mecenat f. 2 sept. 1773, d. 3 aug. 1845 i Wiesbaden, åtföljde 1826-28 prins Fredrik, sedermera konung Fredrik VII, på hans utländska resa och var statsminister under Fredrik VI 1831-39 samt hade hans fulla förtroende. R. visade sitt mecenatskap mot Thorvaldsen, H. K. Andersen och Kr. Winther. Hans Erindringer (1826-37) utgafs af L. Bobé 1900. 1-10, 12 o. 13. K- Ebg. 11. V. S-g. Ranula, med. Se Grodsvulst. Ranunculaceae, Smörblomfamiljen, Ranunkulacéer, bot., är en af växtrikets större familjer, hörande till serien Ranales, med omkr. 1,200 kända arter, hvilka äro örter eller klätterbuskar och tillhöra till största delen de nordliga tempererade jordbältena samt äfven finnas i polartrakterna och på högfjällen gå upp till den eviga snöns gräns. Bladen sitta i regel i spiral (hos Clematis motsatta) samt ha en tydlig, ibland tämligen stor sliddel (utan stipler) och skifvan ofta handnervig, stundom fotnervig, hos en del enkelnervig. Blommorna ha undersittande, enkelt (kronbladlikt) eller dubbelt hyllle och äro oftast 2-könade, aktinomorfa eller mera sällan zygomorfa, med oftast många ståndare. Fruktämnena äro många - 1, vanligen fria, frukten är sammansatt af nötter, baljkapslar eller är ett bär. Familjen indelas i följande grupper: Pæonieæ med ensamma blommor utan nektarier och baljkapslar med köttig vägg (Pæonia), Helleboreæ med ensamma blommor eller flera tillsammans och baljkapslar med torr vägg eller bär (Caltha, Trollius, Helleborus, Eranthis, Nigella, Actæa, Aquilegia, Delphinium, Aconitum, Coptis) och Anemoneæ med smånötter (Anemone, Pulsatilla, Clematis, Myosurus, Ranunculus, Thalictrum, Adonis). Släktet Hydrastis, som förts till Pæeonieæ, föres nu till fam. Berberidaceæ. För de ofta vackra blommornas skull odlas många ranunkulacéer som prydnadsväxter, såsom arter af släktena Pæonia (pion), Helleborus (julros), Nigella (jungfrun i det gröna), Aquilegia (akleja), Delphinium (riddarsporre), Aconitum (stormhatt), Anemone, Clematis, Ranunculus och Adonis (gossen i det gröna). Fröna af Nigella användas som krydda. Ranunkulacéerna äro giftiga, och många äro sedan forntiden kända som giftväxter, t. ex. Aconitum, Delphinium, Actcea, Helleborus, Anemone, Adonis m. fl., genom sina dels skarpa, retande ämnen (anemonol), dels alkaloider, såsom akonitin och delfinin, dels glykosider, t. ex. helleborein och adonidin. Endast preparat af Aconitum har någon användning i medicinen. Ett par äro hjärtgifter (helleborein och adonidin), och man har anledning antaga, att stenålderns folk i Europa förgiftade sina pilar med vissa ranunkulacéers skarpa, döfvande safter. Namnet Lycoctonum, "vargdödaren", på en Aconitum-art visar åt detta håll. O. T. S. (G. L-m. C. G. S.) Ranunculineæ, bot. Se Ranales. Ranunculus L., Smörblomsläktet, Ranunkel, bot., ett artrikt släkte, som är typen för fam., Ranunculaceæ och utgöres af örter växlande i höjd från 3-4 cm. hos alpina arter till mer än 50 cm. hos den bland vass i vatten växande R. Lingua L. Bladen äro spiralställda, vanligen handnerviga och fingerdelade (sällan enkelnerviga och hela: R. Lingua L., R. Flammula L.). Blomfoderbladen 5, kronbladen 5, rundade - äggrunda, med kort klo och en honungsgrop vid basen. Ståndarna och pistillerna äro många, ställda i spiral på ett koniskt fäste. Frukten är sammansatt af talrika smånötter, hvilkas yta vanligen är slät och glatt, men hos en del arter hårig, punkterad eller taggig. De flesta arterna ha klart gula blommor. Flera [bildtext] Smörblomman, Ranunculus acris. 1 jordstam, 2 stjälkens öfre del, 3 blomma i längdsnitt, 4 småfrukt. arter äro mycket allmänna, såsom R. acris (se fig.), repens, bulbosus och auricomus. Alla dessa "smörblommor" ha skarp smak och ratas därför af betande kreatur. I fjälltrakterna växa 2 arter med hvita blommor, R. aconitifolius och (på snölägen på högfjällen) R. glacialis, renblomman, isranunkel. Ranunculus omfattar släktena Ficaria (R. Ficaria, svalört, med 3 foderblad och 8 kronblad och klubblika birötter) och Batrachium, grodnate, hvars arter äro hvitblommiga och växa i vatten. Som prydnadsväxter odlas R. acris, R. aconitifolius och andra inhemska arter samt R. asiaticus (Medelhafsområdet) med fyllda blommor. O. T. S. (G. L-m.) Ranunkel, bot. Se Ranunculus. Ranvier [rãvie], Louis, fransk anatom, f. 1835, blef 1865 med. doktor samt 1875 professor vid Collège de France, är en af samtidens mest framstående histologer och har författat en stor mängd arbeten i sin vetenskap, hvilka dels publicerats i periodiska skrifter, dels särskildt utgetts. Bland dessa senare märkas Manuel d'histologie pathologique (i förening med Cornil, 2 bd, 1869-72; 3:e uppl. 1900 ff.), Traité technique d'histologie (1875-88), Leçons sur l'histologie du système nerveux (1878), och Leçons d'anatomie générale (2 bd, 1880-81). De på hans laboratorium utförda arbetena finnas samlade i "Travaux du laboratoire d'histologie du Collège de France". R. T-dt. Ranz des vaches [rãs ä va'j], fr., mus. Se Kuhreigen. Raoul [rao7!], fransk namnform för Rudolf. Raoul de Houdenc [raol do odä7]. Se Franska litteraturen, sp. 1195.