Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reformerta kyrkan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sannolikt – verka i riktning åt etisk passivitet,
tjänar som den starkaste uppfordran till sedlig
aktivitet. Ofta visar sig i calvinismens historia
sammanhanget mellan predestinationstanken och den
utlösta aktiviteten bestå däri, att människan i
det sedliga arbetet nödgas söka sig vissheten om
att höra med till de utkorade. Om calvinismen, som
det ofta påpekats, företett en större aktivitet
än lutherdomen, så bör i detta sammanhang äfven
observeras, att calvinismen med sin mera lagiska
uppfattning af det bibliska innehållet haft lättare
att säga, hvad som skulle göras, än lutherdomen med
sin i och för sig högre, men därför också svårare
realiserbara ståndpunkt, hvilken icke på samma sätt
kan ge direkta föreskrifter, utan endast kan uppfordra
den kristne att i hvarje särskildt fall handla så,
som kärleksbudet och den kristna kallelsen kräfver. –
De frågor, hvilka under de första årtiondena gåfvo
anledning till de mesta stridigheterna och hvilka de
lutherske och de reformerte – särskildt de förstnämnde
– själfva uppfattade som de mest särskiljande,
rörde sakramentsläran och kristologien. Trots
detta spela dessa frågor icke någon så dominerande
roll för karakteristiken af protestantismens två
hufvudformer. Under det att Zwingli vid sin kritik
af den romerska sakramentsläran ursprungligen intog
en med vederdöparna besläktad radikal hållning till
sakramenten, kom han småningom att i motsats till
dessas rena subjektivism starkare framhålla det
objektiva momentet; han fattade emellertid barndopet
som ett tecken på upptagandet i kyrkan och nattvarden
som en åminnelsefest. Calvin stod den lutherska
nattvardsläran närmare, han ville häfda en Kristi
"virtuella" närvaro i nattvarden samt tala om,
att ett andligt åtnjutande af Kristi lekamen där
egde rum. Att emellertid den ursprungliga calvinska
åskådningen bjuder på minst lika stora svårigheter som
den ursprungliga lutherska, visar sig bl. a. däri, att
enligt Calvin den helige Ande i nattvarden meddelar
oss lifskrafter från Kristi på en bestämd plats i
himmelen befintliga lekamen. Särskildt att observera
är därjämte, att det för Calvin är en väsentlig tanke,
att vi i nattvarden som en särskild gåfva undfå näring
för uppståndelsekroppen, under det att Luther endast
en eller ett par gånger snuddar vid en dylik tanke
och eljest framhåller, att den gåfva, som skänkes oss
i nattvarden, är detsamma som det, hvilket skänkes
oss genom "ordet", nämligen syndernas förlåtelse –
"där syndernas förlåtelse är, där är ock lif och
salighet" (se vidare Nattvarden). Om på hvad sätt
motsättningen i fråga om nattvarden sammanhänger
med vissa olikheter i afseende på kristologien se
Kristologi. – Hvad slutligen beträffar de mycket
betydelsefulla skillnaderna mellan luthersk och
reformert åskådning med hänsyn till uppfattningen af
kyrkan, må hänvisas till Kyrka och Protestantism.
Den reformerta protestantismens inre utveckling
är naturligt nog till sina allmänna hufvuddrag
besläktad med den lutherska protestantismens – så
har den liksom denna sin ortodoxi, sin
pietism och sin rationalism. Ortodoxiens tid var fylld af
omsorgen att befästa det reformatoriska arfvet och
att skydda det såväl mot katolicism och lutherdom
som mot vederdöparrörelsens och med den besläktade
riktningars upplösande verkningar på det egna
kyrkoskicket. Reaktionen mot ortodoxien kom inom den
reformerta protestantismen så godt som samtidigt från
pietism och rationalism. I England kom "upplysningen"
före pietismen, på fastlandet tvärtom. Ett af
den reformerta pietismens främsta namn är Labadie,
som genom föreningar och sträng kyrkotukt i Calvins
anda sökte reformera det reformerta kyrkoväsendet. En
annan betydande man, som till sin allmänna åskådning
stod rationalismen ungefär lika nära som pietismen,
var J. K. Lavater. Från ett reformert hem härstammade
den senare protestantismens främste teolog, Friedrich
Schleiermacher. Väckelserörelserna under 1800-talets
förra del ha bland de reformerte många stora namn,
bland hvilka märkas Alexander Vinet, D. Krummacher
och J. G. Krafft. Bland mera betydande teologer
under 1800-talet må slutligen nämnas schweizarna
A. Biedermann, A. Schweizer – Schleiermachers
lärjunge –, Fr. Godet, Ad. Schlatter och P. Wernle,
holländarna van Costerzee och A. Kuyper, tyskarna
H. Heppe och Karl Müller, fransmännen A. Monod,
de Pressensé och Doumergue (Calvinsforskare),
engelsmännen Kingsley, Fr. W. Robertson och
W. Robertson Smith samt amerikanerna Th. Parker,
Channing och F. Peabody. Litt.: Al. Schweizer,
"Die protestantischen zentraldogmen innerhalb der
reformierten kirche" (1854–56), K. Rieker, "Grundsätze
reformierter kirchenverfassung" (1899), A. Kuyper,
"Het Calvinisme" (1902), E. Fr. Karl Müller, "Die
bekenntnisschriften der reformierten kirche" (1903),
E. Kalb, "Kirchen und secten der gegenwart" (1907),
och P. Tschackert, "Die entstehung der lutherischen
und reformierten kirchenlehre" (1910).
G. A-n.
Réformés, Les [lä refårmē], fr., benämning i
Frankrike på medlemmar af reformerta kyrkan (se
d. o.) samt äfven på de värnpliktige, hvilka såsom
odugliga till krigstjänst hemsändas, men eventuellt
efter ny läkarundersökning kunna approberas och
användas i krigstjänst.
Reformfängelse (eng. reformatory),
Reformfängelsesystem, jur. Se Obestämd straffdom,
sp. 407, och E. H. H. Salomon, "Det amerikanska
reformfängelsesystemet" (1908).
Reformierter bund [-fårmīrter bont], ty.,
kyrkohist., stiftadt 1884 vid firandet af
Zwinglis 400-årsminne för att sammansluta de reformerte
i Tyska riket till ett fritt förbund, afsedt att
skydda den reformerta minoriteten att uppsugas af
den lutherska majoriteten inom unionskyrkan. Det är
icke fråga om någon sprängning af unionen, ej heller
om aggressiv kamp mot lutherdomen. Ordförande är
sedan början d:r Fr. Brandes (f. 1825). Förbundet
har utbredt sig öfver hela Tyskland och håller
regelbundna kongresser. Dess organ är "Reformierte
kirchenzeitung".
Hj. H-t.
Reformjudar. Se Judar, sp. 229.
Reformkatolicism, kyrkohist., en annan benämning på
modernism (se d. o.).
Reformlif. Se Korsett.
Reformpartiet, eg. Venstrereformpar-tiet, upptogs 1895
som namn på den mera utpräglade delen af vänstern i
danska folketinget, i motsats till "den förhandlande
vänstern", som året förut genomfört den politiska
förlikningen. Det bestod dels af Bergs, dels af Hörups
forna anhän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
