913 Ragnhildsholmen-Ragnvald Ulfsson 914 Erik Blodyx. - Litt.: Om R. l o. 2 se Snorre, "Halvdan Svartes saga", kap. 3-7. 1-3. K.V.H. Ragnhildsholmen (äldre form Ragnildarholm, men i ett par handskrifter af Rimkrönikan från början af 1500-talet Nyklaborg, sannolikt en förvrängning af Miklaborg, "den stora borgen"), holme i Ytterby socken och i Göta älfs norra gren midt emot nuv. Kastellgården eller det gamla Konungahälla. På denna holme anlade konung Håkan Håkansson till Konungahällas försvar på 1250-talet ett fäste, hvilket tyckes ha varit mycket starkt och, sedan på Bohus' klippa en mindre träskans uppförts, kallades Mäklaborg, ej Miklaborg, som det tvifvelsutan af misstag skrifvits. Det nämnes uttryckligen som byggdt före 1257 (i de isländska annalerna mellan 1275, då konung Valdemar med gemål inkvarterades där, och 1307), men synes inom några år därefter ha härjats af en eldsvåda. Hertig Erik Magnusson erhöll det 1304 jämte Konungahälla och en del af landet däromkring i förläning af norske konungen Håkan V. Då det vänskapliga förhållandet mellan hertigen och denne brutits, sökte Håkan med våld 1308 återtaga borgen, men misslyckades, hvarför han, för att minska dess betydelse, lät anlägga Bohus på Bagaholmen längre upp i älfven. 1309 uppgafs R. till konung Håkan, men återtogs redan 1310 af hertig Erik, hvilken i enlighet med villkoren i Oslofreden (1310 eller 1311) efter några år (sannolikt före 1315 och antagligen redan 1312) återlämnade borgen till Norge. Den ödelades snart af eldsvåda, och stenen användes sannolikt för Bohus. 1881-82 verkställdes af sedermera byråchefen V. Berg på enskild persons bekostnad en noggrann utgräfning och undersökning af ruinerna. Därvid hittades en mängd mynt, vapen och föremål hörande till klädseln, bohagsting, redskap och verktyg m. m. Borgen bestod af en hufvudmur, omslutande en fyrkantig borggård, på hvilken lågo, stödda mot muren, hus och byggnader för besättning och förråd. På östra sidan låg ett groft, fyrkantigt torn, och på södra fanns ett utanverk till skydd för porten. Det hela var omgifvet af en vall med graf. Sedan dessa gräfningar verkställts, ha beklagligen de bäst bibehållna delarna af ruinen, där största mängden af huggen sten fanns, ödelagts före 1891 genom att sådan sten bortförts för att användas till byggande af karantänsstallar för kreatur på holmen. En sakrik skildring af borgens öden, de verkställda utgräfningarna och de därunder gjorda fynden lämnade Berg i "Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen", bd 2, h. 4 (1883) och om den nyssnämnda förstöringen af ruinen i sina "Afhandlingar i historia och arkeologi" (I, s. 18 ff., 1893). L. M. B. Ragnit, stad i preussiska reg.-omr. Gumbinnen (prov. Ostpreussen) på vänstra stranden af Memel. 4,908 inv. (1905). R. intogs dec. 1678 under "preussiska marschen" af svenskarna under öfverste Knorring. L. W:son M. Ragnvald Brusessön, norsk jarl på Orkney-öarna, f. 1011, d. 1045, följde 1021 sin far Bruse jarl till Norge, då denne flydde för sin bror Thorfinn, som ville rycka till sig makten öfver alla Orkney-öarna. Bruse anhöll om hjälp hos Olof den helige och underkastade sig hans öfverhöghet. Thorfinn slöt då fred med brodern och underordnade sig liksom denne Norges krona. R. kvarlämnades som gisslan vid konung Olofs hird. R. växte upp i Norge och blef konungens trogne man, följde honom äfven på flykten till storfurst Jaroslav i Gardarike (se Olof, sp. 639) och stred i hans här vid Stiklestad (1030). Efter sin far fick han 1035 dennes del af Orkney-öarna i förläning. R. sökte befästa sin makt på öarna och utvidga den till fastlandet. Jämte farbrodern Thorfinn företog han flera härtåg till Skottland och Irland, men 1045 blefvo de två fränderna bittra ovänner. Thorfinn slog R. i en strid vid Randabjörg och dräpte honom i Kirkjuvåg. K. V. H. Ragnvald jarl. Se Isländska litteraturen, sp. 955. Ragnvald Kale, jarl af Orkney-öarna, fornnorsk skald, helgon, f. något efter 1100, d. 1158, kanoniserad 1192, sondotterson till Thorfinn jarl, hette eg. Kale Kolssön, men fick 1129 af Sigurd Jorsalafare "Ragnvald Brusessön jarls namn" tilllika med jarlsvärdigheten öfver hälften af Orkney-öarna. Till gagnet blef han på grund af uppror icke jarl förrän 1136. 1151-53 företog han en färd till Jerusalem sjövägen. - R. tycks ha varit en god och vänsäll höfding, omtyckt för sitt muntra sätt och sin humor. Han hade ovanligt lätt för att uttrycka sig i bunden form och improviserade ofta. Många af dessa hans "lösa visor" finnas bevarade i Orknöingarnas saga. I förening med islänningen Hall Torarinsson diktade han på 1140-talet den s. k. "gamla Háttalyhill", af hvilken åttiotvå strofer finnas i behåll, somliga dock endast ofullständigt. Till sitt innehåll är Háttalyhill ett lofkväde öfver forntida konungar och andra hjältar i de nordiska länderna, däribland flera svenska (Angantyr, Hjalmar den hugstore, Erik Segersäll, Götrik och Styrbjörn). Dess poetiska värde är ringa, och skildringen af de olika hjältarna ytterligt schematisk, utan någon individuell karakteristik. Háttalyhill är utgifven i tryck i Sveinbjörn Egilssons Eddaupplaga (1850). R. N--g. Ragnvald Knaphöfde, son till Olof Näskonung, blef efter konung Inge den yngres död vald till konung af uppsvear och östgötar. Västgötarna hade förut valt danske prinsen Magnus Nilsson till sin konung, och då Ragnvald, utan att gisslan enligt, urgammal sed blifvit gifven, begaf sig in i Västergötland, blef han af bönderna "för den sidvördnad han gjorde alla västgötar" öfverfallen och ihjälslagen vid Karleby, omkr. 1130 (se Karleby 1). Tillnamnet är benämning på ett dryckeskärl af ett manshufvuds storlek. Th. W. (B-e.) Ragnvald Mörejarl, norsk storman på 800-talet, var Harald Hårfagers högra hand både som klok, pålitlig rådgifvare och väldig krigare; fri från personlig äregirighet, stod han högt i gunst hos konungen, som till belöning förlänade honom jarldömet öfver Möre. Sin konungatrohet till trots blef R. på gamla dagar (omkr. 890) öfverfallen och innebränd af två söner till Harald. Genom en son, Torv-Einar, blef R. stamfader till Orkney-jarlarna, genom en annan, Gånge-Rolf, enligt de norska sagornas tradition stamfader till hertigarna af Normandie. K. V. H. Ragnvald Ulfsson var en namnkunnig jarl i Västergötland. Hans fader, Ulf, var broder till