- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
1171-1172

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reflex - Reflexbaning - Reflexbåge - Reflexcentrum - Reflexhämning - Reflexion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1171 Reflexbaning-Reflexion 1172 funktionera, äfven sedan sambandet med högre delar af nervsystemet blifvit afbrutet. Detsamma visar sig äfven vara förhållandet hos däggdjuren. En tid var man benägen att anse frånvaron af ett medvetet moment som kännetecknande för reflexen. Numera anser man detta oväsentligt och tillämpar uttrycket reflex på hvarje retningsöfverföring, som följer det här ofvan angifna schemat. - En del s. k. s e n- och hudreflexer har fått stor betydelse för den praktiska medicinen. Särskild uppmärksamhet har man egnat åt den s. k. k n ä- 1. patellarreflexen. Ger man exempelvis med en perkussionshammare ett slag på "knäsenan" nedanför knäskålen, under det att benet hänger fritt i böjd ställning, inträder en ryckning i sträckmusklerna på låret med åtföljande sträckning i knäleden, öfverföringsstället för denna reflex är beläget i ett visst noga kändt segment af ryggmärgen. Uteblifvandet af ryckningen anger en sjuklig förändring i det nämnda ryggmärgssegmentet och utgör ett karakteristiskt symtom vid vissa ryggmärgssjukdomar. 2. Psyk. Stundom utsträckes begreppet reflexrörelse, så att man så betecknar äfven rörelser, i hvilkas förlopp psykiska orsaker ingå, om dessa rörelser blott ha samma karaktär af ofrihet och oaf-siktlighet som de egentliga reflexrörelserna. Man kallar då ideomotoriska rörelser, känslornas uttrycksrörelser o. d. psykiska reflexrörelser och de ofvan karakteriserade reflexrörelserna fysiologiska (Schneider). 1. J. B. J-n. 2. S-e. Reflexbaning, fysiol. Se K e f l e x. Reflexbåge, fysiol. Se R e f l e x. Reflexcentrum, fysiol. Se Reflex. Reflexhämning (se Reflex), fysiol, o. psyk., hindrandet af en viss reflexrörelse, vare sig genom att den sénsoriska nervcell, som annars skulle sända sin rörelseimpuls till den motoriska nervbanan i fråga, samtidigt upptas af en annan retning, eller också den afsiktliga viljan genom en motsatt impuls hindrar den motoriska nervprocessens utlösning i muskelrörelsen. S-e. Reflexion (af lat. refle'xio, tillbakaböjning). 1. Fys. När en vågrörelse, t. ex. vattenvågor, ljud-, ljus- och elektriska vågor, som försiggår i ett visst medium, träffar gränsytan emellan detta och ett annat medium, uppdelas vågrörelsen vanligen i två vågrörelser, af hvilka den ena bry tes, d. v. s. tränger in och fortplantar sig vidare i det andra mediet i en annan riktning än den infallande vågrörelsen har, under det att den andra återkastas, reflekteras, vid gränsytan tillbaka i det första mediet. Endast i det fall, att gränsytan är glatt, kan man i fråga om vågrörelsernas fortplantningsriktningar, strålarnas riktning, fastställa enkla allmänna lagar. Om ytan däremot är ojämn, d. v. s. om sinsemellan parallella strålar, som träffa närbelägna punkter af ytan, träffa den under olika vinklar, bli hvarken de reflekterade eller de brutna strålarna sinsemellan parallella. Om ytan är fullkomligt ojämn, gäller det både för de reflekterade och för de brutna strålarna, att de måste fördela sig likformigt i alla riktningar, hvarvid s. k. diffust ljus erhålles. Som exempel på ojämna ytor, vid hvilka genom reflexion diffust ljus erhålles, må anföras mattslipadt glas och hvitt ritpapper. Knappast någon yta kan dock sägas vara vare sig full- komligt glatt eller fullkomligt ojämn. En mattsli-pad glasskifva eller ett stycke ojämnt ritpapper återkastar visserligen ljus, som träffar de respektiva ytorna vinkelrätt eller nära vinkelrätt, diffust åt alla sidor, men ju mer spetsig den vinkel är, under hvilken ljuset träffar ytan, dess mer verkar ytan som en spegel, d. v. s. den återkastar ljuset starkare i en viss än i andra riktningar (se D i f f u s i o n, sp. 391). Reflexion kan ega rum antingen vid själfva ytan eller också inuti det andra mediet, sedan strålen trängt in i detsamma till större eller mindre djup. Endast i fall reflexion eger rum vid ytan, kan i allmänhet det reflekterade ljuset få samma färg som det infallande, t. ex. hvitt ljus efter reflexionen fortfarande vara hvitt. Ljus, som, sedan det trängt in i det andra mediet, reflekteras, kan genom absorption bli förändradt så, att icke alla färger, som funnos hos det infallande ljuset, finnas kvar hos det reflekterade. Om t. ex. hvitt ljus reflekteras från en blå glasskifva, hvars baksida blifvit svärtad, hvarigenom reflexion vid denna sida förebygges, är det fortfarande hvitt. Får reflexionen däremot ega rum vid både glasskifvans fram- och baksida, blir det ljus, som passerat genom glasskifvan, blåfärgadt, till följd hvaraf spegelbilden synes blå. Att vissa kroppar i hvitt ljus synas färgade beror alltså därpå, att dessa kroppar tillåta ljuset att tränga in under ytan, där det till en viss grad absorberas, hvarefter det inifrån kroppen reflekterade ljuset, som då icke längre är ofärgadt, blandar sig med det från ytan reflekterade (se Färg, sp. 270). Om någon del af det i kroppen inträngande ljuset icke absorberas, är det reflekterade ljuset naturligtvis fortfarande hvitt. T. ex. vid ett snötäcke tränger ljuset in vid ytan, men reflekteras vid de oändligt många kristallytorna åt alla möjliga håll och återvänder till ytan som rent hvitt diffust ljus. Oaktadt snötäcket består af fullt genomskinliga kristaller, är det därför ogenomskinligt. - Vid en glatt reflekterande yta gäller för den reflekterade strålens riktning de båda s. k. reflexionslagarna, enligt hvilka l:o) den in- fallande strålen (AB, se fig. 1), den reflekterade strålen (BC) och normalen (BN) ligga i samma plan; 2:o) infalls- (ABN) och reflexionsvinkeln (NBC) äro lika stora. Dessa lagar, som med tillhjälp af Huygens' princip (se d. o.) kunna teoretiskt härledas, kunna på experimentell väg lätt bekräftas. Som förut framhållits, reflekteras vid en speglande yta endast en del af ljuset, under det att den återstående delen tränger in i det andra mediet. Det reflekterade ljuset måste således i allmänhet ha något mindre intensitet än det infallande. - Särskildt intresse erbjuder det fallet, då någon bruten stråle icke kommer till stånd, d. v. s.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0606.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free