aktiebolag, som eger R. bruk med 8 lancashirehärdar, valsverk och kättingsmedja, kvarn, såg, mejeri, tre kraftstationer i Kolbäcksån m. m., tax. till 1,657,200 kr. (1914), hvaraf 1,079,900 kr. å jordbruksfastigheter, tills. omkr. 4,92 mtl. Tillverkningen utgöres af valsadt lancashirejärn, smältstycken och kätting med ett årligt värde af omkr. 1 mill. kr. -- Början till brukets anläggning gjordes 1590, då en hammare byggdes på kronans bekostnad och mark (Katarina och Maria Eleonoras lifgeding). 1620 anlades 1 km. nedanför Bäckhammars smedja och sedermera efter hand flera hammare v. om ån. Alla småbruken förenades 1680, men delades ånyo. På 1730-talet började rådman M. Schenström i Västerås genom köp förena alla andelarna i de västra bruken och Bäckhammarsbruken. Östra bruket öfvergick genom köp och byten 1746--54 till assessor J. Tersmeden, hvars son R. Tersmeden 1803 uppförde den ståtliga manbyggnaden vid R. 1834 kom hela bruket i öfverste P. R. Tersmedens (d. 1842) ego. Hans arfvingar öfverläto R. till ett bolag, hvars aktier 1907 öfvergingo i Garpenbergs a.-b:s besittning och 1912 genom köp i nuvarande egares, R. bruks a.-b. (aktiekapital 1,330,000 kr.).

Ramnäs bruk.

Ramolino [-ålinå], Letitia. Se Bonaparte, sp. 1069. Ramondia, bot. Se Saintpaulia. Ramón y Cajal [-mån i kacha'l], Santiago, spansk anatom, en af samtidens främsta nervforskare, f. l maj 1852 i Petilla (Aragonien), studerade medicin i Zaragoza, där fadern var professor i anatomi, deltog som militärläkarc i en expedition till Cuba 1874-75, blef kort därefter professor vid den medicinska fakulteten i Zaragoza och direktör för museet därstädes 1879 och promoverades till med. dok;.jr i Madrid 1885. Två år senare erhöll han en professur i histologi och patologisk anatomi i Barcelona och utnämndes slutligen 1892 till professor i samma ämnen vid universitetet i Madrid. -- R. har allt sedan 1880 publicerat en stor mängd vetenskapliga arbeten, till största delen berörande nervväfnadernas histologi, alla af högt värde, många af grundläggande betydelse för den moderna nerv- och hjärnforskningen. I stor utsträckning har han vid sitt vetenskapliga arbete begagnat en af italienaren Camillo Golgi utarbetad metod, som i hans, men äfven i Golgis egna händer varit egnad att skapa en ny epok i den morfologiska hjärnforskningens historia. Senare har R. därjämte framträdt med arbeten, utförda med själfständig metodik, som tillåtit ett vida djupare inträngande i nervväfnadens finaste sammansättning, än hvad som varit möjligt med Golgis. R:s vetenskapliga framställning utmärkes städse af stor objektivitet, men blir därför aldrig torr och ängsligt försiktig, utan uppbäres alltid af en glad och eggande idérikedom, hvilken, liksom den sällsynt stora mängd af faktiska morfologiska observationer han lyckats göra, riktat forskningen in på nya och utvecklingen i hög grad befordrande vägar. Bland R:s främsta arbeten märkas Trabajos del laboratorio de investigaciones biolögicas de la universidad de Madrid (1888 ff.), Manual de histologia normal y técnica microgrdfica (1889), Die retina der wirbeltiere (1894), Textura del sistema nervioso del hombre y de los vertebrados (1897--99) och Studien iiber die hirnrinde des menschen (1900--03). -- Det är gifvet, att en så framgångsrik vetenskaplig verksamhet som R:s skänkt honom äfven åtskillig yttre utmärkelse. Så är han bl. a. hedersdoktor vid en mängd universitet, har belönats vid upprepade tillfällen och i skilda länder med vetenskapliga pris och medaljer och delade med den ofvannämnde Camillo Golgi 1906 det medicinska Nobelpriset. R. vardt s. å. led. af Vet. och vitt. samh. i Göteborg. E. Hgn Ramorino [-marina], Girolamo, sardinsk krigare, f. 1792 i Genua, afrättad 22 maj 1849 i Turin, inträdde 1807 i franska armén, deltog i Napoleons fälttåg till 1815, då han avancerat till öfverste. R. slöt sig 1821 till insurgenterna i Sardinien, anförde 1831 under resningen i Polen en polsk ströfkår, stred sedermera i Spanien, konspirerade med Mazzini och fick 1848 anställning i Sardiniens armé, där han 1849 som generallöjtnant anförde en division. Man tillskref honom betydande andel i den sardinska härens nederlag vid Mortara och