963 Ramfoss-Ramlösa 964 Palksundet. - 2. Stad på östra sidan af ön Pambam i nämnda sund, en af de mest vördade hinduhelgedomarna, enligt traditionen grundlagd af Rama själf och i århundraden besökt af tusentals pilgrimer från alla delar af Indien. Det stora templet är måhända det vackraste exemplet på dravidisk arkitektur. 6,632 inv. (1901). Ramfoss, ett 12 m. högt vattenfall i Snarums-älfven, en biflod till Dramsälfven, i Buskeruds amt, Norge. R. beräknas till minst 1,500 hkr och drifver ansenligt träsliperi. K. V. II. Ram-Gänga, biflod till Ganges (se d. o.). Ramhäll, järnvägsstation inom Alunda socken, Uppsala län, ändpunkt på en från Knaby station vid Dannemora-Hargs järnväg utgående 18 km. lång bibana, som förmedlar malmfrakt från vid R. belägna järnmalmsgrufvor, hvilka egas af Ljusne-Voxna a.-b. och Dannemora grufintressenter. Brytningen af skrädd direkt användbar malm var 1912 omkr. 4,000 ton. Ramie [ramie, icke rami], af malaj, rami, planta, 1. K i n a g r ä s, bot., text. Se Bekläd-n a ds v ax t er, sp. 1238 o. fig. 3 å pl., Boehmeria och Japan, sp. 1267. Ramifikatiön (af lat. rasmus, gren, och fafcere, göra), förgrening af t. ex. luftrören i lungorna, nerver, blodkärl. Ramillies [-miji'], by i belgiska prov. Sydbra-bant, mellan Louvain och Namur, känd genom det slag, i hvilket den engelsk-holländsk-tyska armén under Marlborough med 60,000 man 23 maj (n. st.) 1706 besegrade den något svagare fransk-bajerska under kurfursten Max Emanuel och Vil-leroy. C. O. N. Ramin. Se Hemliga medel. Ramirez de Saavedra [rami'reth de save'dra], E n r i q u e. Se R i'v a s. Rarmis (Ramos) de Pareja [-e'cha], Bartolo-meo, spansk musikteoretiker, f. 1440 (dödsåret okändt), utgaf 1482 i Bologna skriften Musica prac-tica (nyutgifven af J. Wolf 1901). R. var den, som bestämde stora och lilla tersens svängningsförhållanden till 4: 5 och 5: 6, hvarigenom han gaf uppslag till den moderna harmoniläran och uppfattningen af treklangen som konsonans. E. F-t. Rami;smen, filos., den åsikt, som utvecklats af Pierre de la R a m é e (se d. o.) i opposition mot den samtida på Aristoteles' läror byggda skolastiken. S-e. RamFster. 1. Anhängare af P. de la Ramées filosofi. - 2. Anhängare af musikern J. Ph. Ra-meaus teorier. Ramkvilla, socken i Jönköpings län, Yästra härad. 11,367 har. 1,383 inv. (1914). Annex till Fröryd, Växjö stift, Västra härads kontrakt. Ramla, jaktv. Se R a m l a r e. Ramlare, jaktv., benämning på harhannar, särskildt vid betonande af deras förhållanden som könsdjur. Ofta användes termen "gammal ram-lare" för att beteckna en gammal hanne, som vid stöfvarjakt går stora bukter, beroende på, att han vid sina vidsträckta frierifärder förvärfvat stor lokalkännedom; ett villebråds buktande beror nämligen på, att djuret ej vill gå utom känd mark. Ordet ramlare är bildadt af ett äldre, numera föga brukadt verb ramla, para sig (om harar). Af detta är sedan bildadt orden r a m l i n g, mest i sammansättningen ramlin g st i d. G. G. Ramlavettage [-taJ], artill. Se Lavettage, sp. 1428 med fig. Ramle (arab., "sand"), stad i Palestina, vid järnvägen mellan Jafa och Jerusalem, omkr. 18 km. från förstnämnda stad. Staden, som har omkr. 5,000 inv., har flera moskéer, kloster med hospitier och kapell. Den kyrkliga traditionen betecknar R. som bibelns Arimatia (se d. o.), men enligt arabiska källor skall det vara anlagdt 715 af kalifen Sulejmän. Före korstågen var det Palestinas mest blomstrande ort. (J- F. N.) Ramler, Karl Wilhelm, tysk skald, f. 1725 i Kolberg, d. 1798 i Berlin, var 1748-90 lärare i filosofi och konstlära vid kadettskolan i Berlin och därefter direktör för nationalteatern där. Han blef 1786 led. af vetenskapsakademien i Berlin. Utbildad under inflytande af pseudo-klassiciteten, satte R. versens glatta korrekthet som skaldens huf-vudsakliga mål. Hans anseende för smak och formtalang var så stort, att t. o. m. Lessing, som var hans vän, obe-sedt lät sina verser tuktas af honom. Ängsligt och osjälfständigt, med efterbildande af Horatius' vändningar, diktade R., förnämligast oden, i hvilka han oförtrutet och ganska upp-styltadt förhärligade Fredrik den stores segrar och egenskaper, utan att emellertid vinna det ringaste ynnestbevis af denne. R. skref äfven kantater, bland hvilka i synnerhet Der tod Jesu (1754; "Jesu död", 1782, 2:a uppl. 1799) är känd genom Grauns sköna tonsättning. Med sin tolkning af Horatius (1769), hvari originalets versmått äro bibehållna, gaf R. uppslag till en stilriktigare öf-versättningskonst än den dittills rådande. För sin tid voro R:s antologier af värde. Han öfversatte Batteux (1758; 4:e uppl. 1774) och skref en mycket använd mytologi (1790). R:s Poetische werke utgåfvos i 2 bd 1800-01 (ny uppl. 1825). Se om R. Schiiddekopf, "R. bis zu seiner verbindung mit Lessing" (1886) och "Briefwechsel zwischen Gleim und R." (1906 ff.). Ramling, Ramlingstid, jaktv. Se Ramlare. Ramlösa. 1. Municipalsamhälle. Se Köpinge 2. - 2. Brunnsinrättning, belägen vid R. brunns järnvägsstation på linjen Hässleholm-Hälsingborg, 4 km. s. om Hälsingborg, dit elektrisk spårväg går från Råa förbi R., samt 2 km. från R. station på Västkustbanan (Landskrona-Hälsingborg). Brunnen ligger dels i Hälsingborgs landsförsamling, dels i Köpinge municipalsamhälle (Raus socken). Gränsen utgöres af den i en dalgång rinnande Ramlösaån, på hvars norra sida källorna ligga inom landsförsamlingen. R. ligger 30 m. öfver hafvet. Uti äldre tider var R. endast bekant för sina järnkällor, hvilka hålla på litern 0,oioo gr. ferrokarbonat. 1893 fick R. en värdefull tillökning uti sina läkeskatter genom uppborrandet af en alkalisk källa, som håller