Raphelengh (Rapheling), Frans, holländsk lärd och boktryckare, f. 1539, d. 1597, egnade sig först åt köpmansbanan, men sedan åt språkliga studier i Paris och blef lärare i grekiska i Cambridge. Efter sitt giftermål (1565) med äldsta dottern till Christophe Plantin blef han snart den egentlige ledaren af dennes berömda tryckeri i Antwerpen och öfvertog (1586) den af svärfadern upprättade filialen i Leiden, hvilken han fortfor att leda, äfven sedan han mottagit professuren i hebreiska och arabiska vid universitetet i denna stad. Af hans utgifna arbeten märkas en hebreisk grammatik (1572) och det postuma Dictionarium chaldaicum lexicon arabicum (1599). ^{H. A.}* Raphia, bot., palmsläkte af underfam. Lepidocaryoideæ (se Palmer), med 6 arter i tropiska Afrika. Stammen hos dessa palmer är jämförelsevis kort och tjock, men den bär en jättestor krona af ända till 20 m. långa blad af Phœnix-typen, mellan hvilka de meterlånga kolfvarna hänga ner. I Öst-Afrika och på Madagaskar växer R. Ruffia, rafiapalmen, hvars upprispade bladslidor utgöra rafia piassave och af hvars blad rafiabast framställes. Rafiabastet, som består af bladens epidermis med underliggande bastcellväfnad, användes i hemlandet till väfnader af olika slag och exporteras i stor mängd till Europa, där det har stor användning till flätade arbeten, uppbindning af växter m. m. Af R. vinifera, vinpalmen, som växer på Afrikas västkust och Syd-Amerikas östkust, erhålles palmvin. ^{G. L--m.} Raphidia, zool. Se Sialidæ. Rapid (lat. rapidus), snabb, hastig. -- Rapiditet, snabbhet, hastighet. Rapidamente, Rapido [-då], it., mus., snabbt, plötsligt. Rapids, The [ṫḣə rä'pidṡ], eng. (eg. forsarna, strömdragen), förr namn på staden Jamestown (se d. o. 2.). Rapier [-<over>i</over>r], ty., fäktvapen med rak klinga. Se Fäktkonst, sp. 216. Rapilli, it. Se Lapilli. Rapin Thoyras [rapä~' tωara's], Paul de, fransk historiker, f. 1661 i Castres, d. 1725 i Wesel, tillhörde en savojisk hugenottsläkt och var först advokat. Efter Nantesiska ediktets återkallande (1685) begaf han sig först till England och sedan till Holland, där han tog tjänst vid en kår franska frivilliga. 1688 deltog han i Vilhelms af Oranien tåg till England och avancerade under kriget till kapten. Sårad vid angreppet på Limerick, blef han sedermera guvernör för den unge hertigen af Portland och åtföljde honom på hans resor i Tyskland, Italien och Frankrike samt bosatte sig slutligen i Wesel. Där skref han sitt berömda arbete Histoire d'Angleterre (8 bd, 1724, många uppl.), som omfattar Englands historia från den romerska eröfringen till Karl I:s död. Han skref också ett mycket skattadt arbete, Dissertation sur les whigs et les tories (1717). ^{E. A--t.} Rapisardi, Mario, italiensk skald, f. 25 febr. 1844 i Catania, d. där 1912, var professor i filosofi i sin födelsestad, vann ett namn som skald genom två stora historisk-filosofiska dikter, La palingenesia (1868; 3:e uppl. 1878) och Lucifero (1877; 3:e uppl. 1880), utgaf vidare diktsamlingar, öfversättningar m. m. R:s Opere ordinate e corrette utkom i 6 bd 1894--97. Se B. Croce i "Critica", III (1905). Rapoport, Salomo Jehuda Löb, judisk lärd, f. 1790 i Lemberg, d. 1867 som öfverrabbin i Prag, genomforskade hela den hebreiska litteraturen och spred ljus i synnerhet öfver den rabbinska litteraturen under medeltiden. I ovanlig grad utrustad med kritiskt skarpsinne och kombinationsförmåga, gick R. till själfva källorna för judendomens historia och vardt därigenom epokgörande. Han offentliggjorde sedan 1829 i tidskriften "Bikkure haittim" förträffliga biografier öfver medeltida rabbiner och i tidskriften "Kerem chemed" (1833 ff.) en mängd lärda uppsatser. Hans stort anlagda talmudiska reallexikon, Erek millin (I, 1852), blef ofullbordadt. Rapp (ty. rappe), svart häst. Rapp, Georg. Se Harmonister. <img r>

Rapp, Jean, grefve, fransk krigare, f. 1772, d. 1821, ingick 1788 som menig vid ett kavalleriregemente, blef officer under Rhenfälttåget och 1794 adjutant hos general Desaix. Han följde denne till Egypten, blef där öfverste och anställdes, sedan Desaix stupat vid Marengo (1800), som adjutant hos förste konsuln, Bonaparte, samt utnämndes 1804 till brigadgeneral. Vid Austerlitz (1805) utförde R. ett vackert kavallerianfall, med anledning hvaraf han utnämndes till divisionsgeneral. Under förföljningen efter slaget vid Jena (1806) förde R. en del af kavalleriet. I polska fälttåget deltog han i spetsen för en dragonbrigad. Som kommendant i Danzig utmärkte sig R. för redbarhet, mildhet och skicklighet, ledde 1813 fästningens försvar på ett utmärkt sätt och hölls efter kapitulationen af ryssarna en tid fången i Kiev. Under "hundra dagarna" (1815) förde han befälet i Elsass, drog sig efter Napoleons fall undan till Schweiz, men försonade sig 1817 med bourbonerna och utnämndes till pär. 1853 restes R:s staty i Kolmar. R:s Mémoires utkommo 1823 (ny uppl. 1875). ^{C. O. N.} Rapp, Karl Moritz, tysk författare, f. 1803 i Stuttgart, d. 1883, var 1852--80 e. o. professor i Tübingen. R. var en man med betydande talang och stor flit, men saknade begränsning och vetenskaplig skolning. Utom en mängd tidskriftsartiklar författade R. Dramatische studien (1. Die Prager schlacht, 1828), skref under pseudonymen Jovialis flera lustspel (Lustspiele, 1835; Atellanen, 1--2, 1836--42; Hans Sachs, 1877), öfversatte Plautus och Shakspere (i förening med Keller) samt flera spanska stycken ("Spanisches theater", 1868--70), skref litteraturkritiska arbeten: Das goldene alter der deutschen poesie (1861), Geschichte des griechischen schauspiels (1862), Studien über das englische theater (s. å.), och filologiska: Versuch einer physiologie der sprache (4 bd, 1836--41) och Vergleichende grammatik (5 bd, 1852--59). ^Lll.*