907 Rafiabast-Rafn 908 lesia Arnoldi Bl. (på Ctssus-Töiter å Sumatra) kan ha en tvärlinje af ända till l m. Dessa rödaktiga blommor, de största på jorden, ha en asliknande lukt, som lockar till sig köttflugor och andra i ruttnande animaliska ämnen lefvande insekter. R. Patma på Java har mindre, blekt färgade blom- Rafflesia Patma, parasit på Cissus-rötteT. (Utslagna blomman är J/3 m. i genomskärning.) mor (se fig.). I Europa (Medelhafstrakterna) förekommer endast en rafflesiacé, Cytinus Hypocistis, på Cissus-röiter; den är gulaktig och påminner om Monotropa. O. T. S. (G. L-m.) Rafiabast, bot. Se R a p h i a. Rafiapiassäve, bot. Se R a p h i a. Rafider (af grek. rafifs, nål), bot., långa, nål-formiga kalciumoxalatkristaller, som ligga parallellt hopade i en bunt, omgifven af slem, i särskilda celler. Rafider förekomma i synnerhet hos mono- Cellväfnad af ett blad utaf Agave. I den stora cellen ligger en bunt ränder. kotyledoner (t. ex. Liliacece), men äro äfven utmärkande för vissa dikotyledonfamiljer, såsom Am-pelidacecB och Oenotheracece. De äro ett skyddsmedel mot växtätande djur, speciellt sniglar, och verka dels direkt stickande, dels som öfverförare af gifter i de af nålarna bildade såren. Den slemmassa, som omger rafidbunten, sväller upp, då cellen såras, och tränger ut och sprider rafi-derna. G. L-m. Rafin [rafå7]. Se D u c h e s n o i s, C. J. Rafin., vid växtnamn förkortning för C. S. Ra-finesque-Schmaltz (se d. o. och jfr Ra f.). Raf inesque-Schmaltz [rafinersk-], C o n s t a n-tine Samuel, franskfödd naturforskare, f. 22 okt. 1773 i Galata (Konstantinopel), d. 18 sept. 1842 i Philadelphia, var en genialisk och originell författare, men föga förstådd af sina samtida. Vid franska revolutionens utbrott lämnade han Frankrike och begaf sig som affärsman till Förenta sta- terna, egnade där sin mesta tid åt naturhistorien och genomströfvade till fots vida områden af de östra staterna. Han var en af det naturliga växtsystemets första målsmän i Nord-Amerika och var en kort tid .professor i naturhistoria och lefvande språk i Lexington. Af hans mångsidiga författarskap märkas Nova genera and species of American plants (1808), Principes fondamentaux de somiolo-gie ou les lois de la nomenclature (1814), Florula ludoviciana or a flora of Louisiana (1817), Ich-thyologia ohioensis (1820), Ancient history or an-nals of Kentucky (1824), Neogenyton or indication of 66 new genera (1825), Medical flora (2 bd, 1828-30), New flora and botany of North America (1836), The american nations (s. å.), Monuments of North and South America (1838), Ce-lestial wonders etc. (1839), hvarjämte han utgaf "Atlantic journal" och "Annalsof nature". C.Lmn. Raflunda, socken i Kristianstads län, Albo härad. 3,663 har. 789 inv. (1914). R. bildar med Brösarp ett pastorat i Lunds stift, Albo och Järre-stads kontrakt. Rafn, Karl Gottlob, dansk botanist, f. 1769, d. 17 maj 1808, blef 1797 assessor och 1804 kommitterad i ekonomi- och kommersekollegiet. Han utgaf Physikalsk-ökonomisk og medikokirur-gisk bibliothek (12 bd, 1794-97; fortsatt under andra namn i 16 bd till 1807) samt en mängd afhandlingar i praktisk-ekonomiska frågor. Viktigast är dock hans Udkast til en plantephysiologie, grundel paa de nyere begreber i physik og chemie (1796; sv. öfv. 1799), det första danska arbetet i denna riktning. Det bildar förra delen af Danmarks og Holsteins flora, hvaraf 2:a delen utgafs 1800, men som förblef ofullbordad. E. Ebg. Rafn, Karl Kristian, dansk fornforskare, f. 16 jan. 1795, d. 20 okt. 1864, tog 1816 först juridisk och sedan officersexamen samt var 1821- 26 lärare vid landkadettskolan. Från sin tidiga ungdom intresserad af den isländska sagolitteraturen, fick han under sin anställning vid universitetsbiblioteket (1821-23) rikt tillfälle att utvidga sina kunskaper vid genomgåendet af den arnemagneanska handskriftssamlingen. Hans första arbete var en öfversättning af de gamla mytiska och romantiska sagorna, Nordiske kcempehistorier (3 bd, 1821-26), hvarpå snart följde, en upplaga af "Kråkumål". 1825 stiftade han "Det nordiske oldskriftselskab", hvars sekreterare och nästan enväldige styresman han förblef till sin död. Med stor kraft deltog han i såväl textbehandlingen som Öfversättningen af "Fornmannasögur" (12 bd, 1825 -37) och "Fornaldar sögur" (3 bd, 1829-30), men väckte dock största uppmärksamhet genom sitt stora verk Antiquitates americance (folio, 1837), som fullständigt redogjorde för de gamle nordbornas upptäckt af Amerika och öfversattes till de flesta större europeiska språk. Därefter följde