Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rationalism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1067
Ratramnus-Rattazzi
1068
var förmodligen Bana, som är författare till två
berömda prosaverk, ’Harsa-carita (Harshas lif) och
romanen Kädambari. R. behandlar ett i den indiska
sågo- och berättelselitteraturen bekant motiv om en
konungs kärlek till sin drottnings hofdam, som visar
sig vara en prinsessa (samma motiv scm i Kä-lidäsas
Mälavikägnimitra). Det har utgetts af Cap-peller (i
Böhtlingks "Chrestomathie", 3:e uppl. 1909) samt med
kommentar (i Bombay, 1895). Bland öfversättningar
må nämnas en engelsk af H. H. Wilson (i "Select
specimens of the Theatre of the Hindus") och två tyska
af 0. L. B. Wolff (i "Theater der Hindus" 1828-31),
Fritze, Ratnä-vali öder die perlenschnur" (1878);
en svensk af H. Andersson (1892). Jfr Schröder,
"Indiens litteratur" (1887), och A. A. Macdonell,
"A history of sanskrit literature" (1909).
K. F. J.
Ratramnus, benediktinmunk från klostret Corbie
i Picardie, d. efter 868, spelade en framstående
roll i 800-talets dogmatiska strider. Så uppträdde
han i sin skrift De corpore et sanguine Domini
(844) som en afgjord motståndare mot Paschasius
Radbertus’ transubstantiationslära och sökte utan
förnekande af Kristi reala närvaro göra gällande,
att brödet och vinet i nattvarden vore att betrakta
som bärare af en åt de troende sig meddelande
andlig kraft. Skriften sattes 1559 på index. I
striden angående predestinationsläran ställde han
sig på Gottschalks sida och försvarade hans åsikt
om en dubbel predestination (till salighet och
till fördömelse), utan att förstå augustinismens
religiösa centraltankar. Emot Radbertus bekämpade
han ytterligheter i fråga om Jesu födelse genom
Maria (utero clauso etc.). Under striden mellan den
romerska och den grekiska kyrkan tillbakavisade han
grekernas beskyllningar i ett lärdt arbete, Contra
grozcorum opposita. Se A. Naegle, "R. und die heilige
eucharistie" (1903), och Seeberg, "Dogmengeschichte"
(2:a uppl. III, 1913).
H. W. T. (Hj. H-t.)
Rätri (sanskr., natten), ind. myt., personifikation af
den ljusa stjärnklara natten, dotter till himmelen
och syster till Ushas 1. morgonrodna-den. Som
gudomlighet förekommer R. redan i Rigveda.
K. F. J.
Ratt (ty. steuerrad, af rad, hjul), en i många
och olikartade fall förekommande maskindel,
använd för att med handkraft kunna vrida eller
draga en axel. I sin enklaste form består ratten
endast af fyra från ett centrum utskjutande spakar
eller handtag; den kan äfven vara försedd med en
cirkelformig ring, omslutande spakarnas yttersta
ändar, och slutligen kunna, som på större rattar är
förhållandet, spakar eller handtag ytterligare vara
placerade utanför nyssnämnda ring. - Bland de många
mekaniska inrättningar, i hvilka ratthjulet användes,
är äfven styrinrättningen ombord på fartyg, medelst
hvilken rodret vrides åt ena eller andra sidan. Den
består (se fig.) af drillstocken 1. drillkubben,
en horisontellt liggande vals, fäst på en axel,
hvars ändar hvila på stöd, kallade drillstöttor
1. rattställning. På rattaxelns främre ända sitter
ratthjulet (stundom finns ett ratthjul äfven akterom
drillkubben), och på ytterkant af ratthjulets ring
sitta spakarna eller handtagen, hvarmed ratthjulet
föres rundt. Drillstöttorna och drillkubben med axel
och ratthjul kallas vanligen för
korthets skull med ett gemensamt namn drill eller
ratt. Ratten står i förbindelse med rör-pinnen genom
drilltåget, som är af hud, kätting eller tågvirke
och hvars mellersta del ligger rundt
drillkubben, hvarifrån ändarna vidare gå genom
block eller skifgatt bort till rorpinnen, med
hvars yttre ända de på ett eller annat sätt äro
förenade. Ratt finnes äfven på fartyg, försedda med
särskild styrmaskin, samt tjänar i så fall till att
manövrera pådraget till styrmaskinen. (Jfr Roder och
Styrinrättning.) J. G.-B. (C. K. S.)
Rattazzi. 1. Urban o R., italiensk statsman, f. 29
juni 1810 i Alessandria, d. 5 juni 1873 i Frosinone,
blef advokat i Casale och valdes 1848 till medlem
af konungariket Sardiniens deputeradekammare. Hans
politik var ifrigt patriotisk och fientlig emot
Österrike. Alltsedan 1848 satt han i nästan
alla ministärer. Juli- j aug. 1848 var han un- ’
dervisningsminister och dec. 1848-febr. 1849 först
justitie-, sedermera inrikesminister. 1852 ingick han
med sitt parti, den vänstra centern, förbund (det
s. k. "connubio") med högra centern under Cavour,
med hvars hjälp han s. å. befordrades till kammarens
president. I okt. 1853 inträdde han i Cavours kabinett
som justitieminister och öfvertog i mars 1854 äfven
inrikesministeriet. l jan. 1858 måste han lämna sin
plats, emedan han ej delade Cavours franskvänliga
politik. För Italiens enhet arbetade han dock med
samma ifver som Cavour, och då denne afgick i juli
1859, efter fredspreliminärerna i Villafranca,
aflöstes han som ministerpresident af R., hvilken
dock redan i jan. 1860 i sin tur efterträddes af
Cavour. R. bildade i mars 1862 efter Ricasolis fall
en liberal ministär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
