sig med kortare och färre raster, men i en stor kolonn måste det hela rätta sig efter infanteriet. - Rastplats, plats, där rast. sker. - 2. Metall., kallas i koksmasugnar den skarpa utvidgning af stället, hvarigenom detta förenas med korsbandet. Jfr Masugn, sp. 1210. - 3. Vägmått. Se Vika. 1. C. O. N. Rasta Gaisa (Rastegaissa), bergstopp. Se Kölen. Rastatt (Rastadt), stad och fästning i badensiska kretsen Baden, vid Rhens biflod Murg och järnvägen Mannheim--Basel. 15,196 inv. (1910). Staden har ett vackert slott, ett gymnasium och en högre flickskola. R. var en obetydlig köping, då det 1689 brändes af fransmännen, men uppbyggdes kort därefter till en regelbunden stad genom den kejserlige fältherren Ludvig Vilhelm af Baden och var till 1771 markgrefvarnas af Baden-Baden residens. Fästningsverken uppfördes 1840--48, och R. var tysk förbundsfästning till 1866, då den öfverläts åt Baden ensamt. Efter Strassburgs införlifning med Tyska riket (1870) sjönk fästningens betydelse. Genom militärkonvention 25 nov. 1870 öfvertogs den emellertid af Preussen, dock under badensisk territorialöfverhöghet, men 1892 slopades fästningsverken. 7 mars 1714 afslöts i R. fred emellan Frankrike och Österrike på Utrechtfredens grundval. Österrike erhöll Spanska Nederländerna, Neapel, Sardinien, Milano, Mantua, Mirandola och Comacchio, men kejsaren förband sig att återinsätta kurfurstarna af Bajern och Köln i deras land. Tyska riket återfick Freiburg, Kehl och Altbreisach. Frankrike behöll Landau. Mellan Frankrike och Tyska riket fastställdes freden i Baden 7 sept. s. å. I R. hölls från 9 dec. 1797 till 23 april 1799 en fredskongress för att ordna Tyska rikets angelägenheter och skaffa ersättning åt de riksfurstar, som mist sina områden på vänstra Rhenstranden. På grund af tyskarnas oenighet och fransmännens öfvermod blefvo underhandlingarna fruktlösa, och Österrike, som under tiden med England och Ryssland ingått en ny koalition mot Frankrike, upplöste slutligen kongressen. Vid afresan från R. blefvo två af de franska sändebuden, Bonnier och Roberjot, på aftonen 28 april af österrikiska husarer mördade strax utanför staden, hvarjämte deras papper fråntogos dem. I R. började 1849 med militärupplopp en revolution i Baden, som äfven slutade där genom stadens eröfring af preussarna 23 juli s. å. Rastenburg, stad i preussiska reg.-omr. Königsberg (Ostpreussen), vid järnvägen Königsberg--Prostken. 11,945 inv. (1910). Gymnasium, stuteri, två maskinfabriker, sockerfabrik m. fl. industrianläggningar. Rastern. Se Bore, fys. Raster- och kornplaftor (ty. raster-, kornplatte), fotogr., numera vanligen kallade blott raster. Se Autotypi. Rastislav, konung af Mähren (se d. o.). Rastko, serbisk ärkebiskop. Se Sava. Rastplats, krigsv. Se Rast. Rastral (ej rostral; af lat. rastrum, räfsa), mus., femdubbelt linjerstift af mässingsbleck, varmed notplanets fem linjer på en gång uppdragas. Rastrites Barr., paleont., släkte af graptoliterna, som står nära Monograptus och skiljer sig från detta endast därigenom, att tekorna ej vid basen beröra hvarandra, utan äro skilda genom ett längre eller kortare mellanrum (se Graptoliter, fig. 21 och sp. 146). R. tillhör, liksom Monograptus, den öfre graptolitskiffern, och dennas undre del har fått namnet rastritesskiffer. B. L-n.* Rasvaag [-våg]. Se Hiterö. Ratafia (af malaj, arack, se d. o., och tafia, sockerbrännvin, rom). Se Likör. Ratak. Se Marshallöarna. Ratan, hamnplats vid Bottniska viken i Bygdeå socken, Västerbottens län, 50 km. n. om Umeå. Platsen anlöpes af ångbåtar samt har post-, telegraf- och tullstation. Vid R. landsattes 17 aug. 1809 den svenska armé under general Wachtmeister, som var afsedd att anfalla den i trakten af Umeå stående ryska styrkan under general Kamenski. Efter motgången vid Säfvar 19 aug. drog armén sig tillbaka till R., där en liten upptagsstrid 20 aug. utkämpades från några till landstigningspunktens skydd uppkastade skansar. 22 s. m. inskeppades armén ånyo. C. O. N. Ratanhiaextrakt, farm., med. Se Ratanhiarot. Ratanhiarot, Radix Ratanhiæ, farm., med., kallas med infödingsnamn roten af den på sandiga klippavsatser i Peru och Bolivia växande Krameria triandra R. et P. (fam. Leguminosæ., Cæsalpinioideæ), en lågväxt buske med mörkt röda blommor och vidt i jordbrynet utbredda, fingertjocka rötter, som ha en mörkt brunröd bark och en ljusare brunröd ved. I handeln förekomma 2 slag af denna rot: "rund" och "lång" ratanhia, det förra slaget bestående af de ofta knytnäfsstora hufvudrötterna med rotgrenar, det senare af de isolerade långa rotgrenarna. Det senare slaget, rad. Ratanhia longa, är det enda i Sv. farmakopén tillåtna. Det eger nämligen relativt större mängd af bark än den rundade hufvudroten; och då garfämnet (ratanhiagarfsyran), som är det verksamma i roten, finnes ymnigare i barken, eger naturligtvis den barkrikare långa roten högre värde än den runda barkfattigare. I roten förekommer därjämte det brunröda färgämnet ratanhiarödt, som är en sönderdelningsprodukt af den nämnda garfsyran. Den peruanska ratanhiaroten kallas payta-ratanhia efter utförselstaden vid Stilla oceanen. En liknande drog, ehuru ej gillad af Sv. farmakopén, fås äfven af Kr. tomentosa S:t Hil. (Kr. Ixina L. var. granatensis Triana), som växer i Colombia (Nya Granada), Mexico och Västindien såsom en buske af l till nära 2 m. höjd. Dess långa rötter kallas kolumbisk eller sabanilla-ratanhia efter dess stapelort vid Karibiska hafvet. Af ratanhiarot bereddes genom utlakning med vatten och sedermera lösningens inkokning det förr officinella extractum Ratanhiæ, ratanhiaextrakt, som är torrt och har svartbrun färg, väl att skilja från falska, i Amerika af andra växter beredda s. k. ratanhiaextrakt, hvilka i verkligheten äro att hänföra till, hvad man kallar kino. Ratanhiaroten är ett starkt sammandragande medel, som i form af dekokt eller tinktur kan begagnas att stilla blödningar och minska slemflöden. Mest nyttjas tinkturen som adstringerande tillsats till tanddroppar, mun- och gurgel- vatten. Af andra Krameriaarter i Brasilien, Texas o. s. v. erhållas falska ratanhiarötter med gråbrun