- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
967-968

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ramm (bagge, sporre) - Ramma - Ramman - Rammelsberg, Karl Friedrich - Rammelsbergit - Rammfartyg - Ramming, Wilhelm, friherre von Riedkirchen - Rammohun Roy (Rama Mohana Raya) - Rammskopf - Rammstäf - Ramn - Ramnes (Norge) - Ramnes (Rom) - Ramning - Ramnäs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

967 Ramma-Ramnäs bedömning själf bli rammad. På senare tiden har artilleriets och torpedens utveckling medfört så stor ökning af stridsafståndet, att rammens betydelse starkt minskats; därtill kommer, att rammen är hinderlig vid gång med mycket hög fart samt representerar en afsevärd tyngd. Moderna örlogs-fartyg erhålla därför ofta förstärkt förstäf utan ramm. Jfr Förstäf och Galär. C. K. S. Ramma. 1. Jaktv. Vindthunden säges ramma bytet, då den vid hetsjakt griper detsamma. - 2. Metall., det vid svenska masugnar och i kupolugnar brukliga sättet att tillreda smältrummet, det s. k. stället, för en blifvande blåsning genom inpackning af en stampad massa af kvarts och eldfast lera. Järnspetten, som därvid användes, kallades rammar. Se Masugn, sp. 1210. - 3. Sjöv. Se E a mm. 1. G. G 2. (G. Il-r.) Ramman, "dundraren", äfven kallad Adad, babylonisk-assyrisk väder- och åskgud, sannolikt af västsemitiskt ursprung. Jfr Babylonien, sp. 587. D- M. Rammelsberg, Karl Friedrich, tysk kemist och mineralog, f. 1813 i Berlin, d. där 1899, 1846-91 professor vid Berlins universitet, utförde ett högst betydligt antal undersökningar inom den oorganiska kemiens, mineralogiens och kristallo-grafiens områden samt utgaf åtskilliga förtjänstfulla och mycket använda hand- och läroböcker, bl. a. Handwörterbuch des chemischen theils der mineralogie (1841; ny uppl. 1875 under titel "Handbuch der mineralchemie", med tilläggshäften 1886 och 1895), Leitfaden fur die qualita-tive analyse (1843; 7:e uppl. 1885), Lehrbuch der chemischen metallurgie (1850; 2:a uppl. 1865), Handbuch der krystallographischen chemie (1855; tillägg 1857), Handbuch der krystallographisch-physikalischen chemie (1881-82), Die chemische natur der mineralien (1886) och Chemische abhand-lungen 1838-1888 (1888). Se festskriften till hans ära 1887. P. T. C. (K. A. V-g.) Rammelsbergit, miner., ett rombiskt mineral, hvilket, med samma sammansättning som den reguljära kloantiten 1. hvita kopparnickeln (se Kopparnickel), är en heteromorf varietet af nämnda mineral. Den är funnen vid t. ex. Schnee-berg, Eiechelsdorf m. fl. st. A. Hng. Rammfartyg, sjöv., stundom använd benämning på med ramm försedt fartyg. Se R a m m. C. K. S. Ra m m in g, Wilhelm, friherre von R i e d-kirchen, österrikisk krigare, f. 1815, d. 1876, deltog 1848 med utmärkelse i italienska fälttåget, följds därefter sin kårchef Haynau i egenskap af generalstabschef till Ungern, där han i väsentlig mån bidrog till fälttågets lyckliga utgång. I slaget vid Magenta (1859) förde R. en brigad. 1860 utnämndes han till generalstabschefens biträde, kämpade i spetsen för 6:e armékåren vid Skalitz (28 juni 1866) och deltog i reserven i slaget vid Königgrätz. R:s Der feldzug in Ungarn und Siebenburgen im januar 1849 (1850) är af stort in-tress_e. C. O. N. Rämmohun Roy (Rama Möhana Räya), nyindisk reformator, f. 1774 i Radhanagar i Bengalen, d. 1833 i Bristol i England. Son till en egendomsegare af bramansk kast, fick han en god uppfostran och lärde sig redan tidigt flera språk, såsom sanskrit, arabiska, persiska och engelska. Vid 16 års ålder började han uppträda polemiskt mot den inhemska hinduismen och mot sociala institutioner såsom kastväsendet genom sitt arbete The Ido-latrious religious system of the Hindus. Härigenom kom han i strid med sin familj och var några år stadd på resor. Vid sin faders död erhöll han 1800 anställning i angloindisk tjänst, men tog afsked 1814 och lefde sedan i Calcutta, egnande sig åt religiös reformatorisk verksamhet. Han började med att stifta en mindre diskussionsklubb (Atmiyä sabhä), där han i umgänge med representanter för olika religionsformer, särskildt kristna män, organiserade sin opposition mot indisk polyteism och bilddyrkan samt arbetade för spridning af unita-riska och monoteistiska idéer. Så utgaf han en bok på persiska Tuhfat-al-Muvahhiddin (En gåfva till monoteister), och 1820 gjorde han ett utdrag af de kristna evangelierna The precepts of Jesus, the guide to peace and happiness. Han skref äfven arbeten på bengali om Fe^änta-filosofien, öfversatte några Upanishad'er samt trädde delvis i opposition mot den kristna missionärsverksamheten och stiftade slutligen - i syfte att upplifva den reformatoriska verksamhet, som Caitanya på 1400-talet inledt i Bengalen - 1830 församlingen Brähma-samäj (se d. o.). Han understödde kraftigt regeringen - lord William Bentinck - i utrotandet af änkebränningen, som förbjöds 1829. Han arbetade ifrigt på att sprida uppfostran och kunskaper bland sina landsmän, och 1830 sändes han af kejsaren af Delhi till England för att tillvarataga de indiska intressena. I denna egenskap var han närvarande i underhuset; när - 11 juli 1832 - änkebränningen definitivt förkastades och förbjöds. I egenskap af den förste verkligen bildade indier, som besökte England, rönte han där ett mycket varmt mottigande. M. Muller har i sina tidigare skrifter lifligt skildrat R:s lif och verksamhet. Om hans reformatoriska verksamhet se Garbe, "Indien und das christentum" (1914). K. F. J. Rammskopf. Se Ramskopf. Rammstäf, skpsb. Se Ramm. Ramn. Se Hr af n. Ramnes, härad i Jarlsberg og Larviks amt. Norge, n. v. om Tönsberg. 137,97 kvkm. 2,887 inv. (1910). Starkt kuperadt skogs- och jordbruksdistrikt, genomplöjdt af trånga smådalar mellan skogsåsar, som uppnå 300-400 m. höjd (Osnipen i v. 400 m.). Tönsberg-Eidsfossbanan går s;e-nom R. K. V. H. Rännes, lat., enligt traditionen namn på en af de tre stammar, tribus (se d. o.), som efter Roms grundläggning bildade det romerska folket (enligt en annan version tre af Romulus bildade ryttar-centurier). Tities (-ienses) skola ha varit Titus Tatius' sabinare på Quirinalis, Ramnes (-nenses, -netes) Romulus' folk, Luceres (-renses) på Cselius af etruskisk eller latinsk härkomst. Namnen synas vara etruskiska släktnamn. Jfr L e g i o n. B,. Tdh.* Ramning [ni/mm-], sjöv. Se Ramm. Ramnäs. 1. Socken i Västmanlands län, Snefringe härad. 22,849 har. 2,626 inv. (1914). R. bildar med Sura ett pastorat i Västerås stift, Munktorps kontrakt. -- 2. Bruksegendom i Västmanlands län, ofvannämnda socken, vid Kolbäcksån och invid Ramnäs station vid Stockholm--Västerås--Bergslagens järnvägar. Den tillhör Ramnäs bruks

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free