1055 Rathke-Ratifikation 1056 berättelse från en ny resa till Nordland gaf anledning till den genom förordn, af 20 okt. 1813 genomförda handelsfriheten för denna landsdel. 1813-45 var han professor i naturhistoria i Kristiania, till hvars universitet han testamenterade 60,000 kr., till ett legat för naturvetenskapliga resor och undersökningar i Norge. K. V. H. Rathke, Martin Heinrich, tysk zoolog, f. 1793 i Danzig, d. 1860 i Königsberg. Sedan R. under flera år praktiserat som läkare i sin födelsestad, blef han 1829 professor i anatomi vid universitetet i Dorpat och 1835 professor i zoologi och anatomi i Königsberg. R:s undersökningar på ^mbryologiens område kunna räknas till de värdefullaste bidrag, denna på hans tid föga utbildade vetenskap någonsin erhållit, och detta ej minst därför, att han ej som flertalet af sina samtida blott meddelade resultatet af sina arbeten i form af ett osammanhängande råmaterial, utan i främsta rummet afsåg att bidraga till dettas begripande. Särskildt i fråga om ryggradsdjurens embryologi har han verkat nydanande; sålunda är R. den förste, som påvisade förhandenvaron af gälspringor och gälbågar hos de luftandande djurens foster och som tolkade de af honom så kallade wolffska kropparna hos ryggradsdjuren. Af hans många embryologiska skrifter må här utom de stora mönstergilla monografier, som behandla utvecklingen af sköldpadda, snok och flodkräfta, blott framhållas Beobachtungen und betrachtungen iiber die ent-wickelung der geschlechtswerkzeuge bei den wir-belthieren (1825), Abhandlungen zur bildungsund entwicklungsgeschichte des menschen und der thiere (1832), Anatomisch-philosophische unter-suchungen ilber den kiemenapparat und das zungen-bein der wirbelthiere (s. å.) och Ueber die entwic-kelung des schädels der wirbeltiere (1839); dessutom förtjäna hans arbeten, som behandla blodkärlssystemets byggnad och utveckling, att särskildt nämnas. L-e. Rathou [-tu], Emilie, nykterhetsvän, f. 1852 i Karlskrona, har verkat för nykterhetsrörelsens främjande bland kvinnorna genom att i Sverige införa Hvita bandet (se d. o.), hvars sekreterare hon varit fr. o. m. 1903. Hon är led. af den 1911 tillsatta stora nykterhetskommittén. Rati (sanskr.), ind. myt., eg. "lust", är den indiske kärleksguden Kärnas hustru, personifikation af vällusten. I den buddistiska mytologien, där Mara den onde (eg. dödsguden) öfvertagit Kärnas funktioner, hör R. till dennes döttrar (de .öfriga Arati "olust", "vrede" och Tanhä "törst", "åtrå"), som söka bringa människorna i fördärf och enligt legenden frestade Buddha. K. F. J. Ra'tibor (po. Raciborz). 1. Stad i preussiska reg.-omr. Oppeln (Schlesien), vid Öder, som där börjar bli segelbar, och vid öfverschlesiska järnvägen. 38,424 inv. (1910). Gymnasium, real-gymnasium, katolskt lärarseminarium, enskild döf-stumanstalt m. m. Industrien är mycket ansenlig, särskildt i järn och stål, men äfven af andra slag. - 2. Fordom riksomedelbart furstendöme i öfre Schlesien, omkr. 990 kvkm., hade 1288- 1532 egna hertigar samt kom därefter till österrikiska kejsarhuset och 1742 till Preussen. 1822 gafs det, tillökadt med några klostergods, som mediatiseradt furstendöme till landtgrefven "Viktor Amadeus af Hessen-Rotenburg som ersättning för hans 1815 till Preussen afträdda besittningar i Katzenelnbogen och i Kurhessen. 1834 tillföll det genom testamente furstarna C h l o d w i g och Victor af Hohenlohe-Waldenburg-Schil-lingsfiirst. Om den förre se Hohenlohe 3. Den senare, f. 10 febr. 1818, d. 30 jan. 1893, erhöll 1840 af konungen af Preussen titeln hertig af R. och furste af Korvey. Han var 1847 medlem af den förenade landtdagens herrekuria, blef 1850 ärftlig ledamot af landtdagens första kammare ("herrehuset") och var från 1877 till sin död dess president. I Nordtyska förbundets (från 1867) och Tyska rikets (från 1871) riksdagar spelade R. en framträdande roll inom tyska rikspartiet. l o. 2. (J. F. N.) Ratich 1. Ratichius. Se R a t k e, W o l f-g a n g. Ratificera (mlat. ratificäre), stadfästa, giltig-göra. - Ratifikation, se d. o. Ratifikation (fr. ratification, af lat. ratum ja'cere, göra något gildt, ge giltighet åt), stadfästelse, bekräftelse; särskildt det folkrättsligt ansvariga statsorganets godkännande af ett utaf dess representanter eller befullmäktigade ombud afslutet folkrättsligt fördrag (se Internationell). Ratifikationsurkunden innehåller ord för ord det ingångna fördraget jämte en förklaring i högtidlig form om godkännande af detsamma samt undertecknas och beseglas af den statsrättsligt behöriga myndighet, som uppbär statens folkrättsliga ansvar. De kontra-herande staterna utväxla på aftalad tid sina respektive ratifikationsurkunder genom sina fullmäktige eller, om fördraget kommit till stånd genom annans bemedling, den, som utfört medlarens värf. Af ratifikationernas utväxling betingas fördragets verkställighet, hvadan ratifikation i allmänhet är be-höflig. Dock kan uttryckligt förbehåll göras, att fördraget träder i kraft utan ratifikation, och likaså anses af vederbörande befälhafvare under krig afslutna stilleståndsfördrag och "karteller" med afseende på fångars utväxling e. d. ej erfordra särskild ratifikation. Som den befullmäktigande genom ratifikation har att förverkliga det af honom afgifna löftet att hålla för godt hvad den befullmäktigade inom gränserna af sina instruktioner gör och låter, så innehåller vanligen fördragsinstrumentet eller den utfärdade fullmakten bestämmelse om ratifikation, ratifikationernas utväxling, den s. k. ratifikationsklausulen. Det löfte om ratifikation, som sålunda i allmänhet afges - i samband med förbehåll af vederbörande representations samtycke, där sådant erfordras för att ge ett statsfördrags bestämmelser giltighet -, inbegriper dock ej, att ratifikation ovillkorligen och utan pröfning af fördraget skall följa. Ratifikationen utfärdas i de monarkiska staterna af monarken med kontra-signation af vederbörande minister, i de republikanska staterna af verkställande maktens utöfvare i kraft af honom tillkommande myndighet eller på representationens vägnar. Ratifikationshandlingarna utväxlas sedermera på ort och tid, som därför blifvit bestämda, och merendels uppsattes ett särskildt protokoll öfver utväxlingen. I fråga om tiden, från hvilken ett fördrags gällande kraft skall räknas, ha olika meningar låtit höra sig. Å ena sidan anser man, att det skall gälla från den dag, då