1017 Rantzau 1018 blef 1562 dansk öfverste. 1565-69 var han fältherre öfver hären i Sverige (anförde särskildt rytteriet, medan Fr. Brockenhuus var fotfolkets befälhafvare) och vann där större namnkunnighet än egentligen afgörande resultat. Märkliga äro hans seger vid Axtorna 20 okt. 1565 mot en öfverlägsen svensk här (8,000 man mot 24,000) och hans mycket djärfva tåg i nov. 1567 genom Holaveden in i Östergötland, där han härjade och levererade flera träffningar, bl. a. vid Kungs-Norrby i jan. 1568, hvarefter han, medförande rikt krigsbyte, gjorde ett mästerligt återtåg genom Småland till Halland. Dessutom lyckades han två gånger tillfångataga de svenske härförarna. Vid belägringen af Varberg dödades han af en kanonkula. - II. F. Ewald har skildrat E:s lefnad i sin roman "Daniel R". (1899). 5. Gert R., son till R. 3, dansk statsman och krigare, f. 1558, d. 1627, blef 1600 sin faders efterträdare som ståthållare i hertigdömena och kämpade tappert, men utan synnerlig framgång i Kalmarkriget 1611-13. Detsamma gjorde den äldre brodern Breide R. (f. 1556, d. 1618), som redan 1581 blifvit danskt riksråd och 1601 blef ståthållare i Köpenhamn. 6. Frants R., son till nyssnämnde Breide R., dansk ämbetsman, f. 1604, d. 5 nov. 1632, blef 1627 riksråd och sin faders efterträdare som ståthållare i Köpenhamn samt förlofvades med Kristian IV:s och Kirsten Munks dotter Anna Katrine. 1632 blef han rikshofmästare, men drunknade s. å. i slottsgrafven vid Rosenborg efter ett gille hos konungen. Hans fästmö dog redan året därpå, blott 15 år gammal. - Börge Janssen har skildrat paret i "En roman fra Rosenborg" (1913). 7. J osias R., den föregåendes broder, krigare, f. 1609, d. 14 sept. 1650, utmärkte sig 1632-35 i svensk och sedermera i fransk krigstjänst samt blef 1645 fransk marskalk. Genom sin skönhet och sitt älskvärda sätt vann han stor ynnest hos damerna, äfven hos drottning Anna,' och påstås t. o. m. vara fader till Ludvig XIV. Efter hand blef R. 60 gånger sårad och miste en arm, ett ben och ett öga; han var begifven på utsväfningar, dryckenskap och slösaktighet. 8. K r i s t i a n R., son till R. 5, dansk statsman, f. 1614, d. 1663, blef 1648 ståthållare i hertigdömena och 1650 tysk riksgrefve (jfr Rantzau, grefskap). Han tyckes ha medverkat till Kor-fitz Ulfelds fall 1651 och blef efter regementsförändringen 1661 öfverståthållare i Köpenhamn samt preses i statskollegiet och premiärminister. Han visade stor hårdhet i processerna mot Kaj Lykke och Korfitz Ulf eld samt mot Leonora Kristina, då hon 1663 kom som fånge till Köpenhamn. Kort därpå dog han själf. 9-10. Johan R., dansk krigare, f. 1650, d. 1708 i Bruxelles, och hans broder Jörgen R., dansk krigare, f. omkr. 1652, d. 1713 i Lübeck, utmärkte sig bägge under Spanska tronföljdskriget, sedan 1701 som öfverstar vid danska rytteriet under Marlborough. Jörgen R. anförde danska trupperna i slaget vid Hälsingborg 1710 och tog 1711 repressalier för nederlaget genom att nedhugga den svenska trupp, som gjorde utfall vid Wismar. 11. Kristian Ditlev R., sonson till R. 8, grefve, öfverståthållare i Slesvig-Holstein, f. 1670, mördad 1721, tillträdde vid faderns, ståthållaren i Slesvig-Holstein grefve Ditlev R:s (f. 1644, d. 1697), frånfälle grefskapet Rantzau och blef 1698 vice-ståthållare i Slesvig-Holstein. Hans grymma framfart mot sina underhafvande framkallade 1705 ett uppror i grefskapet, hvilket därefter 1706-09 hölls besatt af hertigen af Holstein-Got-torp, hos hvilken de upproriske sökt bistånd. R. satt 1715-20 fången för skuld till konung Fredrik Vilhelm I af Preussen och blef kort efter hemkomsten mördad på en jakt i närheten af slottet Rantzau, 11 nov. 1721. Som anstiftare till mordet utpekades hans broder, Vilhelm Adolf R., grefve, f. 1688, d. 1734, hvilken vid arf-skiftet efter fadern svårt förorättats af Kr. D. R., fört en långvarig process med brodern samt under dennes fångenskap i Preussen styrt grefskapet. Vilhelm Adolf R. dömdes 1726 i Danmark till lifs-tids fängelse, sedan broderns mördare, en kapten D. PraBtorius, bekant sig ha handlat på V. A. R:s tillskyndan. Denne, som till sin död satt fängslad på Akershus, bedyrade intill det sista sin oskuld, och bevisen mot honom anses ej helt tillfyllestgörande. Danska regeringen indrog i samband med domen grefskapet Rantzau och införlif-vade det med hertigdömet Holstein. 12. Schack Karl R., grefve R.-Asche-berg, son till riksgrefven Hans R., dansk äfven-tyrare, f. 1717, d. 1789 i närheten af Avignon, var 1750-56 dansk öfverste och bosatte sig sedan i Danzig, användes 1762 vid de hemliga underhandlingarna med Ryssland, ehuru utan resultat, och var sedan bitter rysshatare. Han flyttade nu till Altona, där han gjorde Struensees bekantskap och dessutom trädde i förbindelse med general Saint-Germain. Denne utnämnde honom 1767 till general i Norge, men i dec. s. å. aflägsnades han därifrån och förvisades till Holstein, där han förde ett utsväfvande och förargelseväckande lefverne. Stru-ensee åvägabragte 1770 hans försoning med hofvet, och R. medföljde till Köpenhamn och hjälpte till att störta Bernstorfr, men hade ej därmed fått sin maktlystnad tillfredsställd. Då Struensee i juli 1771 lät utnämna sig till kabinettsminister och sålunda fick hela makten i sin hand, åstadkom R. sammansvärjningen mot honom. Det förefaller dock, som om han senare varit sinnad att förråda den, och han deltog blett nödtvungen i utförandet. Det därvid åt honom öfverlåtna uppdraget att arrestera drottning Karolina Matilda utförde han med opassande råhet. I gengäld blef han preses i krigskollegiet och medlem af geheimestatsrådet, men 'knappt ett halft år därefter fick han afsked på kejsarinnan Katarina ILs begäran och bosatte sig då i Syd-Frankrike. 13. Andreas Konrad R., grefve till Brei-tenburg, yngste son till geheimerådet riksgrefve Fredrik R. till Breitenburg, dansk statsman, me-