Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ramée ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
959
Ramée-Ramel
pade lik kastades i Seine, och hans hus plundrades
af pöbeln. - Sin största ryktbarhet förvärfvade
R. genom sin opposition mot den aristoteliska
logiken, i hvars ställe han ville sätta en mera
naturlig logik, grundad på iakttagelser af det
verkliga tänkandet hos de antike författarna och
framställd i samband med retoriken. Hans "dialektik"
sönderfaller i två delar, af hvilka den första
behandlar upptäckandet af argumenten ("inventio"),
den senare deras användning i omdömet ("judicium")
och bevisföringen. Omdömesläran kallas därför ofta i
den närmast följande tidens skolspråk "secunda pars
Petri" (Petrus’ andra del). Trots sträfvandet efter
naturligare tankeformer hade denna logik ännu mycket
kvar af skolastisk formalism, särskildt i det ensidiga
bruket af dikotomier. Men R:s intresse sträckte sig
ej blott till logiken, utan han hade en gång föresatt
sig att utge handböcker i alla "de fria konsterna",
hvarvid han ville omarbeta sin tids hela vetande
till större naturlighet. Inom en mångfald ämnen
utförde han detta program och författade läroböcker,
som länge allmänt användes vid de humanistiska
universiteten och läroverken i flera länder. Särskildt
uppskattade voro hans läroböcker i matematik,
i hvilka dock det förenklade och lättfattliga
framställningssättet stundom vanns på bekostnad af
strängheten i bevisföringen. Inom astronomien är
R. en varm anhängare af Coppernicus. Ehuru han som
humanist naturligen vill bygga skolbildningen på de
klassiska språken och särskildt inlagt förtjänster
om grekiskans införande vid läroverken, är han före
sin tid i att uppskatta modersmålet. Han har utgett
sin logik äfven på franska, skrifvit en fransk
språklära och verkat för en enklare stafning inom
modersmålet liksom för ett förbättradt uttal inom
latinet. - Hans anhängare bildade en talrik skola,
de s. k. ra m i st er n a, inom alla kulturländer. I
England vann ramismen en hänförd anhängare i sir
William Temple d. ä., hvilken under inflytande af
R. grundlade den empiriska riktning, som framgent
utmärkt Cambridges universitet. Sannolikt blef
Bacon af Yerulam påverkad af Temples strid mot hans
lärare Digby. Äfven till norden sträckte sig R:s
inflytande. I Danmark infördes hans åsikter af Anders
Krag (d. 1600), som efter studier i Frankrike blef
professor vid Köpenhamns universitet. I Sverige
vann ramismen insteg i slutet af 1500-talet,
först vid Stockholmskollegiet, sedan i Uppsala,
där Paulinus Gothus blef dess främste förkämpe
och universitetskansleren Johan Skytte skänkte den
sitt kraftiga beskydd, under det att Rudbeckius,
Jonas Magni och många andra ifrigt förfäktade de
gamla aristoteliska åsikterna. Med omväxlande lycka
täflade de båda hvarandra bekämpande skolorna under
hela förra hälften af 1600-talet om öfvervikten,
till dess att båda utträngdes af den nyare riktning,
som infördes genom den cartesiska filosofien. -
Bland R:s synnerligen många skrifter må här nämnas
endast hans logiska hufvudarbete, Institutiones
dialecticce (1543), en fransk bearbetning däraf
(1555) samt hans latinska läroböcker i aritmetik
(1555) och geometri (1569) samt en fransk grammatika
(1562). - R:s biografi skrefs af hans tyske lärjunge
J. T. Freigius och offentliggjordes i en upplaga af
R:s Prcelectiones in octo Ciceronis ora-
tiones (1580). Se Ch. Waddington, "Ramus, sa vie,
ses écrits et ses opinions" (1855), och K. v. Prantl,
"Ober Petrus Ramus" (i bajerska vetenskapsakademiens
"Sitzungsberichte", 1878). s~e-
Ramée [-me], Daniel,
fransk arkitekt och författare, f. 1806 i Hamburg,
d. 1887 i Paris, följde sin fader, en arkitekt
af förtjänst, Joseph Jacques R. (1766-1842), till
Förenta staterna, men återvände 1818 och kom 1823
till Paris, där han blef medlem af kommittén för
tillsyn öfver arkitektoniska minnesmärken och fick i
uppdrag att restaurera domerna i Senlis, Beauvais,
Noyon m. fl. Han gjorde 1832-48 studieresor i
Tyskland, Nederländerna, England och Italien samt
författade Histoire de Varchitecture (1845; många
uppl.), L’architecture et la construction pratiques
(1868- 71) och Dictionnaire des termes d’architecture
(1868). Jämte Vitet utgaf han 1845 beskrifning öfver
katedralen i Noyon och med kopparstickaren Pfnor en af
denne illustrerad monografi öfver slottet i Heidelberg
(1858). G-g N.
Ramée [-me], Louisa de la, engelsk romanförfattarinna,
känd under signaturen O u i d a (barn-uttal af
Louisa), f. 1839 i Bury S:t Edmonds, d. 1908 i
Viareggio, härstammade på fädernet från Frankrike,
skref från 1860 ett stort antal romaner. Här må
nämnas Strathmore (1865), Chandos (1866), Under
two jlags (1867), Tricotrin (1868; sv. öfv. 1874),
Puck, his vicissitudes and adventures (1869; "Puck",
1879), Pascarel (1873; sv. öfv. 1875), Two little
wooden shoes (1874; "Ett par små träskor", s. å.),
Ariadne, the story of a dream (1877; "Ariadne",
1878), Moths (1880), Bimbi (1882), W anda (1883),
Princess Napraxine (1884), A house party (1886) och
The Massarenes (1897; "Familjen Massarene", 2 bd,
1898) samt Critical studies (1901). Dessa romaner
åtnjöto en stor allmänynnest; de underbart fulländade
hjältarna, som öfvervinna sagolikt upptornade
hinder och besegra nattsvart illistiga fiender,
de utsökt märkvärdiga äfventyren och den pigga
dialogen älskades allmänt. Mera värde har tillmätts
hennes småberättelser ur Italiens folklif (Ruffino,
1890, Santa Barbara, 1891, La strega, 1899, m. fl.),
trots deras känslosamhet. Sina sista lefnadsår var hon
bosatt i Italien.
Ramel [ra^mmel], svensk adlig ätt,
som härstammar från en ursprungligen pommersk ätt,
känd från 1200-talet. En medlem af den pommerska
ätten, Henrik R. (d. 1610), gick i dansk tjänst,
hade stort inflytande hos konung Kristian IV och
fick förläningar i Skåne. Hans sonsöner Ove och Hans
introducerades 1664 på svenska riddarhuset. Om Hans’
son Malte se R. 1.
1. Malte R., jord-drott, f. 6 aug. 1684 på Löberöd
i Skåne, d. 22 jan. 1752 på Mal-tesholm, studerade
vid Lunds universitet och tjänstgjorde en tid i Göta
hofrätt, men lämnade snart ämbetsmannabanan för att
egna sig åt skötseln af sina vidsträckta ärfda gods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
