Rosman "Rasmus Ludvigsson som genealog" (1897). K. H. K. (H. Rn.) Rasmussen, Poul Edvard, dansk kompositör, f. 1776, d. 1860, skalden E. Storms fosterson, utgaf tills, med K. Nyerup Udvalg af danske viser fra 16. til 18 aarh. (2 bd, 1821) och skref 1811 melodien till "Danmark dejligst vang og vsenge". E. Ebg. Rasmussen, Janus Lassen, dansk orientalist, f. 1785, d. 1826, tog teol. examen 1806, blef lektor 1813 samt professor i österländska språk 1815. Han behandlade i lärda skrifter i synnerhet arabernas äldsta historia, såsom i Historia prcecipuo-rum arabum regnorum ante islamismum (1817), Annales islamismi (1825), skref vidare Arabernes og persernes handel og bekiendtskab med Rusland og Skandinavien i middelalderen (1814; sv. öfv. 1817 samt öfv. till engelska och franska; ny bearb, på latin: De orientis commercio cum Russia et Scandinavia medio cevo, 1825). E. författade äfven Det afrikanske kompagnies historie (1818). E. Ebg. Rasmussen, Jens Erik Karl, dansk målare, f. 1841, d. 1893, var sjöman i sin ungdom, studerade från 1862 vid akademien i Köpenhamn, målade stämningar från hafvet (Storm på Atlanten, Midnatt vid Grönlands kust, Kunstmuseet) och friska, originella bilder ur det grönländska folklifvet (Grönländare dansa fångstdans, De unge roa sig). Han målade äfven sådana motiv som Jesus sofver på Genesaret och Jesus stillar stormen. G-g N. Rasmussen, Georg Anton, norsk målare, f. 1842 i Stavanger, studerade hufvudsakligen i Diis-seldorf och förblef länge bosatt där, men flyttade sedan till Berlin. R. målade norska fjord- och fjällbilder. Hans Utsikt vid Hardangerfjorden (1878) har länge varit en af de mest populära och flitigast kopierade målningarna i Stockholms nationalmuseum. G-g N. Rarsmussen, Rasmus, norsk skådespelare, f. 1862 i Molde, var 1885--87 anställd vid teatrar i Amerika och 1887--1910 vid Bergens nationale scene. Därunder idkade han sångstudier i Stockholm 1901-02 och har lagt sig vinn om att vid musikföredrag Norge rundt sprida kännedom om de gamla religiösa och kyrkliga folkmelodier, som på senare tiden återfunnits. Han var 1913-15 chef för och bärande skådespelarkraft vid Det norske theatret, den nyinrättade stående scenen för landsmålet. K. V. H. Rasmussen, Knud, dansk Grönlandsforskare, f. 7 juni 1879 i grönländska kolonien Jakobshavn, där hans far var präst, blef student 1900 och företog redan 1901 en resa i norra Lappland, skildrad i Lapland (1907). Därefter deltog han 1902--04 i Mylius-Erichsens Grönlandsfärd och vistades sista vintern hos polareskimåerna vid Kap York. Resultatet af detta uppehåll nedlade han i skrifterna Nye mennesker (om polareskimåerna, 1905) och Under nordenvindens svöbe (om väst- och östgrönländarna, 1906). Han sändes 1905 på nytt till Grönland för att undersöka möjligheterna af ren-afvel och 1906-08 (som Garlsbergfondens stipendiat) för att insamla grönländska sagor och företaga etnologiska undersökningar. 1909 genomreste han hela Väst-Grönland för att hålla föredrag om Grönlands förhållande till Danmark och om grönländarnas kulturella och materiella utveckling samt följde två infödda grönländska missionärer till deras blifvande station vid North Står bay, och 1910 for han ånyo till Kap York för att upprätta en handelsstation bland polareskimåerna, som han särskildt intresserar sig för och hvilkas förtroende han fullt förmått vinna. För att göra efterforskningar efter Mylius-Erichsens dagböcker och skaffa upplysningar om hans uppsökares, Mikkelsens och Iversens, öde anträdde han och P. Freuchen samt två grönländare 6 april 1912 en färd från Kap York tvärs öfver Nord-Grönlands inlandsis och kommo efter 16 dagsresor - 9 dagar måste de för snöstorm tillbringa i tält - till Danmarks fjord och foro därifrån västerut till Peary-kanalen, som antagits skilja Pearys land från det öfriga Grönland (se Grönland, sp. 491) och utgöra en fortsättning af Independence bay till Lincolnhafvet, men som befanns vara ett stort isfritt och öppet uppland, såsom ock Mylius-Erichsens expedition funnit. Där uppehöll sig sällskapet öfver en månad med naturvetenskapliga och etnografiska samlingar, hvarefter återfärden anträddes till stationen Thule nära Kap York, dit de anlände 15 sept. Färden, som i betydelse och utsträckning (distansen var sammanlagdt öfver 1,700 km., högsta punkten 2,225 m.) går fullt upp mot andra isvandringar, är märklig äfven därför, att den var baserad uteslutande på eskimåisk utrustning, utan konservproviant och emedan för första gången eskimåer vågat sig upp på inlandsisen, för hvilken de dittills visat en vidskeplig fruktan. Om denna resa utgaf R. 1915 skildringen Min rejsedagbog ff a den förste Thule ex p edition (sv. öfv. s. å.). 1913 företog han med ett par följeslagare en slädtur öfver inlandsisen till Danmarksfjord i Öst-Grönland och tillbaka till Kap York. - Utom ofvan nämnda skrifter har R. på grönländska utgett en samling skildringar af polar-eskimåernas lefnadssätt, verksamhet och religiösa föreställningar. E. Ebg. Rasmussen, Vilhelm Robert, norsk skulptör, f. 15 juni 1879 i Skien, studerade i Kristiania för Bergslien och Utne samt på flera resor i utlandet, aflöste 1908 G. Vigeland som skulptör vid Trondhjems domkyrkobygge och har 1909-13 utfört många bilder för densamma, bl. a. en Korsfästelsegrupp för västra portalen, madonna och änglar i relief, fantasifigurer för sträfpelarna (människobilder, troll, djäfvulen omfamnande en kvinna m. m.). Hans bilder äro hållna i strängt historisk stil, men prisas på samma gång för personligt innehåll. G--g N. Rasoherina, drottning på Madagaskar (se d. o., sp. 397). Rasores, zool., benämning på den af den äldre zoologiska systematiken uppställda fågelordningen hönsfåglar. Jfr Fåglar. Rasori [-så-], Giovanni, italiensk läkare,. f. 1766 i Parma, d. 1837 i Milano, vardt 1796 professor i patologi i sin födelsestad. Om R:s medicinska teori, rasorismen, se Contrastimulus. Rasorism, med. Se Contrastimulus. Rasp. 1. Mek. tekn. Se Fil, sp. 190. -- 2. Veter., en form af mugg (se d. o.). Raspail [raspa'j], François Vincent, fransk naturforskare och politiker, f. 1794 i Car-pentras, d. 1878, egnade sig först åt teologien, men