949 Rallsläktet-Ramann 950 på skonsamma villkor (se Grekland, sp. 261), men 30 sept. s. å. nödgade honom ett misstroendevotum i deputeradekammaren att af gå. Juli-dec. 1903 var han ånyo premiärminister och innehade då äfven utrikes- och finansportföljerna, och juli 1904 bildade E. ånyo ministär samt blef äfven då utrikes- och finansminister, men redan i dec. s. å. aflöstes han af Delyannis. Då denne mördats (juni 1905), blef R. ånyo konseljpresident, utrikes- och finansminister, men han afgick redan i dec. s. å., enär ministären ej lyckades få sin kandidat vald till deputeradekammarens president. Han ledde därefter oppositionen mot sin efterträdare Theotokis och var ånyo en kort tid konseljpresident och finansminister (juli-aug. 1909). Under den politiska krisen 1910 bekämpade R. i samförstånd med Theotokis i de gamla personliga partigruppernas intresse ministären Dragumis, och våren 1915 stödde han ministären Gunaris, sedan Yenizelos afgått efter att ej ha lyckats genomdrifva Greklands omedelbara ingripande i det stora kriget på trippel-ententens sida mot Turkiet. V. S-g. Rallsläktet, Rallus, zool., hör till de sumphöns-artade fåglarnas familj (Rallidce), vadarnas ordning (Gruiformes) och fåglarnas klass. Näbben är smal, rak, längre än hufvudet, obetydligt nedböjd, med afrundad rygg och inböjda kanter. Vingarna äro korta, med tredje pennan längst, och räcka utom den korta, mjuka stjärten. Dit hör vattenral-1 e n, R. aquaticus, som är ofvan svart, med olivbruna fjäderkanter, samt på hufvudets och halsens sidor, f ramhalsen och bröstet askblå. Underlifvet är i midten hvitt, med rostgulaktiga fjäderkanter, på sidorna svart, med hvita tvärband. Vin g- och stjärtpennorna äro bruna. Längden utgör 25 cm. Arten är hemma i Europa och mellersta Asien; i Sverige häckar den ända upp i Gäfletrakten. Fågeln eger en synnerlig förmåga att gömma sig och flyger ej gärna upp. Liksom åtskilliga af sina samsläktingar är den mera natt- än dagfågel. C. R. S.* Ralängen, insjö i N. Vedbo härad af Jönköpings län, 160 m. ö. h., mottar fr. s. afloppet från Elmeshult-, Väselda-, Flisby- och Anebysjöarna samt från n. v. afloppet (Noby- 1. Degelaån) från Trucken, Vänstern, Kvalen och Noen samt faller genom Svartån ut i Sömmen. Genom sänkning af R. och Säbysjön nedanför resp. l,5 och 0,95 m. ha torrlagts 1,861 har vattensjuk mark, hvarigenom jordvärdet ökats med närmare 700,000 kr. Ett bolag bildades för ändamålet 1895, och arbetet, som beräknats kosta 280,000 kr., hvaraf staten lämnat som lån 73,000 kr., fullbordades för ett par år sedan. Ram, infattning, omfattning; mus. Se Pianoforte. Rama, bibliskt ortnamn. 1. Se Ar im a ti a. - 2. Mindre betydande orter i Benjamins, i Asers, i Naftalis och i Gileads områden buro .namnet R. 2. E. S-e. Rama, ind. myt., son till Dacaratha (son till Raghu), konung i den indiska sagohistorien och .hufvudperson i den episka dikten Rämäyana (se d. o.). R. hör till den östra sagokretsen (Solsläkten) och är förmodligen en stamgud, hörande till västra Bengalens folk, Ayodhyä (Audh) i Ko<?ala-landet samt Videha. I den speciellt vishnuitiska Hinduismen har R. inkorporerats som väsentligt kultföremål genom att upptas som en af Vishnus ava-t ära 'er (uppenbarelseformer). Han bildar i denna serie den - under namn af Rämacandra till skillnad från två andra Vishnu-avatära'er med samma namn, Para^u-Räma (Yx-Räma) och Bala-Rama (Krishnas äldre broder) - 7:e inkarnationen. Rama-kulten är en med Krishna-kulten parallell företeelse inom vishnuismen, om också ej med den omfattning och betydelse som Krishna-kulten. Men liksom denna betonar den - med specialiserade skillnader i öfrigt - bhakti-märga (hängifvenhetens, kärlekens väg) såsom högsta eller väsentliga frälsningsmedel. Omkring Rama som föremål för dyrkan ha i senare tider uppstått betydande sekter (jfr R ä-m ä n u j a och Rämänanda). Som sagohistorisk hjälte säges R. ha af gudarna anmodats antaga mänsklig gestalt för att dräpa vidundret (räksasa] Ravana, som icke kunde öfvervinnas af något gudomligt väsen. Jfr Hopkins, "The religions of India" (1895), samt Garbe, "Indien und das christentum" (1914). K. F. J. Ramadan (arab.; turk. uttal ramaṡan), nionde månaden i muhammedanernas år, under hvilken alla islams bekännare måste underkasta sig sträng fasta från tidigaste gryningen till solnedgången samt afhålla sig från allt slags vederkvickelse och njutning, såsom att dricka, bada, röka, öfva könsumgänge o. s. v. Fastan, hvars längd betydligt växlar efter olika orter och årstider, är naturligtvis mest påkostande, då ramadan infaller under någon af årets hetaste månader (maj--sept.). Under första delen af nätterna i ramadan "festar" man däremot allmänt både inom- och utomhus, och efter den sista fastedagen följer omedelbart Beiramfesten under de tre första dagarna af månaden Schauwāl. Jfr Hedjra. Ramagemönster [-maj-; af fr. ramage, löfverk], text., tygmönster af sammanhängande löfverks-eller grenmotiv, äfven omväxlande med strödda små kvistar och blommor. G- A. w. Ramalina, bot. Se Lackmus. Rama Möhana Räya. Se Råmmohun Roy. Rämänanda, ind. relig., stiftare af en sekt inom Rämänujas sektområde. R. lefde omkr. 1400 e. Kr. i Ganges-landet (Benares) och bildade den sekt, som efter stiftaren fått namn af Rämänan-da'er, hvilkas skillnad från modersekten består där-uti, att de dyrka Rama under namn af Rämacandra (Rama-månen) och dessutom Sitä, hans hustru (som en inkarnation af Laksmi, se d. o.), hvartill kommer, att apkonungen Hanumant (en af hjältarna i Rämäyana) åtnjuter gudomlig dyrkan. De lägga också mindre vikt vid yttre ceremonier. Deras skrifter äro affattade på modernt folkspråk (företrädesvis hindi). Bland de mest berömde anhängare af denna sekt kunna nämnas predikanten, reformatorn och skalden K ä b i r samt den berömde diktaren T u Is i D as (Tuläsi Dåsa). K. F. J. Rarmann, Lina, tysk musikskriftställarinna, f. 1833 nära Kitzingen, Bajern, verkade som musik-lärarinna, bl. a. i Niirnberg 1865-90 som med-föreståndarinna för ett musikinstitut. Bland hennes skrifter framstå åtskilliga studier öfver Liszt och i synnerhet den omfattande och förtjänstfulla biografien Franz Liszt (3 bd, 1880-94). Dessutom redigerade hon utgifvandet af hans "Gesam-melte schriften" (6 bd, 1880-83).