993 Randalist-Randers 994 har en kortare tid varit minister. På både tyska och tjechiska språket har R. utgett högt ansedda privaträttsliga skrifter, bl. a. Der besitz nach öster-reichischem rechte (1865; 4:e uppl. 1895), Das eigenthumsrecht . . . nach österreichischem rechte l (1884; 2:a uppl. 1893), Das österreichische han-delsrecht (1904; 2:a uppl. 1911). R. är president i bömiska Frans-Josefsakademien i Prag. C. G. B j. Rändalist, "strandbor", livernas namn på sig själfva. Se L i v e r. Randazzo [-a'ttså], stad uti italienska prov. Catania (Sicilien), vid foten af Etna, 15 km. från dess topp, 773 m. ö. h. 13,709 inv. (1911). R. har ett fullständigt medeltidsutseende och omges af mörkbruna tinnkrönta lavamurar. Rarndel, Andreas, tonsättare, f. 6 okt. 1806 i Ramdala socken (Blekinge), efter hvilken han tog sitt namn. (eg. hette han Pettersson och var son af en torpare), d. 27 okt. 1864 i Stockholm. Med en af en kringvandrande spelman skänkt violin, på hvilken han lärt sig spela polskor och psalmer, kom han 1818 till Karlskrona, där hans talang väckte uppseende och förskaf-I fade honom gynnare, bl. a. frih. Gerhard De Geer på Finspång, som bekostade hans bokliga uppfostran tills, med sina egna söner, till dess R. 1821 med understöd af kronprinsen Oskar fick resa till Paris för att studera violinspel för Baillot och komposition för Cherubini. Försedd med ampla betyg, återkom han 1828 till Stockholm, där han genast fick anställning som violinist i hofkapellet, sedermera 1838 som andre och 1861 som förste konsertmästare, hvarjämte han 1844 blef violinlärare och 1859 professor vid Mus. akad:s läroverk (han blef 1837 led. af akad.) samt äfven flera år verkade som musikdirektör vid Andra lif-grenadjärregementet och 1853-62 som ledare af Par Bricoles sångkör. Han företog 1858 en konsertresa till Tyskland och Frankrike. - "Randels sångmö har i allmänhet mera utmärkt sig för mildhet, stundom vemod, och hans melodier flöda mer af behag och grace än af originalitet. Som virtuos segrade han alltid genom sitt sant musikaliska och poetiska föredrag, och såsom lärare har han bildat flera goda violinspelare, hvilka med bifall uppträdt i konsertsalen" (Minnesteckn. i Mus. akad:s handl. 1865). R. komponerade eller arrangerade musik till 20 dramatiska stycken, bland dem Macbeth, Deborah, Torkel Knutsson, Ung-Hanses dotter och F. A. Dahlgrens Värmlänningarna, till hvars beståndande omtyckthet R. bidragit genom att dels arrangera musiken, dels ock komponera flera bland sångerna i folkton samt den vackra uvertyren. Dessutom skref han flera orkesterverk (bl. a. en Sorgmarsch vid konung Oskar I:s begrafning och en Jubeluvertyr vid Karl XV :s förmäl ning), vidare 3 violinkonserter, 2 fantasier öfver svenska folkvisor, 3 stråkkvartetter och flera solostycken för violin samt tonsatte de allbekanta Snabba äro lif- Tryckt den Ve 15 vets stunder, Ren sig kvällen synes höja m. fl. manskvartetter äfvensom en mängd solosång (bl. a. den fordom ofta sjungna Blomman är min vän). 6 okt. 1886 aftäcktes af sällskapet Par Bricole - som ännu årligen på Barbaradagen utför hans präktiga högtidskör Bacchi barn, o, fröjden eder - en minnesvård på R:s graf å Nya kyrkogården vid Stockholm. ' A. L.* Randers, dansk stad på östkusten af Jylland, Randers amt, vid Gudenaas norra strand, 11 km. från dess utlopp i Randersfjorden. 23,000 inv. (1911); medräknas förstaden Strömmen på Gudenaas södra strand, uppgår antalet till 25,500. Staden är delvis uppförd på en höjdsluttning, och i dess äldre del äro gatorna trånga. Bland dess viktigaste byggnader räknas S:t Mortens kyrka från 1300-talet, i gotisk stil med 3 skepp, Helgeandshuset, ett medeltida stenhus, kanske lämning af ett gammalt kloster, och hospitalet, grundlagdt 1558 och nu bostad för 100 fattiga; det finns därjämte flera märkliga gamla korsvirkeshus. R. har ett allmänt läroverk och en teknisk skola samt ett museum. Det finns både en katolsk och en metodistisk kyrka, medan den judiska menigheten, 1834--60 ännu räknande 200 pers., nu smält ihop till 35. R. är säte för en amtman och har af gammalt haft ett dragonregemente ("Randers dragoner") i garnison. Framför rådhuset restes 1882 en staty af Niels Ebbesön, och 1891 aftäcktes ett minnesmärke öfver St. St. Blicher. Stadens handel och sjöfart äro betydliga och stadda i kraftig tillväxt; den hade 1910 25 fartyg om 1,930 ton, hvaraf 10 ångare om 1,747 ton. Industrien har att uppvisa många stora fabriker, hvaribland en för tillverkning af järn- och spårvägsvagnar, bryggerier och brännerier, slakterier m. m.; R:s handskar åtnjuta af gammalt anseende. Det finns två banker och två sparbanker. Staden står i järnvägsförbindelse med Aarhus och Viborg (sedan 1862--63), med Aalborg (sedan 1869), med Grenaa (sedan 1876) och med Hadsund (sedan 1883). -- R. nämnes först 1086, då de jylländske bönderna samlade sig där vid resningen mot Knut den helige, var redan myntort på 1100-talet och fick 1302 sina första stadsprivilegier. 1 april 1340 blef grefve Gerhard af Holstein dräpt i R. af Niels Ebbesön. 1643 hade den svenske generalen Wrangel sitt högkvarter där. Under medeltiden hade R. 6 kyrkor och 3 kloster, af hvilka ett vid reformationen ändrades till slott, Dronningborg, som refs 1721. R. var under medeltiden och till 1600-talet en ansenlig handelsstad, bekant för sitt öl och sitt laxfiske. E. Ebg. Raiders, Ole Kristofer, norsk skald, f. l april 1851 i Aremark, tog juridisk ämbetsexamen 1873, fick 1876 anställning i inrikesdepartementet, sedan 1880 som fullmäktig, sedan 1883 i landt-bruksdepartementet. R. är lyriker med stark betoning af fullblodserotikens rätt och skönhet. Hans första diktsamling Med lyre og lanse (1879) tillhör den welhavenska epigonlitteraturen, men röjer redan R:s säkra formsinne och stridslystna kynne. Detta fick tills vidare aflopp i Polemiske sonetter (1880), som fullt ut motsvarade sitt namn, och ännu starkare i Frie ord. Politiske epigrammer (1883), riktade mot dåvarande vänstern. Emellertid hade R. i Vaarbrudd. Erotiske stemninger 22 b. 32