961 Ramelsloh-hönan-Rameswaram 962 Löberöd, Maltesholm, Västerstad, Hviderup, Sire-köpinge m. fl. Genom dessas afkastning och omtänksam hushållning blef han en bottenrik magnat. R. egde mycket aristokratisk sjelfkänsla och af-böjde erbjudna titlar och utmärkelser. Han bibehöll gamla tiders enkla seder och var som landt-hushållare och husbonde en sannskyldig patriark, bekant för sin uppriktiga religiositet och flerehanda oskyldiga egenheter, hvarom många anekdoter lefvat bland allmogen. 2. Hans R., den föregåendes son, friherre, landthushållare, f. 2 juli 1724, d. 3 april 1799 på Hviderup, ingick vid skånska kavalleriet, där han 1754 erhöll afsked som ryttmästare, fick 1762 öfverstes titel och upphöjdes 1771 i friherr-ligt stånd. Vid riksdagarna deltog han i de hemligare öfverläggnin-garna och motionerade 1778 om fri religions-utöfning för främmande trosbekännare. Faderns omätliga hopade skatter satte R. i omlopp genom att vida omkring skapa förhöjd odling och arbetstillfällen. På Öfverste Hans Ramel, efter sina gods Löberöd, Målen marmorbyst af J. T. Sergel, tesholm, Hviderup, Si-reköpinge, Västerstad, Tullesbo samt övedskloster (med Svansjö och Åsum) uppdref han afkastningen med flera hundra procent, anlade storartade slottslika nybyggnader, byggde dyrbara broar och vägar, verkställde skogsplanteringar på ödsliga sandfält, anlade parker, djurgårdar, trädgårdar och orangerier, bekostade tingshus och kyrkor, införskref schäferier och hollän-deri samt höll stuteri, var i Skåne en af de förste, som lade sig vinn om att dika åkrarna, uppodlade äfven ängarna och försåg dem med slussar för vattenreglering. Han använde till allt detta mest lejda arbetare, och för sina underhafvande var han en öm husbonde. 3. Malte R., son till R. 2, friherre, riksråd. f. 27 maj (g. st.) 1747 i Skåne, d. 31 jan. 1824 på övedsklosters egendom i Skåne, inträdde, efter att 1757-66 ha studerat i Uppsala, i kansliet och befordrades 1770 till kommissionssekreterare vid beskickningen i Paris, där han umgicks i de lysande kretsar, som samlades kring svenske ambassadören grefve Creutz. 1778 -80 var R. svensk minister i Madrid, 1782 blef han hofkansler, och 1786 utnämndes han till riksråd. Mild och saktmodig, men rättrådig och fast i sina rådslag, åtnjöt han Gustaf III:s stora förtroende. 1797 öppnades honom en plats i Svenska akademien, hvars instiftande Tryckt den Ve 15 han som hofkansler kontrasignerat. Men han dröjde att taga inträde - måhända af grann-lagenhet emot Armfelt, på hvars stol i akademien han blifvit satt - ända till 1802, då han talade öfver Gustaf I:s, Gustaf II Adolfs och Karl X Gustafs förtjänster om fäderneslandets språk. 1803 blef R. guvernör för kronprinsen. Efter 1809 års statshvälfning drog han sig tillbaka från det offentliga lifvet, försakande höga äreställen vid hofvet. Han afled barnlös. R. var en vacker representant för Sveriges gamla adel, gudfruktig och plikttrogen, anspråkslös och fint bildad, men utan den högre begåfning, som kunde berättiga hans stora framgångar på de sociala och litterära banorna. Jfr Geijers minnestal öfver R. i Sv akad-s handl. efter 1796, XII (1829). 4. C h a r l e s E m i l e R., den föregåendes broder, friherre, hofman, konstvän, f. 1750, d. 1826, försökte sig först på ämbetsmannabanan, blef sedermera fänrik och löjtnant vid Lifgardet, öfver-gick till hofvet och var kammarherre hos drottningen 1781-90. Han var en högt bildad man, som mycket rest i Europa och gjort konststudier hvarom hans på övedskloster i Skåne förvarade dagböcker bära vittne. På en af sina resor drabbades han af ett bedröfligt äfventyr, som på sin tid allmänt omtalades. Han hade tagit in på ett värdshus i Toscana, där en rik jude samtidigt mördades af värden. Denne lade det blodiga vapnet under sängen, där R. sof, lät bloddroppar visa vägen från den mördades rum till R:s och eftersände rättsbetjänter. R. häktades och lades på sträckbänk, men räddades slutligen genom angifvelse af en bland betjäningen i värdshuset. Händelsen blef romantiserad bl. a. af N. H. Thomson i novellen "Svensken i Italien eller torturens af skaffande i Toscana" (1833). - R. blef 1819 hofmarskalk och efterträdde 1824 sin äldre bröder som fideikommis-sarie till övedskloster. 3. Kj.* 4. -rn.* Rämelsloh-hönan [-la-], husdjurssk., har sitt ursprungliga hem i den hannoveranska byn Ramelsloh, hvarifrån den som en framstående ras spridts öfver en stor del af Tyskland och äfven utomlands. Till färgen är den antingen hvit eller gul (se fig. 11 å pl. till art. Höns). Tuppen väger 3-3,5 och hönan 2,5-3 kg. Äggen, hvaraf hönan i medeltal årligen lägger omkr. 125 st., äro hvitskaliga och väga ungefär 60 gr. pr st. H. F. Rame'nghi [-gi], Bartolommeo, kallad B a-gnacavallo efter sin fädernestad inom Ferraras område, italiensk målare, f. 1484, d. 1542 i Bo-logna, var lärjunge till Fr. Francia i Bologna och kom sedan under inflytande af Dosso Dossi i Fer-rara. Han var förnämligast verksam i Bologna, men skall enligt Vasari äfven varit en tid sysselsatt i Rom som medhjälpare åt Rafael (enligt uppgift, i Vatikanens loggier). Bland hans bilder märkas Madonnan uppenbarande sig för fyra helgon (Dresden), S:t Petronius, S. Agnes och Ludvig IX (Berlin), Omskärelsen (Louvre) samt en Korsfästelse i S. Petronio i Bologna från målarens tidigare skede, påminnande om Francia. C. R. N.* Ramesses. Se Ramses. Ramesseum, tempelbyggnad i Tebe, uppförd af Ramses II (se d. o.). Jfr äfven Osymandyas. Rameswaram. 1. ö i sundet mellan Ceylon och Indiens fastland, tillhörande distriktet Madura. Se 22 b. 31