1135 Redhibition-Redmond 1136 vid konstakademien och 1837 prisbelönad för Gulliver vid en förpaktares bord (South Kensington-museet). 1840 gjorde han lycka med En utarmad adelsmans dotter, målade sedan Sömmerskan (1843), Modets slafvar (1847), Kusinerna från landet (1848, National gallery), Flykten till Egypten (1851), Eugen Aram (1868) och Olivias återkomst (National gallery). I förening med H. Cole grundlade han Museet för ornamental konst, hvilket sedermera utvidgades till South Kensington museum. Han blef 1847 generalinspektör för konst och 1851 ledamot af konstakademien. I förening med sin broder Samuel K. (f. 1802, d. 1876, äfven han en ifrig konstorganisatör) utgaf han A century of painters of the English school (1866). (G-g N.) Redhibition, rom. rätt, betyder i allmänhet återställande (redhibitio est quasi redditio). Särskildt användes uttrycket om återställandet af en köpt sak på grund af dess felaktiga beskaffenhet, med påstående att återfå det för densamma erlagda priset. Den i de romerske kuruliske edilernas edikt för detta ändamål gifna talan kallas actio redhi-bitoria. I vår rätt motsvaras denna af köparens anspråk på köpets häfvande. I. L.* Red hill [rerd hi'l], förbättringsanstalt. Se K e i-ga t e. Redi, Francesco, italiensk lärd, f. 1626, d. 1697, var lifmedikus hos storhertigen af Toscana. Han bekämpade läran om den spontana alstringen och gjorde omfattande studier rörande insekterna och ormgiftets natur. Hans samlade arbeten utgåfvos 1664-90 i 7 bd (flera uppl.). Rédia, zool. Se D i s t o m u m, sp. 533. Redlf (arab., "efterföljare") är inom turkiska armén benämningen på alla reguljära reservtrupper till skillnad såväl från nisäm, de i tjänst varande, och idjäsét, de på obestämd tid permitterade aktiva linjetrupperna, som ock från de irreguljära trupperna (basji-bosuker). Redifen är indelad i 3 klasser eller uppbåd: redif synf-i-mukdddem ("redif af första klassen" = reserv), redif synf-i-säni ("redif af andra klassen" - landtvärn) och redif synf-i-sälis ("redif af tredje klassen" = landstorm), den sistnämnda äfven kallad mu-stahfyza. H. A.* Redigast. Se Radegast. Redigera. Se R e d a k t ö r. Redikyl (fr. réticule, af lat. reti'culum, litet nät), arbetsväska för fruntimmer, sypåse, '"'pirat". Reding, A l o y s, schweizisk politiker och militär, f. 1765, d. 1818, tillhörde en gammal släkt i Schweiz med anor från 1300-talet, ur hvilken många i utländsk tjänst anställda krigare framgått. Han tjänade i Spaniens härar till 1796, trädde 1798 i spetsen för uppresningen mot Frankrikes inblandning i de schweiziska angelägenheterna, gjorde med Schwyz' landtbefolkning ett hjältemodigt motstånd emot fransmännen vid Sihl och vid Rothenthurm och Morgarten 2-3 maj, men måste ge vika för öfvermakten; 4 maj kapitulerade Schwyz. R. inträdde därefter som senator i Helvetiska republikens lagstiftande råd. Ett försök till uppresning 1799, i sammanhang med andra koalitionens krig emot Frankrike, ådrog honom landsförvisning. Okt. 1801-april 1802 var R. republikens förste landam-mann. Ett försök att ombilda författningen i federa-listisk riktning hösten 1802 slutade därmed, att fransmännen intervenerade och att R. en tid hölls häktad på Aarburgs fästning. Han frigafs snart och blef 1803 ånyo som landammann sin kantons styresman. 1813-14 verkade han som schweizisk pliplomat hos de allierade, först i Frankfurt, sedan i Paris, för den schweiziska neutralitetens erkännande; han erhöll 1814 af Ludvig XVIII ärftlig grefvetitel. - R:s äldre broder, Theodor R., f. 1755, d. 1809, kom 1771 i spansk krigstjänst och utmärkte sig under striderna mot fransmännen 1793-94 och 1808-09. Han hade vid sin död nått spansk marskalksvärdighet och var grand af Spanien. K j.* Redingnte [r8dägå7t], fr. (af eng. riding coat, ridrock), åtsittande lif rock med långa hela skört, vare sig "bonjour" eller öfverrock. Redintegrätio, lat., ret., förnyelse, upprepning af samma ord. Rediskontera. Se Diskont, sp. 506. Redivivus (fem. -viva), lat., återupplefvande, återuppstånden. Red Jacket [red-djä'kit], by (village) i nordamerikanska staten Michigan. 4,211 inv. (1910). Kop-pargrufvor. J F. N. Redlands [reMloids], stad i nordamerikanska staten Kalifornien, 107 km. ö. om Los Angeles. 10,449 inv. (1910). R. ligger i ett genom konstgjord bevattning rikt sydfrukt- och vinlandskap vid södra Pacifik- och Santa Fé-banorna och är en mycket besökt turist- och rekreationsort. Baptisterna ha där sedan 1909 ett universitet. J- F. N. Redlich, Oswald, österrikisk historiker, f. 17 sept. 1858 i Innsbruck, studerade vid universitetet där historia under J. Ficker och A. Huber, var 1879-81 led. af institutet för österrikisk historieforskning (ledt af Th. Sickel) och 1882-93 tjänsteman vid ståthållarskapsarkivet i Innsbruck. 1893 blef R. e. o. och 1897 ordinarie professor i historia och historiska hjälpvetenskaper vid V/iens universitet. Han var 1911-12 Wienuniversitetets rektor. R. har utgett Archivberichte aus Tirol (jämte v. Ottenthal; 3 bd, 1888-1903), bearbetat "Regesta imperii" för tiden 1273-91 samt skrifvit Rudolf von Habsburg; das deutsche reich nach dem untergange des alten kaisertums (1903), Urkunden-lehre (jämte Erben och Schmitz-Kallenberg; 3 bd, 1907-11) och Die geschichtliche stellung und bedeutung der universität Wien (1911). Redlige svenskar, ett sällskap "för nytta och nöje", stiftades i Stockholm i aug. 1810 till minne af Bernadottes då försiggångna val till Sveriges tronföljare. Sällskapet räknade inom kort flera hundra ledamöter ur den burgnare medelklassen och sedermera många ur den högre ämbetsmannavärlden. 1854 väcktes fråga om sällskapets upplösning, och efter denna tid gaf det inga lifstecken ifrån sig. Redmar, nord. myt. Se R e i d m a r. Redmond [reMmond], John Edward, irländsk statsman, f. 1856, är son till en parlamentsledamot och var sedan några år tjänsteman i underhuset, då han 1881 första gången valdes till parlamentsledamot (för dan irländska valkretsen New Ross). Han har sedan dess alltjämt tillhört underhuset (1885-91 för North Wexford cch sedan 1891 för Waterford); 1S36 blef han advokat. R. tillhörde Parnells trognaste anhängare, höll fast vid dennes ledarskap efter schismen 1890 (se P ar n el l, sp.