återstod, än man trott. De deputerades verksamhet fortfor därför in under Karl XII:s regering. Äfven sedan denne 13 april 1700 efterskänkt en mängd af de kraf kronan ännu hade till följd af Stora kommissionens 1. Keduktionskommissionens domar, fortsatte de deputerade sitt arbete, ehuru i förminskad skala, och erhöllo efter Gyllenborgs död, 1701, en ny ledare i assessor P. Franc. Om reduktionsarbetets fortsättning se ock Likvidationskommissionen. J. F. N.* Reduktionskur, med. Se Diet, sp. 369. Reduktiönslåga, kem., en låga, som innehåller rikliga mängder kol eller kolväten och därför verkar reducerande på oxider, som däri upphettas. Särskildt begagnas uttrycket vid blåsrörsförsök om lågor, som genom passande inriktning af blåsrörs-spetsen samt lindrig inblåsning af luft komma att i stor mängd innehålla kol och reducerande gaser. Motsats till reduktionslåga är oxidationslåga (se Oxidation), hvilken alltså innehåller ett öfverskott af syre och därför verkar oxiderande på ämnen, som upphettas däri. P. T. C.* Reduktionsmedel, kem., ämnen, som kunna användas för reduktion af kemiska föreningar. För reduktion af si/reföreningar vid hög temperatur användes i äldre tider nästan uteslutande kol, koloxid eller vätgas. Men betydligt mycket kraftigare verka emellertid de starkt positiva metallerna kalcium, magnesium och aluminium, af hvilka i synnerhet den sistnämnda fått betydlig användning äfven i tekniken (se Aluminoterm , sp. 741, samt Krom). -- Som reduktionsmedel i lösningar vid vanlig eller föga höjd temperatur ("på våta vägen") användas dels metaller, såsom natrium (i form af amalgam), zink, järn o. s. v., dels ett stort antal kemiska föreningar på lågt mättningsstadium, såsom svafvelväte, svafvelsyrlighet, underfosforsyrlighet, oxalsyra, hyd-roxylamin och hydrasin, aldehyder, ferrosalter, tennklorur (bäst i alkalisk lösning). Af de senast uppräknade verka underfosforsyrlighet samt alkalisk tennklorurlösning kraftigast (jfr Reduktionspotential). -- För reduktion af sulfider (t. ex. af metallerna antimon, bly och kvicksilfver) användes i den kemiska industrien stundom metalliskt järn. Klorider af svagt positiva metaller, såsom koppar, silfver och guld, kunna reduceras genom upphettning i vätgas; mycket kraftigare verka alkalimetaller och alkaliska jordmetaller. Så t. ex. framställdes aluminium förr genom upphettning af dess klorid tillsammans med metalliskt natrium. -- I den kemiska industrien såväl som på kemiska laboratorier åstadkommes reduktion af både oxider och klorider numera ofta på elektrolytisk väg (se A l u m i n i u m, sp. 737, Elektrolys och Magnesium) - För reduktion af organiska föreningar, t. ex. förvandling af den flytande oljesyran till fast stearinsyra, användes ofta med stor fördel den franske kemisten Sabatiers metod: upphettning i vätgas vid närvaro af fint fördelad nickel eller andra katalytiskt verksamma metaller. K. A. V--g. Reduktions- och likvidationskommissionen. Se Likvidationskommissionen 2. Reduktionspassare, dets. som reduktionscirkel (se d. o.). Reduktionspotential, kem., utgör ett mått på reduktionsförmågan hos ett reduktionsmedel (se d. o.). Den uppmätes lättast på det sätt, att man sammansätter ett galvaniskt element (se d. o.), i hvilket reduktionsmedlet ingår enligt schemat: negativ pol | reduktionsmedel [ indifferent elektrolyt | oxidationsmedel | positiv pol; och bestämmer dess elektromotoriska kraft. Genom att fråndraga oxidationsmedlets potential erhåller man reduktionsmedlets, hvarvid bägge hänföras antingen till vätets potential (vid normal väteionhalt) eller till den s. k. absoluta nollpotentialen (se Volt). Som exempel på reduktionspotentialer må anföras följande, som äro uttryckta i volt och hänförda till väte som nollpotential: (Minustecknet betyder, att metallen i beröring raed vätskan antar negativ elektrisk laddning): Kalium ............... -2,93 volt Natrium ............... -2,72 ,, Magnesium............ -1,55 ,, Aluminium............ -1,3 ,, Zink ................... -0,76 ,, Tennklorur + alkali -0,55 ,, Järn ................... -0,43 ,, Bly .................... -0,i2 " Väte.................... ±0 Reduktionspotentialen för ett och samma ämne är till en viss grad bero3nde af lösningens halt af reduktionsmedlets produkter. Så t. ex. minskas en metalls reduktionspotential i någon mån med lösningens halt af samma metalls ioner. Ofvanstående siffror gälla för lösningar af normal ionkoncentra-tion. För de flesta icke metalliska reduktionsmedel äro reduktionspotentialerna ännu icke bestämda med tillräcklig noggrannhet. K. A. V--g. Reduktionstal, mat. Se Reducera 3. Reduktör, konstind., en på matematiska principer grundad, af A. C o 11 as (se d. o.) uppfunnen maskin för fabriksmässig reproduktion af bildhug-geriarbeten. Se Barbedienne, F. Reduplikation (lat. reduplicatio, fördubbling, upprepning), gramm., kallas hvarje upprepning af ett ord eller ordelement, som tjänar till ord- eller formbildning i språket. Ursprunget till reduplikation är att söka i ordupprepning i satsen (gemination), t. ex. drick drick. Denna gemination får vanligen karaktären af ordbildning, d. v. s. den uppträder oftast under form af komposition, i det att ett ord sammansättes med sig själf för att ange upprepning, fortvaro, intensitet eller andra modifikationer af det enkla ordet. Sådana reduplikationer äro t. ex. hopphopp, nånå, såså och, med afljud, mischmasch, ticktack o. d. Gränsen mellan kompositum och afledning är i allmänhet omärklig. Sålunda kan också det ena ledet af ett genom gemination uppkommet kompositum lätt nedsjunka till afledningselement: prefix eller suffix. Reduplikationen kan i detta fall vara a) hel, antingen så, att hela ordkroppen upprepas, t. ex. kaffr. hamba hamba, löpa omkring, eller ock så, att det s. k. rotelementet i sin helhet är upprepadt, t. ex. grek. már-maros, eg. glans, sedan glänsande sten, marmor, b) stympad reduplikation, som består i en (antydningsvis gjord) upprepning af en del af ordroten. Vanligen är det den första stafvelsen, som uppträder i stympad form och oftast har form och funktion af prefix. Af detta slag äro