971 Ramos Carriön-Ramsay 972 Novara samt anklagade honom orättvist för förräderi, därför att han ej till fullo åtlydt de för öfrigt mycket allmänt hållna instruktioner han erhållit från högkvarteret. Krigsrätten dömde R. till afrättning, och domen gick i verkställighet. Ramos Carriön [ra'mås karriårn], Miguel, spansk dramatiker, f. 1847 i Zamora, debuterade med några lyriska dikter, men vände sig snart till dramatiskt författarskap. Hans första lustspel, Un sarao y una soirée, slog emellertid icke igenom, hvilket föranledde honom att egna sig åt tidnings-mannaskap. Senare återupptog han med bättre framgång sin dramatiska diktning. Hans förnämsta arbeten därinom äro Los senoritos, El noveno man-damiento, La careta verde, La marna politica, Doce retratos seis reales, Un cuarto desalquilado, La mujer del sereno, La criatura och Golondrina. Hans mest populära zarzuelas i tre akter äro La masellesa, La tempestad och La bruja. I samarbete med Vital Aza har R. äfven publicerat ett flertal komedier, och hans hela alstring uppgår till ett hundratal arbeten, af hvilka många öfversatts till andra språk. R. är dessutom en af Spaniens yppersta librettister. Hans sista arbeten äro El chaleco blanco, El bigote rubio, Agua, azucarillos y aguardiente, Los sobrinos del capitån Grant, Leon y leöna och Cada loco con su tema. Ad. H-n. Ramos (Ramis) de Pareja [ra'mås -re'cha], B. Se Ramis de Pareja. Ramösus, lat., grenig, förgrenad; delad i flera grenar. Ramot var en viktig stad i det gamla Gilead med en gammal helgedom, som på Salomos tid var säte för en af Salomos 12 ståthållare (l Kon. 4: 13) och på Ahabs och hans efterföljares tid skådeplats för flera strider mellan araméerna i Damaskus och israeliterna (jfr l Kon. 22, 2 Kon. 9: l ff.). Det antas f. n. motsvara Er-remte, s. v. om Edrei. E. S-e. Ramp (fr. rampe), egentligen sluttning, stigning, särskildt en konstgjord sådan, t. ex. vid uppfarten till en byggnad (såsom vid Stockholms slott); vidare trappafsats, bröstning utefter en trappa eller af-sats; den med en rad af ljuslågor markerade af-sats, som begränsar scenen på en teater mot orkestern och salongen. - Rampfeber, rädsla för offentligt (särskildt sceniskt) uppträdande. Rampolla [-på'lla], Mariano, markis del T in dar o, kardinal, statssekreterare, f. 17 aug. 1843 i Polizzi på Sicilien af gammal adelsfamilj, d. 16 dec. 1913 i Rom, utnämndes af Pius IX till sekreterare i propagandan och af Leo XIII till sekreterare i kongregationen för e. o. kyrkoärenden, blef 1882 ärkebiskop (in partibus) af Heraklea och var 1882-87 nuntie i Madrid, där han utbildades för sin diplomatiska bana. Han blef efter kardinal Jacobinis död 1887 kardinal och statssekreterare. Därmed började Yatikanens franskvänliga politik. R. delar med Leo XIII (se d. o.) äran och ansvaret för kurians kyrkoledning ända till Leos död 1903. I konklaven hade han vid de första omröstningarna de flesta rösterna, men hans af Frankrike stödda val omintetgjordes genom kardinal Puczynas från Krakau på österrikisk-ungerska regeringens af Italien påverkade uppdrag framförda exklusiv (se Pius X). Af Pius misstänkt för franska sympatier i den utbrytande kyrkokrisen i Frankrike, drog han sig undan de diplomatiska sysslorna och egnade sig åt platsen som kyrkoherde vid Peterskyrkan, åt andaktsöfningar och författarskap. 1909 blef han sekreterare i Congregatio sancti officii. I den spanska kyrkokrisen 1910 började hans diplomatiska insikter åter rådföras af Pius X, men döden af klippte 1913 hans stigande inflytande. Han efterlämnade en god förmögenhet ; om hans försvunna testamente har åtskilligt skrifvits. R. var en härskarnatur och genial politiker, men gällde äfven för en personligen from man. Ehuru ultramontanismens tjänare, visade han stundom en viss för jesuiterna föga behaglig fördragsamhet; i kampen mot modernismen synes han ha hållit sig afvaktande. Hj. H-t. Ramponera (it. rampognare, tillrättavisa, ge en skrapa), skada, sönderbryta, skamfila. Rampsinit, egyptisk konung. Se R a m s e s. Rampur [rämpö'9]. 1. Vasallstat i Brittiska Indien, divisionen Rohilkhand, United provinces Agra and Oudh, har en areal af 2,328 kvkm., med 531,217 inv. (1911), hinduer och muhammedaner. - 2. Hufvudstad i nämnda stat, vid Ramgangas biflod Kosi och flera järnvägar. 74,316 inv. (1911). Staden är ryktbar för sin tillverkning af fina schalar och sidendamast, hvilka exporteras till alla delar af Indien, och har en berömd muhammedansk religionsskola. Rampur Boalia [rämpö^ båuä'lio], stad. Se R a i s h a h i. Ram-räja, "öfverkonung". Se Maratter, sp. 863. _ Ra'msau [-ao], vacker ort i bajerska reg.-omr. Oberbayern, 668 m. ö. h., mycket besökt af konstnärer. Ra'msay [-se] L, såsom några af det namnet själfva skrifvit, R a m s e, svenska och finska adliga ätter, som härstamma från ryttmästaren Joan 1. Hans R. Denne, som tillhörde den gamla skotska adliga ätten R. (se denna), blef 1633 naturali-serad svensk adelsman. Hans sonsons sonson A n-ders Henrik R. (se R. 1) blef 1766 friherre, men tog ej introduktion. Emellertid ha hans brorson, Otto Vilhelm R. (f. 5 juli 1743, 1789 vice och 1793 ord. landshöfding i Kymmenegårds län, med afsked efter 3 månaders tjänsteutövning och död på Esbo gård 22 nov. 1806), som var gift med hans enda barn, och dennes efterkommande i Finland alltid burit friherretitel. Ätten R. immatrikulerades 1818 på finska riddarhuset, och en af dess grenar erhöll 1856 med A n-d e r s Edvard R. (f. 1799, general af infanteriet 1859, led. af ryska rikskonseljen 1873, d. 1877) friherrlig värdighet. 1. AndersHenrikR., krigare, ämbetsman, f. 15 febr. 1707 på Ihamäki gård i Somero socken, Finland, d. 22 dec. 1782, började redan som gosse sin krigarbana, då han, blott 11 år gammal, som frivillig åtföljde sin fader, då major vid Åbo och Björneborgs läns regemente, på tåget öfver fjällen mot Norge. Först 1722 inskrefs han i arméns rullor, vid Nylands och Tavastehus läns regemente, 1734-41 tjänade han vid franska regementet Royal suédois, deltog i fälttåget öfver Rhen mot Tyskland samt avancerade till kapten. Han var med i 1741-43 års svensk-ryska krig och vann därunder