953 Rambach-Rambech 954 fessor bruk; Räghava-Pandaviya, i hvilket diktaren K a-v i r ä j a berättar innehållet af både Mahäbhärata och Rämäyana. Från 1000-talet härstamma K s e-m en dr a s Rämäyana-Kathäsära-manjari och Bho-j a s Rämäyana-campu. Bland dramatisk diktning, som grundar sig på samma material, skall nämnas Bhavabhutis två dramer Mahävlra-carita (Den store hjältens lif) och Uttarara-Räma-carita (Uttara-Rämas lif), Räja9ekharas Bäla-Rä-mäyana (Lilla R.) och Dämodaramicras Hanuman-nätaka (Skådespelet om Hanumant). Bland upplagor af R. må nämnas Bombay-recensionen af Gorresio med italiensk öfv. (10 bd, 1843-67; öfv. i 2:a uppl. 1869-70), med de indiska kommentarerna (1895), bengali-recensionen (1859-60). A. V. v. Schlegels upplaga med latinsk öfv. (1829 -38) är ofullbordad. Bästa upplagan torde vara af Käcinäth Pändurang Parab (2 bd, 1888). Bland engelska öfversättningar må nämnas en af Griffith (1895) samt en på prosa af M. N. Dutt (1891-94). - Jfr för öfrigt bl. a. Weber, "Uber das R." (1870), Fausböll, '^The Dasaratha jätaka" (1871), Jacobi, "Das Rämäyana" (1893), hufvudverket om R:s litterära tillkomst, Ludwig, "Uber das R." (1894), Baumgartners ofvannämnda arbete, A. A. Macdonell, "History of sanskrit literature" (3:e uppl. 1909), samt Winternitz, "Indische literatur-geschichte". I, 2. Yiktiga bidrag till R:s förhistoria ges af Liiders i "Nachrichten der göttingischen gesellschaft der wissenschaften" (1897). K. F. J. Ra'mbach, Johann Jakob, tysk luthersk teo-f. 1693 i Halle, d. 1735 i Giessen, blef pro-i Halle efter A. H. Francke och kallades 1731 till förste teol. professor och superintendent i Giessen. Hans verksamhet, genom föreläsningar och utgifna skrifter, särskildt på den praktiska teologiens område, hade på sin tid icke ringa betydelse. R., en af pietismens främste, hörde till de få, som sökte ge de pietistiska re-formkrafven också en vetenskaplig form, hvarvid visserligen förmärkes inflytande från den unga upplysningsfilosofien hos honom. Som predikant var han mycket högt skattad. Hans många uppbyggelseskrifter (predikningar m. m.) bilda ett led i den kristliga folklitteratur, som äfven i Sverige utgjort en omtyckt läsning ända fram emot våra dagar. Med R. har Anders Nohrborg många beröringspunkter. Inom hymnologien har R. gjort sig ett bemärkt namn. Hans religiösa dikter, under hans lifstid utgifna i två samlingar, samlades och utgåfvos 1740 under titeln Gesammelte geistliche gedichte. Bland af honom ombesörjda psalmböcker märkas "Hessen-darmstädtisches kirchengesangbuch" (1733) och "Geistreiches hausgesangbuch" (1735). E. M. R. Rambam. Se Maimonides. Råmban, judisk namnform för Rabbi Mose ben Nachmän (jfr förklaringen af namnet R a-schi), hos de kristne vanligen kallad N a c h m a- nides eller (efter sin födelsestad, Gerona) G e-rundinus. Se vidare Nachmanides. Rambatt, sjöv. Se Galär. Rambaud [räbå], Alfred Nicolas, fransk historieskrifvare, f. 2 juli 1842 i Besancon, d. 10 nov. 1905 i Paris, blef efter att 1870 ha för-värfvat doktorsgraden med en afhandling i bysantinsk historia (L"em-pire grec au X:e siécle) 1871 professor i Caen. Han skref där La do-mination franpaise en Allemagne 1792-1804 (1873) och L'Allemagne sous Napoleon I 180å -11 (1874). Under en följd af år egnade han sitt hufvudintresse åt den slaviska världens historia och samhälls-lif. Frukterna af sina mångsidiga studier på detta område (han företog bl. a. flera resor till Ryssland) samlade han framför allt i sin förträffliga Histoire de la Russie (1878, svensk öfv. 1880-81). Hans förmåga att med ett klart, ofta glänsande framställningssätt förena vidsträckt lärdom och stor kritisk skärpa kommer här till sin fulla rätt. Vidare må nämnas La russie épique (1876), Francais et russes. Moscou et Sébastopol (1878) samt Russes et prussiens. Guerre de sept ans (1895). I samlingsverket "Recueil des instructions données aux ambassadeurs et ministres de France" utgaf R. afdelningen "Russie" (2 bd, 1890); hans inledning och kommentar till källmaterialet sväller här ut till en samlad framställning af Rysslands och Frankrikes diplomatiska, förbindelser t. o. m. 1793. - 1879 rycktes R. för en tid från vetenskapen, då undervisningsministern Ferry (se d. o.) kallade honom till sin kabinettschef. Han kvarstod på denna post till 1881; året därpå inrättades en professur för honom i Paris. - R:s lifliga intresse för undervisningsväsendet tog sig uttryck i flera populära handböcker i fransk historia, bl. a. Histoire de la civilisation fran$aise (3 bd, 1885-88). Tills, med E Lavisse redigerade han en världshistoria, "Histoire générale du IV:e siécle jusqu'ä nos jours" (12 bd, 1894-1901), hvari R. själf behandlade östromerska riket, Ryssland och Turkiet. 1903 offentliggjorde han en biografi öfver Ferry. - R. tillhörde 1895-1902 senaten och var april 1896- juni 1898 undervisningsminister i Mélines ministär. - Äfven som publicist var R. verksam; han bidrog, i synnerhet på 1870-talet, att vidga den franska allmänhetens kännedom om ryska förhållanden och behandlade sedermera med förkärlek den franska kolonialpolitikens problem. N. H-tz. Rambech, Anders, norsk politiker, f. 1767, d 1836, sedan 1800 sorenskriver i Orkedalen, var medlem af riksförsamlingen 1814 och af stortingen 1815-16, 1818, 1824 och 1827 samt af urtima stortinget 1828. 1818 var han stortingspresident, senare odelstingspresident samt ständig medlem af många kommissioner och dessutom led. af aktionskommittén under riksrätten 1815-16, slöt sig, ehuru starkt nationellt och socialt intresserad, nära