1101 Razumovskij-Read 1102 N. J. Kostomarov, "Bunt Stenki Razina" (i "Isto-ritjeskija monografii", II). A-d J. RazumoVskij, rysk familj. 1. Alexei Gri-gorjevitj R., grefve, hofgunstling, f. 1709, d. 1771, var son till en lillrysk bonde, anställdes som kyrksångare i kejserliga kapellet i Petersburg och ådrog sig där dåvarande storfurstinnan Elisabets uppmärksamhet. Han blef hennes älskare, öfverho-pades efter hennes tronbestigning (1741) med utmärkelser och skall 1748 ha blifvit hemligt vigd vid henne. 1744 skaffade Elisabet honom tysk riks-greflig värdighet och gaf honom s. å. den ryska grefvetiteln. Sedan 1742 var han of ver jägmästare och sedan 1756 fältmarskalk. Efter Peter IILs död (1762) drog R. sig ifrån statstjänsten. R. var en oegennyttig man, som med anspråkslöshet bar sin lycka och undvek att blanda sig i de politiska frågorna. - 2. KirillGrigorje-vit j R., den föregåendes broder, grefve, politiker. f. 1728, d. 1803, vardt 1744,.samtidigt med brodern, grefve, 1746 president i vetenskapsakademien och 1750 hetman i Lill-Ryssland. Han tog verksamt del i sammansvärjningen emot Peter III (1762) och slöt sig till Katarina, som icke fäste synnerligt afseende vid honom, 1764 fråntog honom hetmanskapet, men i stället utnämnde honom till fältmarskalk. Han var Orlovs motståndare. Panin såg i honom blott ett "bekant dumhufvud". - 3. AndrejKirillovitj, furst R., den föregåendes son, diplomat, f. 1752, d. 1836, egnade sig först åt sjökrigstjänsten, men öfvergick snart till diplomatien. Efter att ha beklädt sändebudsplatser i Venezia, Neapel (där drottning Karolina Maria skänkte honom sin gunst) och sedan 1783 i Köpenhamn' kom han 1787 i egenskap af envoyé till Stockholm, där han strax började knyta förbindelser med de missnöjde. Då Gustaf IILs krigsplaner började skönjas, inlämnade R. på sin kejsarinnas uppdrag 18 juni 1788 till riksrådet Oxenstierna en not,, i hvilken det förekom uttryck, som syntes göra en opassande skillnad mellan konungen och nationen. Gustaf III fick däri en anledning att afbryta den diplomatiska förbindelsen med Ryssland. R. befalldes att inom 8 dagar lämna Stockholm, men han dröjde kvar, trots förnyade uppmaningar, ända till 11 aug. 1793 utnämndes R. till sändebud i Wien, där han förde en glänsande stat och framstod som en konstens och musikens (Beethovens) beskyddare. På sin fientlighet emot den svenska regeringen gaf han nya prof genom att uppmuntra G. M. Armfelt i hans stämplingar. En energisk fiende var R. äfven till Frankrike och Napoleon samt tog efter Alexanders fred med den sistnämnde 1807 afsked från sin ministerpost. Vid fransk-ryska fredsbrottet 1812 blef R. åter Alexanders förtroendeman och arbetade af all kraft emot Napoleon. Han var med på kongresserna i Chåtillon, Chaumont, Paris (första Paris-freden maj 1814) och Wien, uttalade i mars 1815 Rysslands aktförklaring öfver Napoleon och var en bland undertecknarna af den andra Parisfreden s. å. 1815 utnämndes han till furste. På ålderdomen antog han romersk-katolska läran. R:s äldre broder grefve Alexej Kirillovitj R. (f. 1748, d. 1822) var under Alexander I:s regering undervisningsminister. Jfr A. Vassiltsjikov, "Les R." (3 bd, 1893-94), och K. T. Odhner, "Razumovskijs not den 18 juni 1788" (i "Historiska studier. Festskr. tillegn.C.G.Malmströmd. 2 nov. 1897"). l-3.Kj.* Razze. Se G as a. Razzia [ra'tsia, franskt utt. rasia'], af arab. råzwa (se Ra si), eg. militäriskt strafftåg, plundringståg på fientligt område; af polisen företagen skallgång efter brottslingar, lösdrifvare, uteliggare eller dylika misstänkta personer. Rb., kem., tecken för r u b i d i u m. R. Br., vid växtnamn förkortning för Robert B ro w n (se d. o., sp. 303). Rchb., vid växtnamn förkortning för tyske botanisten H. G. L. Reichenbach (se d. o. 1). - Rchb. fil., förkortning för hans son H. G. Reichenbach (se d. o. 2). Rchw., vid latinska djurnamn förkortning för tyske zoologen A. Reichenow (se d. o.). Re, mus., i solmisationen namnet på tonen d. Re, medeltida namn på Ramnes härad n. ö. om Tönsberg, Jarlsberg og Larviks amt,, Norge. Re-, lat., i sammansatta latinska ord dets. som åter-, tillbaka, om-. Re, lie de, ö på Frankrikes västra kust, tillhörande dep. Charente-inférieure, skild från fastlandet genom Pertuis Breton och från den sydligare ön Oléron genom Pertuis d'Antioche. ön har en långsträckt form, med en längd i s. ö.- n. v. af 25 km. och en areal af 85 kvkm. 14,232 inv. (1901), mest fiskare och sjömän, ön har i s. och v. branta, med ref omgifna och otillgängliga, i n. flacka, genom starka dammar för öfversväm-ningar skyddade och med flera hamnar försedda stränder. På östra kusten finnas flera fort, som höra till La Rochelles befästningssystem, ön har vin- och fruktträdgårdar samt något åker, men saknar numera skog. Ostronbankar finnas utmed den. En af de viktigaste inkomstkällorna är saltberedning, ön synes en gång ha sammanhängt med fastlandet. Dess tillvaro omtalas icke före 700-talet. Dess hufvudort är S:t Martin på norra kusten, som befästes af Vauban och har en god hamn. (J. F. N.) Rea. Se Rhea. Read [ri'd], Thomas Buchanan, amerikansk skald och målare, f. 1822 i Pennsylvania, d. 1872 i New York, utmärkte sig i sina skaldestycken för stort välde öfver språket, fin känsla och lefvande fantasi. Han utgaf bl. a. Poems