1033 Rapsjordloppan-Ras 1034 lägga ägg i blomknopparna. Larven förtär blommans inre delar, särskildt fruktämnet, och är full-växt efter ungefär en månad, då den förpuppas i jorden. Allmän i hela vårt land, åstadkommer denna art ofta skada. Exempelvis anses en härjning på Gottland 1892-93 ha orsakat förluster på flera tiotusental kronor. **.(*- Rapsjordloppan, Psylliodes chrysocephalus, zool., en till jordlopporna, släktet Haltica i vidsträckt mening, hörande art, hvars larv gör gångar i stjälk och bladskaft på korsblommiga växter (se L a n d t-brukets skadeinsekter, pl. I, fig. 9). Arten finnes hos oss, men räknas e^ till de svårare skadeinsekterna. G. G. Rapskakor, landtbr., återstoden efter oljas utpressande ur frön af raps och rofva. Då oljan utlösts med hjälp af kolsvafla, bildar återstoden r a p s m j ö 1. Eapskakor användas till utfodring, mest af mjölkkor, för hvilka de utgöra ett utmärkt kraftfoder på grund af sin höga halt af ägghvitäm-nen (omkr. 33 proc. råprotein, hvaraf omkr. 23 proc. smältbar ägghvita) samt sin fördelaktiga inverkan på smöret, synnerligen vid utfodring af torrt stråfoder. Jämte protein innehålla rapskakor omkr. 40 proc. kolhydrat, hvaraf 11 proc. växttråd samt 8-10 proc. fett i kakor, men blott 3-5 i mjöl. De frön, hvaraf rapskakor framställts, härröra ofta till stor del eller uteslutande från vanlig åkersenap (Ra~ vison-kakor) eller i Ostindien odlade raps- och senapsarter och bli till följd af dessas stora halt af ämnen, som vid jäsning bilda den skarpa senapsoljan, mindre smakliga eller t. o. m. giftiga. Jfr Fodermedel, sp. 701-702. H. J. Dft. Rapsmjöl, landtbr. Se Rapskakor. Rapsod (grek. rhapsodofs) kallades i det forna Grekland en kringvandrande sångare, hvilken ur minnet med ett slags sjungande recitation och till en början väl med ackompanjemang af lyra eller kithara föredrog skaldestycken, hufvudsakligen episka dikter. Högt ansedda voro i synnerhet den äldre tidens rapsoder, hvilka fortplantade kännedomen om de homeriska sångerna och säkerligen äfven icke obetydligt bidragit till utbildningen af dessa då ännu icke i skrift upptecknade dikter (jfr Homeros, sp. 1048). Med skrifkonstens spridning och de klassiska skaldeverkens uppteckning miste rapsoderna en del af sin betydelse och äfven af sitt anseende. Greklands sångälskande folk fann dock fortfarande stort behag i dessa föredrag, och såväl vid de stora nationalspelen som vid andra högtidligheter hade man sin fröjd i att lyssna till täflande rapsoders föredrag. Rapsoderna bildade ett eget konstnärsskrå och uppträdde i en för dem utmärkande festlig dräkt. Benämningen är sannolikt bildad af de- grekiska orden ra'ptéin (hopsy, sammanfoga) och aoide 1. ode (sång). Enligt en annan förklaring skulle den syfta på den staf (rha'b-dos), som rapsoderna under sitt föredrag brukade hålla i handen. A. M. A. Rapsodl. 1. Sång eller föredrag af en rapsod (se d. o.). Rapsodier kallas äfven de större af delningar eller "böcker", i hvilka de homeriska sångerna (Iliaden och Odyssén) äro indelade. I senare tider har man stundom gett detta namn äfven åt en samling af sånger, berättelser eller andra litteraturalster, hvilka, utan att med afseende på innehållet bilda någon egentlig enhet, dock på ett eller annat sätt äro förbundna till ett större helt. - 2. I den moderna musiken en instrumental fantasi, vanligen öfver folkvisor (Liszt, Raff, Lalo, Dvofåk, Svendsen, Hallen). Brahms använde benämningen äfven för vokalverk. - Rapsödisk, osamman-hängande, lösryckt, sammansatt af fragment, ofullständig, t. ex. om ett rapsodiskt vetande, en rapsodisk framställning. 1. A. M. A. 2. A. L.* Rapsolja, landtbr. Se R o f o l j a. Rapsstekeln, Rapsbladstekeln, Athalia colibri (spinarum), zool., en till fam. bladstek-lar, Tenthredimdoe, hörande stekel, hvars larv stundom anställer skada genom att förtära bladen på rofvor och andra odlade korsblommiga växter. Själfva stekeln (se Landtbrukets skadeinsekter, pl. II, fig. 13) är gul med svart hufvud och mörka teckningar på mellankroppens ryggsida; längd 8 mm. Larven (fig. 13 L) har 22 fötter, är sammetsaktigt grågrön, med tre mörka längsstrimmor efter ryggen och svart hufvud; fullväxta larvens längd omkr. 17 mm. Steklarna visa sig i maj och lägga sina ägg på (eller rättare i) bladen; de efter en vecka utkläckta larverna uppäta bladen, endast kvarlämnande de gröfre nerverna ("skelettera bladen"), och äro fullväxta efter 6 veckor, då de förpuppas i jorden. På eftersomma-ren, i augusti, framkomma de fullbildade steklarna, hvilka ge upphof till en andra generation. Denna öfvervintrar som puppa och blir fullbildad insekt följande år i maj. Vi skulle alltså hos denna insekt ha två generationer årligen. Ofta tyckes dock endast en generation förekomma. Denna art har ej uppträdt som något svårare skadedjur i vårt land, men härjat i Finland, hvarför vi, då den förekommer hos oss, kunna vänta massuppträdande med åtföljande härjning. Som medel mot denna insekt har användts besprutning med kejsar-grönt. G. G Raptatöres, zool., benämning på den af den äldre zoologiska systematiken uppställda fågelordningen roffåglar. Jfr Fåglar. L-e. Rarptus (lat., bortryckande, rof), hänryckning, förtjusning; anfall af galenskap; våldsamt utbrott. -. Raptus melancholicus. Se Melankoli, sp. 24. Rara a'vis, lat., en sällsynt fågel; sällsynthet. Rarefaktion (af lat. rärus, tunn, och jafcere, göra), fys., förtunning. RarPssime, lat., mycket sällsynt till förekomsten. Raritet (fr. rareté), sällsynthet, ovanligt och dyrbart föremål. Rarotonga, den största af Hervey-öarna (se d. o.), har en areal af 81 kvkm. med 2,759 inv. (1911). På ön bor en engelsk resident. (J. F. N.) Ras (af fr. race). 1. Biol. Ordet användes i den biologiska litteraturen ej alltid i samma betydelse. Taget i allmän mening, betecknar det hvarje variation, som inom artens gränser uppträder hos ett större antal individer, hvarvid i regel antas, att de för ifrågavarande individer utmärkande egenskaperna äro ärftliga. Dessa egenskaper kunna vara af morfologisk eller fysiologisk natur, och man talar därför om morfologiska och fysiologiska raser (ehuru denna åtskillnad principiellt ej kan anses vara hållbar). I mera inskränkt bemärkelse betecknas med ras en kulturprodukt, och den kallas då också kulturras ("sort"). Äfven i detta