under Zahles ledning samt 1909--10 och ånyo 1913 bildade ministär. -- I Norge plägade de konservative kalla Johan Sverdrup och hans anhängare för radikaler; efter 1906 har ordet radikal i Norge sällan förekommit i den politiska terminologien. -- I England</I> betecknades under åren 1815--32 som radikaler (radicals) förnämligast de ifrigaste agitatorerna för en genomgripande parlamentsreform och samhällets grundliga sociala omdaning enligt franska revolutionens idéer. Till dem hörde bl. a. W. Cobbett, och efter parlamentsreformens genomförande har denna benämning plägat användas om det liberala partiets yttersta vänsterflygel. Jfr W. Harris, "History of the radical party in parliament" (1885), och C. B. Roylance Kent, "The english radicals" (1899). -- I Frankrike organiserades inom deputeradekammaren efter 1875 ett radikalt parti, med G. Clemenceau och H. Brisson bland sina ledande män, hvilket 1882 störtade den då "opportunistiske" Gambettas "stora ministär" och 1885 vållade ministären Ferrys fall. Det fick sedermera allt större inflytande och genomdref på 1890-talet ett par gånger bildandet af homogent radikala ministärer (kabinetten Bourgeois 1895 och Brisson 1898). Partiet splittrades 1893 i två grupper, den radikala och den radikal-socialistiska (fraction radicale-socialiste; tydligare öfversatt: "socialradikal"), hvilka tillsammans utgjorde den borgerliga vänsterns yttersta flygel. I förbund med socialisterna bildade de det "block", som utgjorde ministären Combes' regeringsmajoritet (1902--05), Clemenceau, Caillaux, Monis, Delcassé och Doumergue ha under det senaste decenniet tillhört denna riktnings ledande män, och den har varit företrädd inom samtliga ministärer under sagda tid. 1. (K. A. V-g.) 2. (I. F.) 3. (S. B.) E. Ebg. V. S-g. Radikalaxel l. Potenslinje, mat. Se Kordal. Radikalism. Se Radikal. Radikalkur (af lat. radix, rot), med., en kur, som går till roten af det onda och botar en sjukdom för framtiden till skillnad från palliativ-