959 Ramée-Ramel pade lik kastades i Seine, och hans hus plundrades af pöbeln. - Sin största ryktbarhet förvärfvade R. genom sin opposition mot den aristoteliska logiken, i hvars ställe han ville sätta en mera naturlig logik, grundad på iakttagelser af det verkliga tänkandet hos de antike författarna och framställd i samband med retoriken. Hans "dialektik" sönderfaller i två delar, af hvilka den första behandlar upptäckandet af argumenten ("inventio"), den senare deras användning i omdömet ("judicium") och bevisföringen. Omdömesläran kallas därför ofta i den närmast följande tidens skolspråk "secunda pars Petri" (Petrus' andra del). Trots sträfvandet efter naturligare tankeformer hade denna logik ännu mycket kvar af skolastisk formalism, särskildt i det ensidiga bruket af dikotomier. Men R:s intresse sträckte sig ej blott till logiken, utan han hade en gång föresatt sig att utge handböcker i alla "de fria konsterna", hvarvid han ville omarbeta sin tids hela vetande till större naturlighet. Inom en mångfald ämnen utförde han detta program och författade läroböcker, som länge allmänt användes vid de humanistiska universiteten och läroverken i flera länder. Särskildt uppskattade voro hans läroböcker i matematik, i hvilka dock det förenklade och lättfattliga framställningssättet stundom vanns på bekostnad af strängheten i bevisföringen. Inom astronomien är R. en varm anhängare af Coppernicus. Ehuru han som humanist naturligen vill bygga skolbildningen på de klassiska språken och särskildt inlagt förtjänster om grekiskans införande vid läroverken, är han före sin tid i att uppskatta modersmålet. Han har utgett sin logik äfven på franska, skrifvit en fransk språklära och verkat för en enklare stafning inom modersmålet liksom för ett förbättradt uttal inom latinet. - Hans anhängare bildade en talrik skola, de s. k. ra m i st er n a, inom alla kulturländer. I England vann ramismen en hänförd anhängare i sir William Temple d. ä., hvilken under inflytande af R. grundlade den empiriska riktning, som framgent utmärkt Cambridges universitet. Sannolikt blef Bacon af Yerulam påverkad af Temples strid mot hans lärare Digby. Äfven till norden sträckte sig R:s inflytande. I Danmark infördes hans åsikter af Anders Krag (d. 1600), som efter studier i Frankrike blef professor vid Köpenhamns universitet. I Sverige vann ramismen insteg i slutet af 1500-talet, först vid Stockholmskollegiet, sedan i Uppsala, där Paulinus Gothus blef dess främste förkämpe och universitetskansleren Johan Skytte skänkte den sitt kraftiga beskydd, under det att Rudbeckius, Jonas Magni och många andra ifrigt förfäktade de gamla aristoteliska åsikterna. Med omväxlande lycka täflade de båda hvarandra bekämpande skolorna under hela förra hälften af 1600-talet om öfvervikten, till dess att båda utträngdes af den nyare riktning, som infördes genom den cartesiska filosofien. - Bland R:s synnerligen många skrifter må här nämnas endast hans logiska hufvudarbete, Institutiones dialecticce (1543), en fransk bearbetning däraf (1555) samt hans latinska läroböcker i aritmetik (1555) och geometri (1569) samt en fransk grammatika (1562). - R:s biografi skrefs af hans tyske lärjunge J. T. Freigius och offentliggjordes i en upplaga af R:s Prcelectiones in octo Ciceronis ora- tiones (1580). Se Ch. Waddington, "Ramus, sa vie, ses écrits et ses opinions" (1855), och K. v. Prantl, "Ober Petrus Ramus" (i bajerska vetenskapsakademiens "Sitzungsberichte", 1878). s~e- Ramée [-me], Daniel, fransk arkitekt och författare, f. 1806 i Hamburg, d. 1887 i Paris, följde sin fader, en arkitekt af förtjänst, Joseph Jacques R. (1766-1842), till Förenta staterna, men återvände 1818 och kom 1823 till Paris, där han blef medlem af kommittén för tillsyn öfver arkitektoniska minnesmärken och fick i uppdrag att restaurera domerna i Senlis, Beauvais, Noyon m. fl. Han gjorde 1832-48 studieresor i Tyskland, Nederländerna, England och Italien samt författade Histoire de Varchitecture (1845; många uppl.), L'architecture et la construction pratiques (1868- 71) och Dictionnaire des termes d'architecture (1868). Jämte Vitet utgaf han 1845 beskrifning öfver katedralen i Noyon och med kopparstickaren Pfnor en af denne illustrerad monografi öfver slottet i Heidelberg (1858). G-g N. Ramée [-me], Louisa de la, engelsk romanförfattarinna, känd under signaturen O u i d a (barn-uttal af Louisa), f. 1839 i Bury S:t Edmonds, d. 1908 i Viareggio, härstammade på fädernet från Frankrike, skref från 1860 ett stort antal romaner. Här må nämnas Strathmore (1865), Chandos (1866), Under two jlags (1867), Tricotrin (1868; sv. öfv. 1874), Puck, his vicissitudes and adventures (1869; "Puck", 1879), Pascarel (1873; sv. öfv. 1875), Two little wooden shoes (1874; "Ett par små träskor", s. å.), Ariadne, the story of a dream (1877; "Ariadne", 1878), Moths (1880), Bimbi (1882), W anda (1883), Princess Napraxine (1884), A house party (1886) och The Massarenes (1897; "Familjen Massarene", 2 bd, 1898) samt Critical studies (1901). Dessa romaner åtnjöto en stor allmänynnest; de underbart fulländade hjältarna, som öfvervinna sagolikt upptornade hinder och besegra nattsvart illistiga fiender, de utsökt märkvärdiga äfventyren och den pigga dialogen älskades allmänt. Mera värde har tillmätts hennes småberättelser ur Italiens folklif (Ruffino, 1890, Santa Barbara, 1891, La strega, 1899, m. fl.), trots deras känslosamhet. Sina sista lefnadsår var hon bosatt i Italien. Ramel [ra^mmel], svensk adlig ätt, som härstammar från en ursprungligen pommersk ätt, känd från 1200-talet. En medlem af den pommerska ätten, Henrik R. (d. 1610), gick i dansk tjänst, hade stort inflytande hos konung Kristian IV och fick förläningar i Skåne. Hans sonsöner Ove och Hans introducerades 1664 på svenska riddarhuset. Om Hans' son Malte se R. 1. 1. Malte R., jord-drott, f. 6 aug. 1684 på Löberöd i Skåne, d. 22 jan. 1752 på Mal-tesholm, studerade vid Lunds universitet och tjänstgjorde en tid i Göta hofrätt, men lämnade snart ämbetsmannabanan för att egna sig åt skötseln af sina vidsträckta ärfda gods