hade förut en ärkebiskop) och har en teologisk läroanstalt, ett högre gymnasium, ett lärarinneseminarium, en nautisk skola samt flera kloster. På Monte Sergio står ett af fransmännen uppfördt, ofullbordadt Fort Impérial, och hamnen försvaras af forten San Lorenzo, Leverono m. fl., men sedan 1886 har R. upphört att vara fästning. Hamnen, fordom en af de förnämsta i södra Europa, är för liten för nutidens behof, trots den på 1870-talet byggda nya vågbrytaren, som skyddar den mot sydvästliga stormar. Den besöktes 1904 af 1,254 lastade fartyg om 135,400 ton. Det närbelägna Gravosa (slav. Gruž), vid en rymlig vik, är R:s egentliga ångbåtshamn. R. var länge det kringliggande landets industriella och merkantila medelpunkt och hade en stor handelsflotta; nu är industrien inskränkt till en obetydlig tillverkning af siden, läder och likörer. Förnämsta exportartikeln är olivolja. Handeln med Hercegovina är hufvudsakligen transito- och speditionshandel. -- Staden anlades på 600-talet af flyktingar från de af avarerna förstörda Epidauros (nu möjligen Ragusa-vecchia, omkr. 10 km. s. ö. om R., omkr. 700 inv.) och Salona. Under följande tiden införlifvades äfven ett slaviskt element med befolkningen, och sålunda blef staden en länk mellan två civilisationer. Den lämnade skydd åt flyktingar af alla nationer, förde i allmänhet en fredlig politik samt ingick fördrag med och erlade tribut åt flera främmande makter (bl. a. till Turkiet). 1205--1358 erkände den Venezias öfverhöghet, och 1358--1526 var den vasall åt Ungern. Efter Venezias föredöme utbildade den sig till en aristokratisk republik och blef mäktig genom sin handelsflotta, som var en bland de största på Medelhafvet; och på 1500-talet färdades ragusanska köpmän både till Indien och till Amerika. Republikens område utgjorde dock aldrig mer än 1,375 kvkm. Pest och upprepade jordskalf (1520, 1521, 1536, 1639 och 1667) hemsökte staden, och efter jordskalfvet 1667, som lade en stor del af staden i grus, återvann den aldrig sitt forna välstånd. 1806 besattes den af fransmännen, som 1808 beröfvade den dess själfständighet och 1809 förenade den med Illyriska provinserna. 1814 intogs staden af österrikarna, hvilka genom Wienkongressens beslut 1815 kommo i besittning af såväl R. som Illyriska provinserna. Se Gelčić, "Dello sviluppo civile di R." {1884), och L. Villari, "The republic of R." 41904). -- 2. Stad uti italienska prov. Siracusa (Sicilien), vid floden Erminio. 37,543 inv. (1911) i kommunen R. superiore och 9,235 i R. inferiore. Gymnasium, realskola. Vinodling och mejerihandtering. I Grotta Oleosa i närheten brytes en med bergolja impregnerad sten, hvilken, sedan oljan utbränts, exporteras under namn af pietra nera. 1 o. 2. (J. F. N.) Ragusa [-gö-], hertig af. Se M a r m o n t. Ragvald, biskopar i Åbo. 1. R. I, biskop 1258 -66, föddes i Östergötland och hade, förr än han anlände till Finland, varit svenske konungens kansler. Han införde en skatt till kyrkan, kallad matskott, hvilken erlades i olika produkter efter de näringsgrenar, som i de skilda orterna voro förhärskande. Han begrofs i Räntämäki (S:t Marie) "kyrka. - 2. R. II, biskop 1309-21, föddes på .Åland och var kanik vid Åbo domkyrka, då han valdes till biskop. En långvarig tvist, som egt rum mellan prästerskapet och allmogen i Nyland om uppbörd af matskott, bilades af honom. Han uppges ha 1317 uppfört Kustö slott. 1-2. M. G. S. Ra'hab var enligt framställningen i Josuab. (kap. 2 och 6) en sköka i Jeriko, som välvilligt mottog och skyddade de spejare, som Josua sände ut från Israels läger ö. om Jordan för att utforska den strategiskt viktiga staden. När israeliterna sedan intogo Jeriko, blef R. skonad tillika med sin familj. E. S-e. Rahbek, Knud Lyne, dansk författare, f. 18 dec. 1760 i Köpenhamn, d. 22 april 1830, blef student 1775 och tog 1777 filologisk ämbetsexamen, men riktade därefter sitt intresse hufvudsakligen åt den nyare litteraturen, särskildt den tyska, och skänkte teatern synnerlig uppmärksamhet. Han skref 1778-79 anonymt Breve fra en gammel skuespiller til , hans sön (omarbetade och särskildt utgifna 1782), där han röjer ' särskild förkärlek för det rörande skådespelet och häfdar skådespelarens värde som dygdens tolk. 1780 uppfördes hans första skådespel, Den unge Darby, på k. teatern. Efter ett års studier vid universitetet i Kiel (1782 -83) besökte han Leipzig, Wien och Paris, fick ett litet stycke uppfördt på teatern i Mannheim, knöt vänskapsförbindelser med Iffland och Schrö-der, ja var ett ögonblick betänkt på att stanna i Tyskland som skådespelare och dramatisk författare. Efter hemkomsten till Köpenhamn (1784) utgaf han s. å. första bandet af Prosaiske jorsög, till hvilket efter hand slöto sig 7 andra, innehållande berättelser och skådespel (det sista 1806). 1785-89 utgaf R. tills, med sin vän Pråm, 1794- 1808 ensam månadsbladet "Minerva", som hade stort inflytande på både litteratur och folkbildning i Danmark och hvari han själf skref öfversikten af politiska händelser i utlandet. Det fortsattes 1815 -23 under andra namn. Med stöd af universitetets patronus, hertigen af Augustenborg, började han i april 1788 en serie föreläsningar i estetik, som voro de första i Danmark och väckte mycket bifall. Därjämte utgaf han Dramaturgiske samlinger (3 bd, 1788-91). 1790 utnämndes han till e. o. professor i estetik och medlem af psalmbokskommittén samt 1793 till sekreterare i kommissionen för universitetet och de lärda skolorna (till 1805). 1791-1808 utgaf R. veckobladet "Den danske tilskuer" (ny serie 1815-22), som i brokig blandning behandlade politik, litteratur, seder och hvarjehanda tidsfrågor i än skämtsam, än allvarlig, men alltid human form och gjorde R. till den mest läste och omtyckte danske författare på sin tid. I sina Poetiske jorsög (bd l, 1794; bd 2, 1802) framkom R. med muntra dryckesvisor och sånger af beståndande värde. En klandrande artikel i "Miner-va" ådrog honom 1798 en skarp tillrättavisning från högre ort, hvilken hade till följd, att han s. å.