reformationen en berättigad reaktion mot medeltidskristendomens urartning från den apostoliska och nyromantiken (se d. o.) en i mycket berättigad reaktion mot upplysningstiden. Oberättigad blir åter en reaktion, när den vill återinsätta afgjordt föråldrade åskådningssätt och institutioner i de nyas ställe. I allmänhet, ehuru mindre riktigt, begagnas uttrycket i sistnämnda mening och sammanställes då med en konservatism, som i sitt motstånd mot omstörtningar själf går till ytterligheter. Ofta utgör en reaktion af såväl ena som andra slaget en blandning af berättigade och oberättigade moment. -- Om katolska reaktionen se Motreformationen. -- Med den politiska reaktionens tid menas skedet från Napoleon I:s fall (1814) till julirevolutionen (1830). -- Reaktionär, som innebär reaktion, oftast i öfverdrifven konservativ riktning; främjare af en sådan reaktion. -- 5. Psyk. I vidsträckt bemärkelse kan hela själslivet betraktas som en medvetandets reaktion (återverkan) mot intryck utifrån eller inre upplefvelser. Medvetandet är nämligen aldrig rent passivt, utan utvecklar äfven en viss själfverksamhet vid bildandet af hvarje förnimmelse, tanke, känsla eller viljeyttring. Men vanligen fattas inom den experimentella psykologien termen i inskränkt bemärkelse, hvarvid man med reaktion förstår det sätt, hvarpå den psykofysiska organismen med en rörelse svarar på ett sinnesintryck. Sker detta omedelbart, kallas reaktionen enkel; om däremot någon särskild medvetenhetsfunktion inskjutes mellan sinnesförnimmelsen och rörelsen, kallas reaktionen sammansatt. Den enkla reaktionen närmar sig karaktären af en reflexrörelse; mellan dessa rörelseformer kan ingen bestämd gräns uppdragas, ehuru vid den enkla reaktionen uppslaget till rörelsen antages vara något psykiskt, en sinnesförnimmelse, under det att den rena reflexrörelsen helt och hållet förlöper inom det fysiska (fysiologiska). Inom den experimentella psykologien ha i stor utsträckning planmässiga reaktionsförsök (reaktionsexperiment) anställts för att mäta den tid, som förflyter mellan sinnesintrycket och den däraf föranledda rörelsen. En enkel form för ett sådant försök är t. ex. följande. Försöksledaren framkallar en viss öfverenskommen ljudsignal genom en rörelse, som på samma gång sätter den tidmätande apparaten i gång; försökspersonen gör en aftalad rörelse, så hastigt som möjligt efter uppfattningen af ljudet, t. ex. trycker med fingret på en knapp, som genom en elektrisk ledning står i förbindelse med den tidmätande apparaten. Denna sistnämnda är antingen ett elektriskt ur, på hvilket en tusendels sekund kan afläsas (registrerande metod), eller ock en med känd, regelbunden hastighet roterande cylinder, å hvars sotade yta en skrifanordning automatiskt upptecknar en kurva, utmärkande såväl sinnesintrycket som reaktionen (grafisk metod). Reaktionstiden (mellan sinnesintrycket och rörelsen) är beroende på flera omständigheter, bl. a. äfven på försökspersonens förberedelse. Är han alls icke förberedd, förlänges reaktionstiden väsentligt. Riktas hans uppmärksamhet på det väntade sinnesintrycket (sensoriell eller fullständig reaktion), blir reaktionstiden längre, än om den riktas på den rörelse, som han vid signalen skall utföra (motorisk eller förkortad reaktion). Den sensoriella reaktionen kräfver en tid af mellan 0,120 och 0,290 sek., hvarvid reaktionstiden är kortast vid ljudintryck, längst vid ljusintryck. Den motoriska reaktionen växlar mellan 0,120 och 0,190 sek. Reaktionstiden är något olika för olika personer. Af särskildt intresse äro de försök, som gjorts med sammansatta reaktioner. Genom att draga tiden för den enkla reaktionen från den tid, som den sammansatta kräfver, söker man sluta sig till den tid, som den inskjutna psykiska funktionen, t. ex. ett val, ett särskiljande, en association, ett omdöme e. d., upptagit; men denna beräkning kan ej lämna ett fullt exakt resultat, bl. a. emedan förberedelsen vanligen är olika vid den enkla och den sammansatta reaktionen. Äfven öfningen spelar härvid en stor roll, hvarigenom t. ex. kan förklaras, huru den skicklige pianospelaren kan få den rätta fingerrörelsen att följa nästan omedelbart på uppfattningen af det enskilda nottecknet. Reaktionsförsöken ha särskildt användts för att studera viljeyttringarna, hvartill komplicerade metoder utbildats af N. Ach m. fl. Första uppslaget till psykologiskt användande af reaktionsförsök gafs af Donders 1868; sedan ha hithörande problem framkallat en omfattande litteratur, införd bl. a. i Pflügers "Archiv für physiologie", Du Bois' "Archiv für physiologie" samt Wundts "Philosophische studien". 1. A. Bi-n.* 2. K. A. V-g. 4. S. B. 5. S-e. Reaktiönsexperiment 1. Reaktionsförsök, psyk. Se Reaktion 5. Reaktionsfärger, tekn., detsamma som framkall-ningsfärger. Se F arg ni n g, sp. 296. Reaktionshastighet, fys. kem. Som mått på den hastighet, hvarmed en kemisk reaktion fortlöper, använder man den mängd, som per tidsenhet om-sättes eller nybildas af ett i reaktionen deltagande ämne. Om man med ax betecknar den mängd, som omsattes på tiden dt, så blir det matema- dx tiska uttrycket för reaktionshastigheten - (se (tu Hastighet). Hastigheten vid en kemisk reaktion är beroende dels på den mängd oomvandladt ämne, som finnes kvar, dels på temperaturen, dels på eventuellt närvarande katalysatorer (se Katalysator). Är temperaturen under hela reaktionen densamma, blir hastigheten direkt proportionell mot den återstående ännu oomvandlade mängden af ämnet i fråga. Antag, att vi ha ett ämne, som sönderfaller i två andra enligt reaktions-formeln: A = B4-G, och att det finnes a gram-molekyler vid början af reaktionen (tiden = 0) samt att efter tiden t sek. x grammolekyler omsatt sig. Den återstående mängden blir då (a-x] clx grammolekyler och hastigheten - = k (a-x). I denna formel är k en konstant, den s. k. reaktionskonstanten 1. specifika reaktionshastigheten. Integreras denna formel, erhålles k = - log -----. . .t a-x Då den specifika reaktionshastigheten under hela tiden är konstant till skillnad från den verkliga hastigheten, som blir mindre och mindre, allteftersom reaktionen fortskrider, så användes densamma som mått på den hastighet, hvarmed en reaktion