923 Rahtmannska striden-Raic 924 delbart på det lidelsefullaste af sin prästerlige kollega i Danzig, Korvinus, och detta gaf anledning till en genom flera år fortsatt lärostrid, den s. k. Rahtmannska striden, i den lutherska teologiens historia af betydelse särskildt genom den ensidiga utgestaltning, som ortodoxiens representanter därigenom drefvos att ge åt den lutherska läran om skriften och nådemedlen. Jfr R. M. Griitzmacher, "Wort und geist" (1902), och C. Heim, "Das gewissheitsproblem in der systemati-schen theologie bis zu Schleiermacher" (1911). E.Bg. Rahtmannska striden. Se R a h t m a n n. Rahway [rå^éi], stad i nordamerikanska staten New Jersey, i nordöstra delen af staten. 9,337 inv. (1910). I närheten ligger statens förbättringsanstalt (1903), till hvilken brottslingar af 16-30 år kunna dömas i st. f. de vanliga statsfängelserna: R. blef stad 1858. Raiatea (U l i e t e a), en af de franska Sällskaps-öarna, den största i gruppen Leeward islands (öarna under vinden), högbergig. 194 kvkm. Ett stort korallref med några öppningar omsluter såväl R som den 5 km. nordligare ön T a h a a (82 kvkm.). Båda öarna hade 1911 tillsammans 3,347 inv., hvilka äro kristna polynesier, besläktade med ta-hitierna. (J. F- N.) Raibolini [rajbålini], Francesco, kallad F r a n c i a, italiensk målare, f. 1450 i Bologna, d. där 1518, började som guldsmed och blef myntmästare på grund af sin skicklighet i stäm-pelgravering. Hans ungdomsarbeten, t. ex. Korsfästelsen, i Bologna, Den heliga familjen, i Berlin, Stefanus knäfallande (Villa Borghese i Rom), ha något egendomligt dilettan-tiskt i sin finhet samt glatta och kalla kolorit. Med 1490 börja hans daterade verk, och då visar sig inflytande från Costa i Ferrara, säkert äfven från Mantegna, i en mera lysande färg, friskare, mera lefvande figurer och rik arkitektonisk omgifning. Inverkan af Perugino är uppenbar i den sentimentalitet och blyghet, som R:s figurer visa - det är sagdt, att de förefalla "förnärmade" öfver, att man betraktar dem. Sin begränsning visar R., när det gäller att framställa en handling, hvaremot den lugna situationen med uttryck af andakt, fromhet och mild skönhet är hans starka sida. Af hithörande bilder må anföras en Tronande madonna, helgon och en härlig musicerande ängel, Tillbedjan af den nyfödde Kristus (1499), Kristus som död, omgifven af helgon (1500), alla dessa i Bolognas galleri, en Tronande madonna i S. Giacomo maggiore i Bologna samt bilder i Louvre (Jesu födelse), i Berlin (Tronande madonna, 1502), i München (Madonnan i rosengården, ett af hans mästerverk), London (Pietå, ett af hans förnämsta arbeten utanför Italien), Petersburg (se fig.) o. s. v. - Med början af 1500-talet visar sig hos R. en viss lust för dramatisk rörlighet, ungefär som hos Perugino, när han kom i beröring med det florentinska måleriet, men utan förmåga att ge sina figurer verkligt lif, såsom i Nedtagningen från korset (galleriet i Parma), Marias kröning (i Ferraras dom) m. fl. Han försökte sig äfven med freskomålning, i S. Ce- Madonna med helgon, målning af F. Raibolini. (Petersburg.) cilias oratorium i Bologna, där hela skolan deltagit i att skildra helgonets lif. Två bilder härröra från R., nämligen hennes förmälning och hennes begrafning, utmärkta för älskvärdhet i figurer och hufvud, men svaga i kompositionen (1509). Vid denna tid märkes äfven hos den redan gamle mästaren inflytande från Rafaels ungdomsverk både i behandling och uttryck. Det veka, svärmiska draget blef nästan starkare än förut och därjämte utförandet ojämnare, såsom i en Madonna med barnet och helgon (1515, i Parmas pinakotek). - R. hade två söner, som egnade sig åt måleriet, Giacomo och G i u l i o R., af hvilka den förre (d. 1557) var den talangfullare. Arbeten af honom finnas i Bologna, Parma, Milano och Berlin. C. R. N. (G-g N.) Raic [raitj], J o v a n, serbisk författare, f. 1726 i Karlowitz, d. 1801, fick sin skolbildning dels i österrikiska jesuitskolor, dels i ett evangeliskt lyceum och fortsatte sina studier vid andliga akademien i Kiev. Han tjänstgjorde en tid som lärare, gick 1772 i kloster och blef snart därefter arkimandrit i Kovel (Volynien). R. utgaf bl. a. Istorija slavjanskich narodov etc. (De slaviska folkens, i synnerhet bulgarernas, kroaternas och serbernas, historia i 4 dlr; Wien 1794-95; 2:a uppl., Pest 1823), beskref på vers det turkiska kriget (Drakens strid med örnen, 1791) och skildrade i en "Tragedi" tsar Uros V:s död (1798). R., mera flitig än lärd, var en af de mest betydande författarna inom den slaviskserbiska riktningen på 1700-talet. LU-