1143 Reduktas-Reduktion 1144 underlätta dettas återeröfring, måste vara stormfri och i öfrigt så anordnad, att densamma ej före tidpunkten för sitt trädande i verksamhet kan af den anfallande angripas och göras stridsoduglig. Då detta emellertid ej emot det moderna artilleriet låter sig göra utan mycket stora kostnader, utelämnar man numera vanligen reduiten, i trots af den nytta en sådan nog skulle göra. Brialmont höll dock fast vid reduiten, som han konstruerade som en väl markerad massiv betongbyggnad med pansar-skyddadt artilleri. O. A. B. (L. W:sonM.) Reduktas (jfr Reducera), kem., reducerande enzym (se d. o.). Tillvaron af sådana är dock starkt ifrågasatt, då ingen af de i litteraturen härom befintliga uppgifterna är fullt tillfredsställande. I lägre, reducerande växtorganismer har man dock skäl att antaga, att de förekomma. K. A. V-g. Reduktion (lat. reductio), återförande, indragning, minskning. -- Om reduktion som fysisk, kemisk och matematisk term se Reducera. -- 1. Fonet., är en i något afseende ofullständig bildning af ett språkljud, hvarigenom detta reduceras. Reduktion kan vara kvalitativ eller kvantitativ. Ett språkljud reduceras kvalitativt till form, då språkverktygen ej hinna normalställning, utan stanna på vägen till denna. En explosiva reduceras genom ofullständig spärrning, som t. ex. ofta vid sv. tje-ljud, hvilken reduktion med tiden kan leda till förlust af explosionen (såsom i göta-målen). En tonlös frikativa kommer genom reduktion att närma sig h (tonlös vokal): så har i sp. f öfvergått till h i t. ex. hermoso, hijo (lat. formosum, filium), och eng. th kan i vårdslöst tal ersättas af h. En tremulant reduceras genom förminskning af vibrationernas vidd och antal och öfvergår så till frikativa (t. ex. eng. r och sv. skorrande r). Som reduktion kan också nasalering anses, ity att därvid ofullständig anslutning af gomseglet till bakre svalgväggen eger rum. Tonreduktion beror på minskad svängvidd i röstbandens vibrationer: genom tonreduktion uppkomma tonlösa b, d, g, o. s. v. (som i tyska). Slutligen kunna språkljud äfven reduceras kvantitativt, då deras uttalstid nedbringas till ett minimum, afgjordt mindre än tiden för kort språkljud (se Kvantitet 3). All reduktion kan leda till förlust af språkljud. -- 2. Log., i den äldre logiken plägade de senare slutledningsfigurernas modi återföras till motsvarande modus i den första figuren, och under medeltiden uppställdes i minnesverser regler för denna s. k. reduktion; nyare logiker lägga härvid mindre vikt, då de anse äfven de senare figurernas slutsätt grunda sig på själfklarhet och sålunda vara omedelbart giltiga, oberoende af förhållandet till den första figuren (se Slutledning). 1. Lll. 2. S-e. Reduktion (se föreg, art.), hist., återkallelse till kronan af sådana dess gods eller räntor eller rättigheter till dylika, som på ett eller annat sätt förut afsöndrats därifrån. I Sverige synes termen ha användts först under reduktionsyrkandena vid 1600-talets midt; tidigare reduktioner gingo under benämningen "räfst", "vederkännande" af gods, "revocation" m. fl. Beteckningen reduktion har emellertid också blifvit använd på indragningar till kronan af gods o. d., som ej förut varit i dess hand och alltså ej afsöndrats därifrån. De rättsgrunder, som tillämpades vid reduktionsförfarandena, voro olika. Gods o. s. v. kunde indragas, om själfva afsöndringen på ett eller annat sätt varit förknippad med något rättsstridigt förfarande vare sig från afsöndringsmottagarens sida (t. ex. då frälsemän olagligt slagit under sig skattegods, donationsbref förfalskats o. s. v.) eller från gifvarens (t. ex. att gods getts på förbudna orter; se d. o.). Vissa räntor kunde återtagas från en gods- eller ränteinnehafvare, om deras uppbärande af honom aldrig afsetts vid öfverlåtelsen eller ansågs ge honom oskäliga förmåner (så t. ex. om de vid ett förpantadt gods ansågos ge honom för hög ränta på lånet). Gods eller räntor kunde jämväl återtagas, om de af innehafvaren genom öfverträdelser eller försummelser af ett eller annat slag förverkats under besittningstiden. Vid de stora reduktionerna under 1600-talet framträdde slutligen också anspråk på att öfver hufvud all afsöndring utöfver gifvarens regeringstid kunde af efterträdaren återkallas, och man anförde till stöd därför stadganden ur landslagen, att konung ej egde förminska rikets ingälder för sin efterträdare, utan att denne i så fall egde återkalla det afsöndrade. Sveriges reduktionshistoria är i flera hänseenden ännu ganska outredd. Bland mera bemärkta reduktioner, försök till sådana eller såsom reduktioner betraktade räfster märkas följande: 1. Under förmyndarstyrelsen för konung Birger Magnusson (1290--1302) verkställdes under marsken Tyrgils Knutssons ledning en betydande inskränkning i de immunitetsrättigheter, som kyrkan under den närmaste tiden förut åtnjutit, så att vissa pålagor, från hvilka kyrkogodsen dittills varit fria, för framtiden skulle ingå till kronan. Särskildt synes detta ha gällt tillfälliga skatter, vissa böter m. m. I privilegiebref af 1304 och 1305 utsträcktes emellertid åter kyrkans frälse. 2. Såväl under Magnus Erikssons förmyndare som i synnerhet under hans egen regering anordnades räfster för att undersöka, om skattegods olagligt kommit under frälse, och dessa blefvo då i många fall belagda med sekvester. Redan 1330 igångsattes en sådan rannsakning, och sekvesteråtgärder äro kända från flera olika senare tillfällen samt voro i kraft ännu 1357. Åtgärderna ha riktats mot både andligt och världsligt frälse samt ha säkerligen medverkat till stormännens förbittring mot konungen. Som kontroll för vidmakthållande af kronans skatteuppbörd började under Magnus Erikssons tid kungligt tillstånd fordras för så väl frälserätt i allmänhet som rätt att köpa skattegods under frälse. 3. Äfven konung Albrekt af Mecklenburg vidtog åtgärder för att ordna förhållandet mellan kronans rätt och kyrkans frälse samt skall enligt ett par medeltidskrönikor jämväl återkräft gods, som adeln slagit under sig. Efter Bo Jonssons (Grip) död 1386 sökte han förskaffa sig förmynderskapet öfver dennes barn, säkerligen för att anställa rannsakning angående den oerhördt omfattande mängd gods, län och förpantningar, som Bo Jonsson efter hand förskaffat sig, men försöket ledde till den resning, som slöt med hans afsättning. 4. Drottning Margaretas reduktion. Enligt öfverenskommelse, som träffats vid Eriks af Pommern val och hyllning till svensk