1069 Rattrapera-Ratzenhofer 1070 men förlorade folkets sympatier genom sitt inskridande (vid Aspromonte) emot Garibaldi, vid dennes anslag emot Kom, och måste afgå i dec. s. å. Efter Ricasolis andra fall, i april 1867, blef han åter ministerpresident. Nu genomdref han lagen om kyrkogodsens likvidation, men stupade åter på frågan om Kyrkostaten: ställd emellan politiska hänsyn för Frankrikes vilja och undseende för folkets högljudda bifall till Garibaldis nya försök emot Eom, såg R. ingen annan utväg än att draga sig tillbaka, i okt. 1867, trots konungens personliga gunst. Han kvarstod emellertid såsom vänsterns hufvud och ledare till sin död. R. egde en glänsande parlamentarisk begaf ning, men saknade den öfverlägsne statsmannens energi, karaktärsfasthet och fjärrskådande blick. I Alessandria restes 1883 hans minnesstod. R:s politiska tal ha utgetts af Scovazzi (8 bd, 1876-80). Jfr A. Morelli, "Ur-bano R., saggio politico" (1874), och R:s hustrus (se W y s e) biografiska arbeten "R. et son temps" (2 bd, 1881-87) och "Urbain R." (1902). - 2. Marie R., den föregåendes hustru, författarinna. Se W y se. 1. Kj.* Rattrapera, fr., ånyo få fatt på, ånyo inhämta. Ratts, ett af docenten E. Levin i Stockholm uppfunnet råttutrotningsmedel, som till sammansättning och verkan torde vara likartadt med ratin (se d. o.). G.Wrgn. Ratz., vid latinska djurnamn förkortning för tyske naturforskaren Fr. R a t z e l (se d. o.). Ratzeburg. 1. Hufvudstad i kretsen Lauenburg, preussiska reg.-omr. Schleswig, på en ö i Ratzeburgsjön. 4,392 inv. (1910). En mindre del af staden (Domhof med domkyrkan) tillhör det nedannämnda furstendömet. Domkyrkan, ett af de vackraste byggnadsverken i norra Tyskland, är mycket gammal och byggd i bysantinsk stil i korsform. Gymnasium och lärarseminarium. -- 2. Ett till Mecklenburg-Strelitz hörande furstendöme, begränsadt af Mecklenburg-Schwerin, Schleswig-Holstein, staden Lübecks område och floden Trave. Dit höra äfven några enklaver i Schleswig-Holstein och af staden R. domkyrkan med omgifning (Domhof). 382 kvkm. 15,057 inv. (1910). Furstendömet var ursprungligen ett biskopsstift med betydligt större utsträckning än det nuv. furstendömet. Dess innehafvare var sedan 1236 riksfurste. 1648 sekulariserades det och gafs som ärftligt världsligt furstendöme åt hertig Adolf Fredrik af Mecklenburg-Schwerin i ersättning för Wismar, som Sverige erhöll. 1701 kom R. till Mecklenburg-Strelitz. Statsrättsligt är det ett själfständigt furstendöme i personalunion med Mecklenburg-Strelitz. 1869 fick det en egen representation, som dock först 1906 trädde i verksamhet. Dess hufvudstad är Schönberg med 2,675 inv. (1910). 1 o. 2. (J. F. N.) Ra;tzeburg, Julius Theodor Christian, tysk entomolog, f. 1801 i Berlin, d. där 1871, var 1830-69 professor vid skogsinstitutet i Neu-stadt-Eberswalde och sysselsatte sig företrädesvis med insekter, som äro skadliga eller nyttiga för skogarna, och utgaf öfver dessa vidlyftiga, epokgörande arbeten, innehållande systematiska beskrif-ningar och gjorda rön med afseende på insekternas biologiska förhållanden. Med förbigående af en mängd mindre uppsatser och afhandlingar må här endast nämnas följande större arbeten: Die f or st- insekten (3 dlr, 1837-44), Die waldverderber und ihre feinde etc. (1841), Die Ichneumonen der jorst-insecten in jorstlicher und entomologischer bezie-hung (3 dlr, 1844-52). O. T. S.* Ra'tzel, Friedrich, tysk geograf, f. 30 aug. 1844 i Karlsruhe, d. 9 aug. 1904 vid Starnbergsjön, var först apotekselev, men kände sig alltmer dragen till naturvetenskaperna och fördes af professor Zittel öfver till geografien. Efter att som tidningskorrespondent ha rest i Italien, Ungern och Siebenburgen och efter 1870-71 års krig, j hvari han deltog som frivillig, genom Nord-Amerika, Mexico och Cuba, blef han 1876 e. o. professor vid tekniska högskolan i Miin-chen och 1886 Richt-hofens efterträdare vid universitetet i Leipzig. Mer eller mindre omedelbara resultat af hans resor äro Wandertage eines naturjorschers (2 bd, 1873-74), Städte- und culturbilder aus Nordamerika (2 bd, 1876) och Die Vereinigten staaten von Nordamerika (2 bd, 1878-80), som i stora drag skildrar natur och folk och ansågs som det bästa dittills utgifna vetenskapliga arbetet öfver detta område. Men hans viktigaste arbete är Anthropogeographie öder grundzuge der anwendung der erdkunde au} die geschichte (2 bd, 1882, 1891). Genom detta fördjupade han och lade den vetenskapliga grunden till den ritterska läran om människans och markens växelverkan, räddade geografien från naturvetenskaplig ensidighet och gaf den nya och friska impulser, öfvergången till etnografi låg nära, och så tillkom Völkerkunde (3 bd, 1887-89), i hvilket arbete han, undvikande rasindelning, indelade folken i naturfolk och kulturfolk och fördelade de senare i sex grupper: erytreiska, inreasiatiska, indiska, östasiatiska, fornamerikanska och medel-hafs-atlantiska. Andra arbeten äro Die schnee-decke, besonders in deutschen gebirgen (1890), det första försöket till en geografisk behandling af snötäcket, rikt på värdefulla väckelser till fortsatta undersökningar, Politische geographie (1897; 2:a uppl. 1903), Das meer als quelle der völkergrösse (1900), Die erde und das leben, eine vergleichende erdkunde (2 bd, 1901-02), Vber naturschilderung (1904; 2:a uppl. 1906) samt en mängd i tidskrifter spridda uppsatser, af hvilka Helmolt utgett 2 bd 1906. 1882-84 redigerade R. tidskriften "Das ausland". Biogr, af K. Hassert i "Geographische zeitschrift" 1905. Ratzenhofer [-ha-], G u s t a v, österrikisk filosof och sociolog, f. 1842 i Wien, d. som fältmarskalkslöjtnant 1904, var först urmakarlärling, men trädde sedan i krigstjänst, deltog i fälttågen 1859 och 1866, arbetade sig upp från menig, vann inträde i generalstaben, skref de taktiska och krigshistoriska verken Die taktischen lehren des krieges 1870 -71 (1873) och Staatswehr (1881) samt medarbetade i generalstabens arbete öfver prins Eugens fälttåg. Efter sin stora undersökning af Österrike-