(AB). En rätvinklig prisma kan äfven med fördel användas för att vid optiska instrument rätvända upp och nedvända bilder. Om en sådan prisma af tillräcklig storlek anbringas t. ex. framför en projektionsapparat på sådant sätt, att hypotenusan blir horisontell och parallell med de infallande

Fig. 2.

ljusstrålarna (1, 2, fig. 2), eger totalreflexion rum vid hypotenusan. De utgående strålarna byta emellertid läge i förhållande till de infallande, hvarigenom bilden vändes. Vid vissa kikare användas två prismor för rätvändning af bilderna. Den bild, som erhålles medelst objektivet i en kikare, är reell och omvänd, hvarvid icke blott en upp och nedvändning af bilden i förhållande till föremålet eger rum, utan äfven en vändning från höger till vänster. Bilden af bokstafven P kommer därför att se ut sålunda: d. Med

Fig. 3. Vinkelspegel.

tillhjälp af en vinkelspegel (S_l S, fig. 3) kan en vändning af bilden ega rum. De från objektivet (L) kommande strålarna, som skulle ha förenat sig till

Fig. 4. Reversionsprisma.

bilden a₁ b₁, komma efter reflexion vid de båda speglarna att ge upphof till bilden a₂ a₂, som är vänd åt motsatt håll i förhållande till den förstnämnda bilden. För en fullständig rätvändning fordras, att bilden vändes i två mot hvarandra vinkelräta riktningar, hvilket skulle kunna åstadkommas medelst två par vinkelspeglar, ställda så, att infallsplanen äro vinkelräta mot hvarandra. I stället för speglar användas två totalreflekterande prismor (reversionsprisma), anordnade så som fig. 4 visar. Denna princip för vändning af bilden vid en terresterkikare angafs först af franske ingenjören Porro 1849 och afsåg ursprungligen att minska kikarens längd. Idén har i senare tider upptagits och tillämpats vid konstruktioner af teater- och fältkikare af Zeiss i Jena och Görz i Berlin m. fl. (se Kikare). Litt.: Se Reflexion 1. ^{T. E. A.} Reflexionspsykologi (se Reflexion 2 och Psykologi), psyk., kallas en riktning inom psykologien, som i stället för att börja med erfarenhetsmässig undersökning af de psykiska fakta utgår från begreppsmässiga utredningar. ^S--e. Reflexionsspegel, fys., kallas dels plana speglar, som återge de framför dem varande föremålen, i synnerhet då de äro placerade utanför fönster på boningshus för att möjliggöra för i huset varande personer att se det, som passerar utefter husets sida, dels konkava speglar af metall eller glas (reflektorer), då de användas till att i en viss riktning återkasta skenet från framför dem ställda lampor eller andra belysningsapparater. ^{A. Bi--n.}* Reflexionsvinkel, fys. Se Reflexion. Reflexiv (af lat. reflexivus, återböjande, tillbakavändande), tillbakasyftande, återverkande; gramm., (lat. reflexivum, med underförstådt verbum, ord), ett sådant ord, som i något afseende syftar på subjektet i satsen. Vanligen förstås därmed det slag af personliga pronomina (pronomen reflexivum), som syftar på subjektet i samma eller, t. ex. i lat., på subjektet i en styrande sats, när den styrda satsen uttrycker ett yttrande eller en tanke af den förra satsens subjekt (se Pronomen). I de äldre indoeuropeiska språken samt ännu i de slaviska och litauiska användes samma pronomen som syftande tillbaka på alla tre personerna (indoeur. en stam se so eller sue, suo i sanskr. svauam, grek. εε, ε, lat. se, got. si-k o. s. v.). I öfriga moderna språk är det ursprungliga reflexivet för första och andra personen ersatt med personalpronomina: jag gläder mig, du gläder dig o. s. v. Med reflexivt verb menar man ett sådant verb, hvars handling återgår på subjektet (såsom objekt). Vanligen är det bildadt genom sammansättning med det reflexiva pronominet, t. ex. erinra sig, påminna sig, förlöpa sig o. s. v. Ofta ha sådana ursprungligen reflexiva verb utvecklats till passivum, t. ex. kallas, där s är rest af det reflexiva pronominet. I vissa språk har mediet reflexiv betydelse, så i grekiskan och i sanskrit. ^{K. F. J.} Reflexkramp, med., en mer eller mindre allmänt i ett eller flera af kroppens muskelområden utbredd kramp, framkallad af ett periferiskt appliceradt retmedel. Kramp kan naturligtvis äfven på reflektorisk väg framkallas i flera af de autonomt innerverade slutmusklerna t. ex. i mage och tarm (stolgången) o. s. v. ^{I. H.} Reflexrörelse, fysiol. Se Reflex. Reflextid, fysiol. Se Reflex. Reflödra, sjöv., lödra på stående liket af ett segel, genom hvilken vid refning sladden af en vid