915
Rågoczi-Ragusa
916
.Sigrid Storråda, Olof Skötkonungs moder; R. och den
svenske konungen voro således syskonbarn. R. var
gift med Ingeborg, en syster till konung Olof
Tryggvesson. Under de tvister och fientligheter, som
uppkommo mellan Olof Skötkonung och norske konungen
Olof Haraldsson (sedermera kallad .den helige),
voro i synnerhet gränsprovinsernas inbyggare utsatta
för olägenheter af mångahanda slag. R:s hustru,
Ingeborg, som var gramse på Olof Skötkonung för hans
deltagande i Svoldersla-get, öfvertalade sin man att
understödja Olof Haraldssons förslag om förlikning
och vänskap med .sveakonungen, och i detta förslag
ingick äfven en plan att förmäla Olof Skötkonungs
dotter, Ingegärd, med den norske konungen. Björn
stallare och islänningen Hjälte Skäggeson sändes af
Olof Haraldsson att underhandla om dessa förslag,
först hos R. och sedan hos Olof Skötkonung; men denne
var så vred på den norske konungen, att han icke ens
tålde höra hans namn nämnas. Endast genom ett kraftigt
och hotfullt uppträdande af Tiundalag-mannen Torgny,
som var R:s frände och fosterfader, tvangs Olof
Skötkonung att göra förlikning med Olof Haraldsson och
lofva honom sin dotter Ingegärd. Men det var ej Olof
Skötkonungs afsikt att hålla det aftvungna löftet, och
då konung Jaro-slav i Gardarike friade till Ingegärd,
upptogs detta väl af hennes fader. En annan dotter
till Olof Skötkonung, vid namn Astrid (Estrid),
kom vid den tiden till R., som då väckte förslag,
att Olof Haraldsson i stället skulle äkta henne, och
det äfven utan faderns samtycke. Vid kyndelsmässan
1019 (Munch) eller 1020 (F. Jönsson) bortgifte också
R. Astrid i Sarpsborg med norske konungen med villkor,
att hon skulle medföra samma hemgift och erhålla
samma brudgåfva, som förut hade öfverenskommits med
afseende på Ingegärds giftermål. Efteråt på våren
ankommo konung Jaro-slavs sändemän för att få slutligt
svar på konungens anhållan om Ingegärds hand. Hon
samtyckte att taga Jaroslav till äkta med förbehåll
att erhålla i hemgift Aldegjoborg med tillhörande
j jarlsrike samt att få taga med sig R. och förläna
honom detta jarladöme. Olof Skötkonung hade ämnat
hårdt straffa R. för hans tilltag att bortgifta Astrid
mot hennes faders vilja; men på Inge-gärds böner
tillät Olof slutligen, att R. fick följa med till
Gardarike, där han sedan lefde i lång tid och hade
stort anseende. Hans söner voro Ulf Jarl och Eilif
Jarl. Th. W. (B-e.)
Rågoczi, oriktig form för R å k ö c z i.
Ragu (fr.
ragoût, af
ragoûter, återväcka matlusten),
en ofta starkt kryddad, stufvad kötträtt af blandadt
innehåll.
Ragunda. 1. Socken i Jämtlands län, Ragunda
tingslag. 95,520 har. 4,817 inv. (1914). R. utgör
ett pastorat i Härnösands stift, Jämtlands östra
kontrakt. I socknen ligger Ragunda vattenkuranstalt,
150 m. ö. h., en järnkälla, som vid undersökning
1867 befanns innehålla 4 dlr järn på 100,000 dlr
vatten. För några år sedan hade anstalten omkr. 300
kurgäster; 1914 hade antalet nedgått till 20. --
2. Tingslag i Jämtlands län, ingår i Jämtlands östra
domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Ragunda,
Fors, Hällesjö, Håsjö, Stugun och Borgvattnet. 3,979
kvkm. 14,759 inv. (1914).
Ragundasjön. Se
Indalsälfven, sp. 468.
Ragunda älf, benämning på en del af Indalsälfven
efter dess utlopp ur Storsjön.
Ragusa [-gō-]. 1. (Slav.
Dubrovnik, turk.
Paprovnik)
Stad på östra kusten af Adriatiska hafvet, i många
århundraden en oberoende republik, nu hufvudstad i
ett distrikt i österrikiska konungariket Dalmatien,
ligger tätt vid hafvet vid foten af och till en
del på de branta sluttningarna af Monte Sergio,
så att de öfre gatorna äro genom trappor förenade
med de nedre. Genom sina många torn och höga murar
har R. utseendet af en fästning från medeltiden,
men är tämligen väl byggdt, fastän gatorna äro
trånga. Stadens folkmängd har aldrig varit stor. På
1500-talet uppges den till 30--40-tusen; 1910 var den
endast 8,437 pers. (mest serbokroater). Sedan 1830
är R. säte för en biskop (det
Utsikt af Ragusa.
