973 Ramsay 974 1742 befordran till kapten vid Tavastehus läns regemente. Under den närmast följande tidens partislitningar var R. en ifrig anhängare af hofvet; och då efterräkning för hofvets revolutionsförsök vidtogs vid 1756 års riksdag, räddade sig R., som var bland de komprometterades antal, genom att en tid hålla sig dold. Han slöt sig sedermera till mössorna och utnämndes af dessa 1765 till landshöfding i Savolaks och Kymmenegårds län samt upphöjdes 1766 i friherrligt stånd. På den militära banan avancerade han 1763 till öfverste vid prins Fredrik Adolfs regemente och 1769 till generalmajor. Missnöjd med mössornas styrelse och den hänsynslösa partipolitiken, slöt R. sig åter till hofvet och var en bland dem, som hjälpte Gustaf III att genomföra statshvälfningen. Till belöning därför utnämndes R. till generallöjtnant och öfver-kommendant i Lovisa, från hvilken post han 1774 förflyttades till landshöfdingeplatsen i Nylands och Tavastehus län. R. tog afsked 1776. Han var vida bekant för sin ovanliga kroppsstyrka. 2, 3. Anders Vilhelm och Karl Gustaf R., den föregåendes dottersöner, krigare, voro söner till Otto Vilhelm R. och Sofia Lovisa R. (f. 21 sept. 1754 på Jackarby gård i Borgå socken, d. 30 sept. 1816 i Stockholm). Anders Vilhelm, f. 28 okt. 1777, inskrefs 1793 vid krigsakademien på Karlberg, tjänade sedan 1796 vid Svea garde och 1798-1801 vid ett neapolitanskt regemente, där han befordrades till major. Efter hemkomsten blef han 1802 löjtnant vid Svea garde och 1805 kapten vid Tavastehus läns regemente. Sistnämnda år vann han Krigsvetenskapsakademiens stora pris för uppsatsen Om den fördelaktigaste ställning för infanteri är på två eller tre led. Som stabsadjutant deltog han i 1808 års krig och utmärkte sig därunder särskildt vid Haistila färja (17 mars) och Siikajoki (18 april). Efter slaget vid Revo-läks sändes han med segertecknen till Stockholm samt utnämndes till major i armén. Med v. Vegesacks land-stigningskår deltog han i Lemo slag, där han stupade för en kula i bröstet 20 juni 1808. - Brodern Karl Gustaf, f. 17 jan. 1783 på Karl Gustaf Ramsay. Jackarby, genomgick krigsakademien på Karlberg och blef 1800 fänrik vid Änkedrottningens lifre-gemente. Därifrån förflyttades han 1801 till Nylands dragonregemente, där han 1805 blef premiärlöjt- Anders Vilhelm Ramsay. nant. Under 1808 års krig tjänstgjorde han som brigadadjutant först under Adlercreutz, sedermera under v. Döbeln. Jämte v. Hertzen och Björn-stierna ledde han vid Siikajoki anfallet emot fiendens center, hvilket afgjorde slaget. Han föll vid Lappo 14 juli 1808. Modern lät föra båda sönernas lik till familjegrafven i Borgå och slå en medalj till deras minne, hvilket hon på ett ännu vackrare sätt hedrade genom sin rörande saknad. Geijer och Runeberg (i "Främlingens syn") ha besjungit bröderna R. 4. Anders Edvard R., brorsons son till R. l, finländsk krigare, f. 23 mars 1799 i Kuopio, d. 12 maj 1877 i Helsingfors, genomgick pagekåren i Petersburg och blef 18,18 fänrik vid Preobrazjen-ska lif gardet. 1827 utnämndes han till chef för den nyupprättade finska undervisningsbataljonen, som var ämnad att bli ett mönster för de skarpskyttetrupper, som kejsar Nikolaus I ämnade uppsätta. Om hans framstående militära förmåga vittnar, att denna bataljon redan 1829 erhöll gardes rättigheter. R., som 1828 befordrats till öfverste, blef den förste chefen för det s. k. Finska gardet. Sitt elddop erhöll det, då polska upproret kufvades. Det tillhörde gardeskårens avantgarde och utmärkte sig i slaget vid Prschetitsche 16 maj 1831, där han äfven blef sårad. Äfven i Warschaus stormning sept. s. å. deltog han. R. togs härefter i anspråk för flera militäradministrativa värf och hade bl. a. i uppdrag att uppsätta de nya skarpskyttebataljonerna, till hvilkas inspektör han 1838 utsågs. Han steg därefter i graderna och var vid 48 år generallöjtnant. Under Orientaliska kriget hade R., som sedan 1849 var inspektör för de finska trupperna, i uppdrag att försvara kusten mellan Åbo och Helsingfors mot de förenade makternas flottor och förde vid försvaret af Sveaborg 1855 befälet på högra flanken. Upphöjd i friherrligt stånd på Alexander II :s kröningsdag 1856 och samtidigt chef för den ryska grenadjärkåren, utnämndes han 1859 till general af infanteriet. 1862 -63 kommenderade han trupperna i Polen, blef 1866 led. af krigskonseljen och s. å. inspektör för ryska infanteriet, 1867 adjoint hos general en chef öfver trupperna i Warschaus militärdistrikt och 1873 led. af rikskonseljen. R. stod i stor gunst både hos Nikolaus I och hos Alexander II, hvarom äfven hans för en finne ovanligt höga poster buro vittne. 5. AndersGustafR., ättling i åttonde led af R. l, finländsk skriftställare, f. 25 juni 1832 i Viborg, d. 17 maj 1910 i Helsingfors, vardt student 1851, öfvertog efter sin faders död 1855 Björkboda och Sunnanå järnbruk jämte till dem hörande 34 landtgods i Dragsfjärd, men nödgades 1863 på grund af ekonomiska svårigheter öfver-lämna dem till sina borgenärers förnöjande. Ett par år senare återupptog han skötseln af ofvan-nämnda, af hans moder återköpta fabriker och lägenheter, hvilka emellertid efter moderns död 1868 åter måste säljas. Efter att en kortare tid ha idkat sades- och trävaruexport i Reso flyttade R. till Helsingfors, där han bedref ångsågsrörelse till 1876. 1881 flyttade han till Stockholm som verkställande direktör för a.-b. Thetis till 1886. 1886 -90 var R. bosatt i Paris, därefter i hemlandet. Vid 72 års ålder började R. utge memoarverket