oxiderande verkningar, som starkt radioaktiva preparat utöfva på metaller, t. ex. koppar och kvicksilfver, och på organiska ämnen. Genom strålarnas inverkan antar glas en intensivt brun eller violett färg. De nämnda kemiska processerna bero hufvudsakligen på α-strålarna, däremot mindre på de med större genomträngningsförmåga utrustade β- och γ-strålarna. Stensalt och många andra mineral bli genom strålarnas inverkan karakteristiskt färgade. — Genom försök af vissa forskare (Ramsay och hans medarbetare Cameron och Gray) har man trott sig finna, att genom inverkan af starkt radioaktiva ämnen vissa grundämnen skulle kunna förvandlas till andra, t. ex. neon ur vatten, litium ur koppar, men dessa försök ha hittills icke blifvit bekräftade.

Fig. 6.

Radioaktiva omvandlingar. Om man till en lösning af ett uransalt i vatten sätter ammoniumkarbonat och löser den uppkomna fällningen i öfverskott af fällningsmedlet, erhålles en knappt synbar olöslig och uranfri återstod, som genom filtrering kan skiljas från lösningen. Undersökes denna återstod äfvensom det i lösningen befintliga uransaltet, sedan vattnet fått afdunsta, finner man, att uransaltet förlorat praktiskt taget all β- och γ-strålning, som däremot återfinnes hos återstoden, under det att uransaltet däremot bibehåller sin α-strålning med oförändrad styrka. Förhållandet mellan β- och γ-strålningen hos återstoden och uransaltet förblir dock icke oförändradt. Med tiden förlorar nämligen återstoden sin aktivitet, under det att uransaltet småningom fullständigt återvinner sin ursprungliga aktivitet. Genom upplösning af uransaltet och förnyad fällning med ammoniumkarbonat erhålles en återstod med samma egenskaper som den först nämnda. Huru aktiviteten förändras med tiden, framgår af ofvanstående fig. 6, där abscissan betecknar tiden i dagar och ordinatan aktiviteten. Kurvan I gäller för återstoden och II för uransaltet. Aktiviteten sjunker efter en enkel lag: på 25 dagar har den sjunkit till hälften, på 50 dagar till en fjärdedel, på 75 till en åttondel o. s. v. af sitt begynnelsevärde, d. v. s. aktiviteten hos återstoden aftar enligt en exponentiallag. Om I₀ betyder den ursprungliga aktiviteten, λ en konstant och e basen för de naturliga logaritmerna, så kan aktiviteten I efter en viss tid, t, uttryckas genom ekvationen D På samma tid, som återstoden förlorar hälften af sin aktivitet, återvinner uransaltet lika mycket af sin ursprungliga aktivitet. Efter 50 dagar uppgår dess aktivitet till 1/2 + 1/4 = 3/4 af aktivitetens maximivärde. Kurvan för aktivitetens tillväxt kan uttryckas genom följande ekvation: 2), om I betyder aktiviteten efter förloppet af tiden t, räknadt från den tid, då återstoden afskildes från saltet, och I_∞ aktivitetens maximivärde, som saltet efter mycket lång tid uppnår. Konstanten λ är i den senare ekvationen densamma som i första ekvationen och betecknas som den radioaktiva konstanten, som lätt kan beräknas, då man känner den s. k. halfveringstiden, d. v. s. den tid, som åtgår, till dess aktiviteten hos återstoden sjunkit till hälften af sin ursprungliga styrka (i detta fall 24,6 dagar). Den här omtalade företeelsen förklaras i enlighet med den af Rutherford och Soddy uppställda desintegrationsteorien (1902) sålunda. Uranatomerna sönderfalla spontant, hvarvid i enklaste fall hvarje atom sönderdelas i en positivt laddad heliumatom och en restatom, hvars atomvikt är 4 enheter mindre än urans atomvikt, således 234,4 enheter (urans atom vikt = 238,4, heliums 4 enheter). Detta nya ämne, uran X, åtföljer vanligen uran, men skiljer sig i afseende på kemiska och fysikaliska egenskaper från detta ämne och kan därför också på kemisk väg skiljas från uran, t. ex. genom behandling med ammoniumkarbonat. Hittills utförda försök att på denna väg isolera ett nytt kemiskt rent ämne ha dock icke lyckats. -- Uran X, som utsänder β-partiklar, öfvergår härvid till ett nytt slags atomer med andra egenskaper. Antalet icke sönderdelade atomer af uran X aftar med tiden enligt samma lag som aktiviteten (ekv. 1), och aktiviteten är direkt proportionell mot antalet atomer af uran X. -- Enligt desintegrationsteorien gälla nyss anförda satser för alla radioaktiva ämnen. Hvarje sådant ämne sönderfaller spontant, hvarvid omvandlingshastigheten, som enklast anges genom halfveringstiderna, är olika för olika ämnen. Den här anförda sönderdelningen af uran

Fig. 7.

åskådliggöres genom fig. 7. Halfveringstiden för uran är 10⁹ år. Aktiviteten hos de radioaktiva ämnena går alltid hand i hand med uppkomsten af nya ämnen med bestämda fysikaliska och kemiska egenskaper. Jfr Radium. T. E. A. Radioaktivt vatten. Sedan H. S. Allén 1903 påvisade radiumemanation i källorna i Bath, har ett stort antal källvatten undersökts på radioaktivitet, oftast med positivt resultat. Enligt Hj. Sjögren och Naima Sahlbom äro äfven många svenska källor radioaktiva, särskildt de, som framspringa ur rullstensåsar. Vid cirkulationen i berggrunden