1177 Refning-Reformerta kyrkan 1178 seglets rånock eller bom fastgjord tågända, "stick-bult", "skares" eller iträdes och efter styfhalning fästes vid rå- eller bomnocken. Se L ö d r a ; jfr f. ö. Bom l, Lik 3, Nock l, Ka, Segel, Sladd och Stickbult. II. W-l. Refning. 1. Kam. Refning l. jordens värdering för skattläggning skedde i äldre tider genom uppmätning af jordens ungefärliga areal eller genom uppskattning af grödans myckenhet. I 1783 års förordn. om landtmäteriet i riket meddelades bestämmelser om jordegors geometriska uppmätning och kartläggning jämte uträkning och beskrifning genom landtmätare som en förberedande åtgärd ej allenast till jordens skattläggning, utan äfven för dess skiftande. I samma stadga uppdrogs äfven landrefningen (d. v. s. landets geografiska uppmätning) åt landtmätarna. -- 2. Sjöv. Se Refva segel. 1. A. Bi-n. (H. Rhn.) Ref-orm l. Ringorm äro sedan gammalt brukade namn för hvarjehanda torra fjällande hudutslag, som utbreda sig i form af cirkelrunda fläckar eller ringar, hvilka växa excentriskt. Ursprungligen torde namnen, likasom det engelska ringworm, ha betecknat af olika Trichophytonsvampar framkallade hudutslag (hårsvamp, skäggsvamp m. fl.), hvilka just karakteriseras af detta utbredningssätt. Se Svampsjukdomar i huden. L. Mbg. Reform (af lat. re, åter, och formare, forma, dana), omdaning, ombildning, omgestaltning, förbättring, förändring till ett nytt och bättre tillstånd på samhällsinstitutionernas, lagstiftningens eller sedernas område. I motsats mot revolution innebär reform en planmässig och på laglig väg försiggående förändring af statsförfattningen. Reformen går ut på utveckling, ej omstörtning, ity att den nöjer sig med att undanskaffa det verkligt föråldrade, men bevarar hvad som ännu är lifskraftigt hos det bestående samt söker gå till väga med rättvisa och billighet. Politiska reformer, som vidtagas i rättan tid och med allvar, äro därför medlet att förekomma revolutioner och utan svårare skakningar genomföra de nydaningar, som blifvit nödvändiga. -- Reformator, ombildare, omskapare, förbättrare; samhällsförbättrare; nyskapare på religionens område. -- Reformera, ombilda, nydana, förbättra, rensa från missbruk. Reformatio in capite et membris, lat., "förbättring till hufvud och lemmar", d. v. s. en reformation af påfvemakten och kyrkan, ett af 1400-talets reformatorer ofta begagnadt uttryck. Reformation (lat. reformatio), omgestaltning, förbättring, har företrädesvis blifvit namnet på den mot påfvedömet och medeltidens kyrka riktade rörelsen på 1500-talet, den stora kyrkoreformationen (se Calvin, Luther, Melanchthon, Zwingli och artiklarna om öfriga reformatorer; om reformationen i Sverige se Laurentius Andreæ, Olaus Petri och Laurentius Petri d. ä., Gustaf I och Kyrkomöte. Se äfven Kristologi, Kyrka 2, Nattvarden, Protestantism, Rättfärdiggörelse och öfriga dogmhistoriska artiklar). För lutherdomen nådde den egentliga reformationstiden sin relativa afslutning med Luthers död 1546, religionsfreden i Augsburg 1555 och Melanchthons död 1560. För kalvinismen ligger reformationstiden från Calvins återkomst till Genève 1541 fram till utgestaltningen af en rad kalvinska konfessioner i Frankrike, Skottland, England, Belgien, Schweiz o. s. v. 1559--63 (se Confessio 1) och Calvins död 1564. Äfven den romerska katolicismen upplefde vid 1500-talets midt en reformation (se Inkvisition, Jesuitorden, Motreformationen, Paul III--IV, Pius IV--V och Tridentinska mötet). Hj. H-t. Reformationsfest. Kungl. plakatet af 31 dec. föreskrifver svenska kyrkan, att "den andra af våra påbjudna böndagar hädanefter skall såsom reformationshögtid firas", och kyrkohandboken af 1894 innehåller en särskild bön, som före den allmänna kyrkobönen skall läsas på andra böndagen i dess egenskap af "reformationsfest". J. P.* Reformator. Se Reform. Reformatoriska kyrkomöten. Se Konsilium, sp. 810. Reformatory schools [rifå'mətəri skō'ls], jur. Se Minderåriga brottslingar, sp. 571. Reformbanketter kallas de politiska möten, som, under sken af festliga samkväm, höllos af oppositionen i Frankrike under senare delen af 1847 och början af 1848 och vid hvilka först och främst en reform af vallagen diskuterades. Då ministären Guizot förbjöd en sådan "bankett" i Paris' 12:e arrondissemang, blef detta den närmaste anledningen till utbrottet af den s. k. februarirevolutionen 1848. Om en svensk dylik reformbankett 18 mars 1848 och därmed i samband stående gatuoroligheter se Marsoroligheterna. Reformbill, hist., benämning i England på förslag om mera genomgripande reformer, särskildt i författningen. I synnerhet användes denna term om förslagen till parlamentsreform från 1830 och framåt. Reformdräkt. Se Dräktreformföreningen. Reformera. Se Reform. Reformerad officer kallades förr officer, hvars befattning blifvit indragen, vanligen genom upplösning af den truppafdelning han tillhörde och som fick åtnjuta en lägre aflöning med utsikt att, när sig göra lät, åter vinna fast anställning. C. O. N. Reformerta kyrkan (af reformera, se Reform), beteckning för de kyrko- och samfundsbildningar, som leda sitt ursprung tillbaka till de reformationsrörelser, hvilkas främsta bärare voro Zwingli (se d. o.) och framför allt Calvin (se d. o.). Den reformerta kyrkan, som icke eger någon gemensam rättslig organisation, utgör alltså icke något inom sig slutet helt på samma sätt som den romerska kyrkan; den bildar icke heller en enhet på samma sätt som de lutherska kyrkosamfunden, i det att alla dessa i hvarje fall ega någon symbolisk bok gemensam, under det att de reformerta kyrkobildningarna ha hvar sina bekännelseskrifter. Dock ega dessa reformerta kyrkobildningar vissa gemensamma drag såväl i fråga om läroåskådning som med hänsyn till författning och kult. Författningen är i regel och där den ursprungliga karaktären bibehållits en s. k. presbyterialförfattning (se d. o.); kulten utmärkes af stor enkelhet för att icke säga torftighet -- motsättningen mot Rom är på kultens område vida strängare än hos lutherdomen och