1071 Rau-Rauch 1072 Ungerns samtida ställning (Im Donaureich, 2 bd, 1876-77), som R. utgaf anonymt, behandlade han sociologiska spörsmål i Wesen und zweck der politik (3 bd, 1893), där politiken fattas som de sociala krafternas dynamik, Lie soziologische erkenntniss (1898) och Positive ethik (1901). R. författade under sista delen af sitt lif äfven flera filosofiska verk, såsom Der positive monismus (1899) och den postumt utgifna Soziologie (1907) m. fi. - Se Gramzow, "G. R. und seine philosophie" (1904). s-e. Räll, Karl Heinrich, tysk nationalekonom, f. 1792 i Erlangen, d. 1870, blef 1816 professor vid universitetet där och mottog 1822 en professur i Heidelberg, hvilken han skötte ända till kort före sin död. Han var 1833-40 ledamot af badensiska första kammaren och 1848 af vorparlamentet i Frankfurt. Inom nationalekonomien intog R. en ka-meralistisk-merkantilistisk ståndpunkt. Småningom drogs han dock öfver till den klassiska skolan, så som den grundlagts af Ad. Smith och J. B. Say, anslöt sig med vissa förbehåll till Ricardos jordränteteori och häfdade frihandelns grundsatser. Han var framstående som systematiker och genom sina insikter i de olika yrkenas teknik samt icke minst, då det gällde att från allmännare synpunkter bedöma jordbruksförhållanden. Bland hans arbeten förtjäna nämnas Ansichten der volkswirthschaft (1821),, Vber die landwirthschajt der Rheinpjalz (1830; 2:a uppl. 1860), GeschiMe des pfiuges (1845) och framför allt Lehrbuch der politischen oekonomie, bd I-III (1826-37, många uppl., sedermera med vissa bearbetningar utg. af Ad. Wagner; "Nationalhushållningslärans grudsatser", 1872-74). Räu, Albrecht, tysk filosof, f. 1843 i Ans-bach, lefver som privatlärd och författare i Miin-chen. Hans ståndpunkt är nykantiansk. Skrifter: L. Feuerbachs philosophie (1882), Empfinden und denken (1896), Ethik Jesu (1899), Reformation und renaissance (1902), Bibel und offenbarung (1903), Wesen des menschlichen verstandes und bewusst-seins (1910) m. fl. S-e. Raubergskarvet, en 1,821 m. hög topp i Hemse-dalsfjellene på gränsen mellan Hemsedal och Hol i Hallingdal. K. V. H. Raucédo (af lat. räufcus, hes, skroflig), med. Se Heshet. Rauch, Christian Daniel, tysk skulptör, f. 2 jan. 1777 i Arol-sen i Waldeck, d. 3 dec. 1857, studerade 1790-97 för Valentin i Arolsen och för J. Ch. Ruhl i Kassel, kom 1797 till Berlin och blef, medellös som han var, kammartjänare hos konungen. Med understöd från kungliga familjen studerade han 1802-03 vid akademien hos Schadow, utställde 1802 en En-dymion och 1803 en 1804 begaf han sig med byst af drottning Lovisa. ett stipendium för sex år till Rom, där han i preussiske ministern W. v. Humboldts hus fick tillegna sig bildning. I sin konst påverkades han af Canova och Thorvaldsen utan att vara någon-deras lärjunge. Han utförde gruppen Mars och den sårade Venus, en staty af Humboldts dotter m. m. Efter drottning Lovisas död 1810 befallde konung Fredrik Vilhelm III Humboldt att inbjuda Canova och Thorvaldsen att tafla om en minnesvård med drottningens liggande staty för hennes graf. Thorvaldsen afböjde inbjudningen med påpekande, att konungen egde egna konstnärer af förtjänst, hvarpå R. 1811 blef kallad till Berlin, täfla-de och erhöll uppdraget. Den ädelt hållna minnes- Drottning Lovisas af Preussen (se Lovisa, sp. 1194) minnesvård, modellerad af Ilauch, i mausoleet, Charlot- tenburg. vården (se fig.) fullbordades 1814 (mausoleet i Char-lottenburgs park, ett annat ännu skönare exemplar i ett tempel i parken i Potsdam). Bland de många arbeten R. sedan utförde märkas statyer af generalerna Scharnhorst och Biilow (i marmor, 1822, vid "nya vakten", Unter den linden), Bliicher (i brons i Berlin och i Breslau 1826), Francke i Halle, Goethe (1826, i Frankfurt), Maximilian II (sittande, München 1829, uppställd 1835), Albrecht Durer (i Nürnberg, 1838) m. fl. Hans mest omfattande verk blef Fredrik H:s monument vid Un-ter den linden (1839, aftäckt först 1851; öfverst en ryttarstaty af konungen, helt realistiskt framställd i sin uniform med trekantig hatt på hufvudet, ryttarkappan draperad öfver skuldrorna; rundt omkring sockeln är en mängd porträttbilder, de fleste framställa Fredriks generaler; i de fyra hörnen sitta fyra af dem till häst). Som ett motstycke till drottning Lovisas sarkofag utförde R. Fredrik Vilhelm III:s sarkofag med en liggande bild af konungen (d. 1840). För Valhalla vid Regensburg modellerade han sex stora segergudinnor (1833 ff.), som blefvo typbildande och högt beundrade. Sedan följde flera andra Viktorior, Danaider i Potsdam o. a. Det andliga innehållet i R:s alster är osökt förmedladt med den klassiska formen, som bär vittne om grundligt antikstudium. Hans verk äro representativa för hans tids smak, men ha på samma gång en tydligt framträdande personlig hållning, en samlad, aristokratisk och nobel formstil. Hans kvinnobyster äro ganska allmänt hållna, männen mera individualiserade, karaktären utan mycket detaljarbete uttryckt med värdighet och monumentalt lugn. Flera byster finnas i Berlins nationalgalleri. R. utförde äfven