1083 Rauschgelö-Ravaisson-Mollien 1084 Josef). R. blef 1849 furstbiskop af Seckau, 1853 furstärkebiskop af Wien, ledde förhandlingarna om afslutande af 1855 års konkordat och belönades s. å. därför med kardinalsvärdighet. På Vatikankonsi-liet 1870 sökte han först hindra ofelbarhetsdogmens antagande och lämnade Rom före dess proklamering, men han medverkade sedan lydigt till dogmens förkunnande inom ärkestiftet Wien. R. stod kejsar Frans Josef personligen mycket nära, inkallades 1860 i riksrådet och var sedan 1861 medlem af herrehuset; han utöfvade ej ringa politiskt inflytande, bl. a. för frigörande af den katolska kyrkan i Österrike från den josefinska tidens världsliga för-mynderskap samt för tillkomsten af 1861 års författning och främjandet af ministären Schmerlings frisinnadt centralistiska politik. Jfr biografi öfver E. af Wolfsgruber (1888). Rauschgelb (ty., så kalladt för den gula färgen och emedan ämnet låter klyfva sig i tunna blad likt rauschgold, tunt utvalsade mässingsblad), kem., arseniktrisulfid l. auripigment. Se Arsenik, sp. 85. P. T. C.* Rauschgold, ty. Se Rauschgelb. Rausn. Se Drake 3. Rautalampi [rao'-]. 1. Domsaga under Viborgs hofrätt, Finland, utgör 3 tingslag och omfattar Pieksämäki, Virtasalmi och Jäppilä socknar i S:t Michels län samt Rautalampi, Vesanto och Hankasalmi socknar i Kuopio län. Areal 3,410 kvkm. 39,719 inv. (1911). -- 2. Härad i Kuopio län, Finland, bildar 4 länsmansdistrikt och omfattar Rautalampi, Leppävirta, Suonenjoki, Hankasalmi och Vesanto socknar. Areal 3,832 kvkm. 46,816 inv. (1911). -- 3. Socken i ofvannämnda domsaga och härad, utgör numera ensam ett konsistoriellt pastorat af 1:sta kl., Kuopio stift, Kuopio kontrakt. Areal 1,162 kvkm. 12,324 inv. (1911), finsktalande. 1--3. A. G. F. Rautalampi stråt [rao'-]. Se Kymmene, sp. 453. Rautas-joki [rao'tas-jåki], fi., biflod till Torne älf. Rautavaara [rao'tavāra], imperiellt pastorat af 3:e kl., Karelens öfre kontrakt, Nyslotts stift, Finland, Kuopio län, Pielisjärvi härad och domsaga. 1,330 kvkm. 3,279 inv. (1911), finsktalande. A. G. F. Rautenkrone-orden. Se Ordnar, sp. 837. Ral^ter, Oskar, tysk konstindustriidkare, f. 1840 i Gumbinnen, var från 1870 teknisk ledare af en glasfabrik i Ehrenfeld och 1872-1905 dess direktör, förde tillverkningen af pressadt glas till betydande utveckling och uppfann nya behandlingssätt och nya former. Rautio [rao'tiå], kapell. Se K a l a j o k i. Rautjärvi [rao't-], socken i Viborgs län, Finland, Jääskis domsaga och härad, är ett imperiellt pastorat af 2:a kl., Nyslotts stift, Jääskis kontrakt. Areal 403 kvkm. 5,018 inv. (1911), finsktalande. _ A. G. F. Rautus [rao'tos], fi. Rautu, socken vid gränsen mot Ryssland i Viborgs län, Finland, Äyräpää domsaga och härad, utgör ett konsistoriellt pastorat af 2:a kl., Nyslotts stift, Kexholms kontrakt. Areal 337 kvkm. 5,926 inv. (1911), finsktalande. A. G. F. Raututunturi-höjderna [rao'toto'ntori-]. Se Maanselkä. Rau'wenhoff, Lodewijk Willem Ernst, holländsk religionsfilosof, f. 1828, d. 1889 som professor i Leiden. Liksom Kant grundar R. religionsfilosofien på pliktmedvetandet. Detta måste förutsätta en värld, i hvilken plikten kan förverkligas. Så snart man tror på en sådan moralisk världsordning, har man religion, äfven om man ej nått fram till tron på en personlig Gud. Naturvetenskapen bestyrker religionens sanning genom att ådagalägga ändamålsbegreppets oumbärlighet äfven för naturförklaringen. R:s hufvudarbete är De wijsbegeerte van den godsdienst (1887; tysk öfv. med titeln "Religionsphilosophie", 1889; 2:a uppl. 1894). - Jfr 0. Kuttner, "Eine neue reli-gionsphilosophie" (1891), och O. Pfleiderer (i "Jahr-biicher fiir protestantische theologie", 1889). S-e. Rav. 1. Det dansk-norska namnet för bärnsten. - 2. No. Se Helgeflundran, sp. 297. Rawa, stad i rysk-polska guv. Piotrków, vid floden Rawka. Omkr. 8,000 inv. R. är omgifvet af gamla fästningsverk och har ett slott, som fordom var residens för hertigarna af Plock och senare statsfängelse, där bl. a. Gyllenhielm och Jakob de la Gardie sutto fångna. Räva, Luigi, italiensk universitetslärare och politiker, f. l dec. 1860 i Ravenna, blef professor i förvaltningsrätt vid universitetet i Bologna, invaldes 1890 i deputeradekammaren, var understatssekreterare 1893-96 i postministeriet och 1900-01 i handels- och jordbruksministeriet och 1903-05 handels- och jordbruksminister i Giolittis andra ministär. 1906-09 var R., ånyo under Giolitti, undervisningsminister samt återgick därpå till sin professur. R. har bl. a. skrifvit biografier öfver filosofen Celso Mancini (1888) och frihetskämpen Angelo Frignani (1898) samt utgett den sistnämndes memoarer (1899). Ravage [-a}], fr., ödeläggelse, härjning. Ravaillac [ravaja'k], F r a n ç o i s, fransk konungamördare, f. 1578 i Angouléme, blef efter växlande öden som lärare, skrifvare och sakförare, hvarunder han äfven led ekonomiskt trångmål, medlem af Feuillantorden, men måste inom kort lämna denna på grund af sina fantastiska religiösa idéer. Dessa närdes och utvecklades af tidsstämningen, och det gängse ryktet, att hugenotterna ämnade arrangera en "Bartolomei-natt" för katolikerna, att konung Henrik IV ej vågade motsätta sig det och att denne tänkte öfverfalla påfven med krig, fann hos R. en tacksam jordmån, och han fattade beslutet att bringa konungen ur världen. När Henrik 14 maj 1610 kl. 4 f. m. afreste från Louvre till tyghuset, passade R. på ett tillfälle, då hans vagn på den smala gatan La ferronnerie tvangs att stanna, hoppade upp på vagnens höga bakhjul och tilldelade konungen två styng med en knif, som han länge för ändamålet burit på. R. blef omedelbart tagen. Han angaf sig ensam vara upphofsman till mordet, och en senare framkommen angifvelse om en förnäm person som anstiftare däraf togs ej på allvar. R. blef af parlamentet dömd till döden, och 27 maj 1610 sönderslets han mellan hästar på Place de Grève, numera Place de 1'Hôtel de ville, i Paris. - I sv. har namnet, särskildt i uttrycket Gamla Ravaillac, vanligen den skämtsamma betydelsen skojare, festprisse o. d. E. A-t. Ravaisson-Mollien [-väså^målliå'], Jean Gas-