Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raynal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vätskan rinner ut, och trycket på den midt emot
öppningen liggande väggen, som ej längre är
fullständigt upphäfdt af trycket på den motsatta,
sträfvar att flytta kärlet i en riktning, som är
motsatt den, i hvilken vätskan rinner. Blir denna
sträfvan, hvars styrka hufvudsakligen beror på
öppningens storlek och djup under vätskans fria
yta, tillräckligt stark att öfvervinna motståndet
mot rörelsen, förflyttar sig kärlet äfven i denna
riktning. En på detta sätt uppkommen rörelse
säges ha sin orsak i reaktion l. mottryck, vara en
reaktionsrörelse. Tillämpning af densamma finnes i det
Segnerska vattenhjulet l. reaktionshjulet och i flera
turbiner. Kanoners rekyl och raketers stigning bero
på en liknande reaktionsverkan hos den sig utvidgande
gasen. – 2. Kem., den kemiska inverkan, som två eller
flera ämnen utöfva på hvarandra. En kemisk reaktion
kan alltid uttryckas medelst en reaktionsformel (jfr
Atomvikt, sp. 350–351), hvars förra membrum anger,
hvilka de ämnen äro, som inverka på hvarandra,
och hvars senare membrum anger de vid reaktionen
nybildade ämnena, medan likhetstecknet betyder,
att under reaktionen ingen ändring sker i fråga
om de i reaktionen deltagande atomernas antal och
art. De vanligaste slagen af kemiska reaktioner äro:
1) Direkt förening, då två eller flera olika ämnen
förenas till ett nytt ämne; ex. Na + Cl = Na Cl;
motsatsen härtill är 2) Enkel sönderdelning, då af
ett ämne två eller flera nya uppstå; ex. HgO = Hg +
O; 3) Dubbel sönderdelning l. dubbel dekomposition,
då två ämnen byta beståndsdelar; ex. Na Cl + Ag NO3 =
Na NO3 + AgCl; 4) Substitution, då ett ämne ersätter
någon eller några beståndsdelar i en förening;
ex. Fe + Cu SO4 = Fe SO4 + Cu (om oxidations- och
reduktionsreaktioner se Oxidation och Reduktion). –
I äldre tider ansåg man, att kemiska reaktioner i
allmänhet endast kunde försiggå i en riktning; så att
då t. ex. järnoxid reduceras af vätgas, uppfattades
detta som ett otvetydigt bevis för, att väte hade
större frändskap till syre, än järn har; och den
motsatta reaktionen, sönderdelning af vatten medelst
metalliskt järn, borde alltså ej vara möjlig. Och
då man snart fann, att den senare reaktionen likväl
kan realiseras, ifall vattenånga ledes öfver glödande
järn, betraktades detta faktum länge som oförklarligt
och nära nog enastående. Småningom upptäcktes
emellertid alltfler dylika omvändbara l. reversibla
reaktioner, och det måste anses som ett af de
väsentligaste framstegen i den nyare tidens kemi,
att den kunnat formulera den naturlag, massverkans
lag (se d. o.) l. Guldberg-Waages lag, som reglerar
kemiska reaktioner af detta slag och efter hvilken
man kan beräkna jämviktsläget vid desamma. Särdeles
betecknande för massverkans lag är, att den dessutom
lämnar en tillfredsställande förklaring äfven af
de än flera reaktioner, som praktiskt taget förlöpa
ensidigt l. irreversibelt, d. v. s. vid hvilka efter
reaktionens afslutande endast de ämnen föreligga, som
utgöra reaktionsformelns senare membrum. Förklaringen
är i sådant fall antingen den, att reaktionsjämvikten
kan ligga så långt åt ena sidan, att mängden af den
andra sidans ämnen blir nästan omärklig; men dessutom
fordrar just massverkans lag att, om koncentrationen
för en af
reaktionsprodukterna minskas, koncentrationen för
den eller de andra i stället måste i motsvarande
grad ökas. Om vi betrakta den schematiska formeln
för en reversibel reaktion: AB + CD [<–>] AC +
BD, så gäller enligt massverkans lag [AB] . [CD]
. K = [AC] . [BD], där [AB] o. s. v. betecknar
koncentrationen för ämnet AB o. s. v.; och K är
ett konstant, för den i fråga varande reaktionen
gällande tal, reaktionens jämviktskonstant. Om man
nu genom någon åtgärd kan nedsätta koncentrationen
hos en af reaktionsprodukterna, t. ex. AC, måste
tydligen koncentrationen för BD i motsvarande
grad ökas, hvilket i sin ordning måste medföra
minskning i koncentrationen både för AB och CD. Om
blott nedsättningen i koncentration för AC är
tillräckligt stor, kan koncentrationen för AB och
CD nedgå ända till omärklighet, d. v. s. reaktionen
förlöper praktiskt taget ensidigt i riktningen ->.
Den vanligaste orsaken till, att en dylik stark
koncentrationsnedsättning inträffar, är, att någon
af reaktionsprodukterna utgår ur reaktionsmediet
till följd af svårlöslighet och afskiljes i form af
fällning eller bortgår som gas, hvilket med andra
ord uttryckt betyder, att de kemiska reaktionernas
gång särdeles ofta bestämmes, som man brukar säga,
af olöslighetslagen. I dylika fall blir det i fråga
varande ämnets koncentration i lösningen nedsatt till
det lilla belopp, som motsvarar dess löslighet. Så
t. ex. går reaktionen Ba Cl2 + Na2 SO4
[<->] BaSO4 + 2NaCl praktiskt taget fullständigt
i riktningen ->, emedan koncentrationen för
BaSO4 ej kan bli större, än den som motsvarar detta
ämnes ytterst ringa löslighet (2,3 mg. för 1 l.). Och
af samma slag äro de allra flesta af de speciella
reaktioner, som i den analytiska kemien användas för
de olika metallernas och syrornas igenkännande och
kvantitativa bestämmande (jfr Reagens). – Emellertid
tillkommer vid reaktioner mellan elektrolyter ännu en
omständighet, som kan bli bestämmande för gången af en
reaktion, nämligen uppkomsten af en icke eller blott
svagt dissocierad förening, hvarigenom de i densamma
ingående ionerna försvinna ur reaktionsmediet. Att
t. ex. saltbildning mellan starka syror och baser är
en irreversibel reaktion, beror därpå, att syrans
väteioner och basens hydroxylioner förenas till
odissocieradt vatten: H Cl + Na OH -> Na Cl + H2 O.
Liknande förhållanden ligga till grund för många
reaktioner, som förut betraktats som anormala,
emedan de icke stå i öfverensstämmelse med
olöslighetslagen. – Uttrycken sur och basisk
(l. alkalisk) reaktion användas i den speciella
meningen att beteckna syrors och basers inverkan på
lackmus och andra indikatorer (se Indikator 2). Ett
ämne, som icke inverkar på lackmus etc., säges,
oegentligt nog, ha neutral reaktion. – 3. Med.,
människo- och djurorganismens sätt att svara på
(reagera mot) inverkan af olika retmedel, såsom vissa
slags medicin, bakterier, gifter, bad o. s. v. Jfr
Tuberkulinreaktion. – 4. Polit., ett bakslag
mot en politisk, religiös, sedlig, vetenskaplig eller
estetisk riktning med syfte att åter bringa till heder
en äldre. Huruvida en reaktion är berättigad eller
oberättigad, beror af beskaffenheten hos det, hvaremot
den är riktad och det, som den vill återinföra. Så var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
