1073 Rauchenecker-Rauhes haus 1074 statyetter, bl. a. Goethe i nattrock (1828, slottet Babelsberg). Hans modeller och skisser äro samlade i Kauchmuseet i Berlin, som upprättades 1865. I Glyptoteket i Köpenhamn finnas drottning Luises sarkofag och några byster i gipsafgjutning. - Jfr monografi af K. Eggers (5 dlr, 1873-91) och densammes "R. und Goethe" (1889) samt "Briefwechsel zwischen R. und Rietschel" (2 dlr, 1890-91). G-gxN. Rauchenecker, Georg Wilhelm, tysk tonsättare, f. 1844 i Munchen, d. 1906 i Elberfeld, där han sedan 1889 förestod ett musikinstitut, var elev af T. Lachner och komponerade i klassisk anda flera operor (bl. a. Don Quixote, Ingo och Zlatorog), kantaten Niklaus von der Fltie, 2 symfonier, 6 stråkkvartetter, körer, visor m. m. E. F-t. Rau'chwacke, ty., petrogr. Se Dolomit. Raucourt [råkor], Francoise Marie A n-toinette Saucerotte, fransk skådespelerska, f. 1756 i Nancy, d. 1815 i Paris, debuterade 1772 på Théåtre francais som Dido och gjorde stor lycka som tragedienne. Raucoux [råkö], slagfält nära Liége. Se R o-c o u x. Räuda'1, sp., ström, fors, störtsjö; i södra och mellersta Amerika äfven vattenfall. Räii'diska fälten Se G a m p i Raudii. Ra~u'dnitz (tjech. Roudnice), stad i norra Böhmen, vid Elbes vänstra strand och Prag-Dresdenjärnvägen. 9,256 inv. (1910). Slott, tillhörigt furstarna Lobkowitz (som sedan 1786 bära titeln hertigar af R.) och försedt med ett rikt bibliotek (60,000 bd), tafvelgalleri m. m. Tjechiskt real-gymnasium, landtbruksskola. Tillverkning af socker, sprit, korkproppar m. m. (J- F- N.) Rau;dnitz, hertigar af. Se L o b k o w i t z. Raue. Se Ra vius. RäMoss (förr Rödfos), tätt befolkad bygd kring norska statens krutverk och patronfabrik vid forsen med samma namn i Hunnselven, Yestre Toten, Kristians amt. 643 inv. (1910). K. V. II. Räu'ge, ort i Livland nära ryska gränsen. Mot Schlippenbach, som i början af sept. 1701 vid R. samlat sina till knappast 2,000 man uppgående huf-vudkrafter, gingo 5 sept. 7,000 ryssar under B. Sjeremetjev till anfall. Svenskarna försvarade sig dock med hjältemod, och efter en hela dagen varande blodig strid vunno de till slut en ärofull seger. L. W:sonM. Räii'graf, ty. Se Wildgraf. Rauh [rå], F r é d é r i c, fransk filosof och psykolog, f. 1861 i S:t Martin-le-Vinoux, d. 1908, var professor i Toulouse, sedan i Paris. R. är påverkad af Kant och representerar en idealistisk etik, som dock söker stöda sina normer på den sedliga erfarenheten. Skrifter: De la méthode dans la psy-chologie des sentiments (1899) och Uexpérience morale (1903; 2:a uppl 1909). S-e. Räii'he Alp. Se A l p. Räil'hes haus (ty., "det vilda huset", "huset i skogen"), en ryktbar uppfostringsanstalt utanför Hamburg. Dess grundläggare var den tyska inre missionens härold Johann Hinrich W i-chern (f. 1808), hvilken som ung teologie kandidat i söndagsskolorna i Hamburg i början af 1830-talet lärt känna den kroppsliga och andliga nöden bland de fattiga och värnlösa barnen och beslutit grundlägga en uppfostringsanstalt till deras räddning. Den 25-årige filantropen höll 12 sept. 1833 ett offentligt föredrag om sin plan i Hamburgs börshall. I stadens syndikus K. S i e v e k i n g, som på sitt gods haft ett barnhem i Pestalozzis anda, men måst stänga det, fann han genast en mecenat, som för den nya anstalten upplät ett jordområde och ett gammalt halmtäckt hus ute på sin landtegendom. Det var detta hus, som sedan länge burit namnet Rugenhaus. l nov. s. å. flyttade Wichern med sin gamla mor och sin syster dit ut, och redan före årets slut hade han i det nya hemmet öppnat en fristad för ett dussin fattiga gossar. Understödd af frivilliga gåfvor, utvidgade han småningom sin anstalt genom att bygga det ena huset efter det andra och där mottaga fler och fler skyddslingar. På samma gång som "räddningsbyn" under hans personliga ledning bildade ett helt med de yttre fördelar, som centralisationen medförde, bevarades för de enskilda hemmen den familjelik-nande karaktären därigenom, att de hvar för sig voro små och inrymde blott ett fåtal skyddslingar under en husfaders ledning. Flertalet af dessa husfäder var unga handtverkare, som han lärt känna under sin söndagsskoleverksamhet och som han nu utbildade för deras nya kall. Genom sin ungdomlighet stodo de skyddslingarna nära och kallades "bröder". Vid deras sida anställdes som "öfverhjäl-pare" unga teologer, som besörjde barnens folkskolundervisning. Till barnhemmen för de fattiga skyddslingarna lades snart (1852) en pensionsanstalt för gossar, som välbärgade familjer sände dit från hela Tyskland. Detta pensionat utvecklades till en realskola, ja, förbands under några år äfven med ett gymnasium, som dock indrogs koleraåret 1892. Äfven en del af barnhemmens skyddslingar behof de kvarstanna efter konfirmationsåldern. Till deras tjänst grundlades ett lärlingshem (1877), där de lärde sig olika handtverk och fingo stanna till 18 eller 20 års ålder. Sedan genom jordinköp anstaltens jordbruk (1891) fått ökadt utrymme, öppnades också en landtbruksskola, ja, t. o. m. en vetenskaplig försöksanstalt för landtbruket (1896). Af största betydelse blef den utbildningsanstalt för "bröderna", som blef oundgänglig i följd af det ständigt växande behofvet af nya medhjälpare. Denna utbildningsanstalt försåg snart hela Tyskland med många föreståndare för liknande barnhem, fattigvårdare i städerna, medhjälpare vid fångvården o. s. v. Nu omfattar Rauhes haus omkr. 25 större och mindre byggnader, inrymmande ungefär 300 äldre och yngre inbyggare, och under årens lopp ha därifrån utgått betydligt öfver 1,000 för den hjälpande samhällsverksamheten utbildade "bröder". - Under nära ett halft århundrade utöfvade Wichern den högsta ledningen af den allt mera växande anstalten. Äfven sedan han 1857 inkallats som föredragande råd i Preussens evangeliska oberkirchenrat och i dess ecklesiastikdepartement, tillbragte han somrarna på Rauhes haus, som under vintrarna leddes af hans medhjälpare R h i e m och F. Oldenberg. Statstjänsten lämnade han 1871 för att åter helt egna sig åt sin älskade anstalt. Två år därefter fick han dock vid sin sida där sin son Johannes Wichern d. y., som under faderns långvariga sjukdom blef den verklige ledaren redan före dennes 1881 in-