1183 Ref-ormsgräs-Ref raktion 1184 gare, men dessutom af män, som förr hade hört till den förhandlande vänstern, men ej velat medverka till förlikningen. Ledarna voro J. K. Christensen, Kr. Hage, P. Alberti och S. Högsbro. Partiet fick genast majoritet i tinget, dess styrka växte genom de följande valen (1903 steg antalet medl. till 74 af 114), och det hade därför väsentligt inflytande på lagstiftningen dessa år, hvarjämte den nya vänsterministären 1901 utgick ur dess midt. Men i jan. 1905 sprängdes det, då den radikala flygeln under Zahles ledning utträdde. Partiet var dock ännu det största i folketinget; men efter valen 1906 utgjorde det knappt hälften (56 medl.) och kunde därför blott med anslutning från sina forna motståndare ("de moderate") fortsätta sin verksamhet som ledande parti, och det med af gjord framgång. 1906-08 lyckades det lösa många stora frågor, då plötsligt Alberti-skandalen i sept. 1908 ej blott medförde ministärens upplösning, utan äfven bragte förvirring i de politiska förhållandena och särskildt undergräfde aktningen för partiet hos befolkningen. Efter valen 1909 räknade partiet blott 37 medl. (endast hälften mot 1903), och under försvarsfrågans behandling afföllo t. o. m. 10, så att regeringen öfvergick till den radikala minoriteten. Vid valen 1910 gingo däremot reformpartiet och moderata vänstern hand i hand, och sedan bildades en ny vänster, medan reformpartiet upphörde som särskild grupp. E. Ebg. Ref-ormsgräs, bot. Se Chelidonium. Reformvänner kallade sig, särskildt på 1840-och 1850-talen, anhängarna af en på grundsatsen om samfällda val byggd, genomgripande svensk representationsreform. Under riksdagen 1844-45 bildades i Stockholm af riksdagsmän från alla stånd och en del orepresenterade reformifrare Reform-vännernas sällskap. Inom detta utarbetades, sedan det från 1841 hvilande förslaget i aug. 1844 förkastats af ständerna, ett nytt förslag, byggdt på samfällda val med en de äldres och en de yngres kammare, af hvilka den förras medlemmar skulle utses af den senare och tillhöra vissa bestämda kategorier. Förslaget afsåg att i någon mån tillmötesgå de konservative; det frambärs i motion till konstitutionsutskottet af borgmästaren G. F. Ekholm (se denne), åtföljde som reservation af honom utskottets betänkande och vann i mars 1845 i hufvudsak Borgarståndets bifall, men kunde lika litet som öfriga föreliggande förslag samla de oeniga stånden. Under revolutionsåret 1848 gaf en af det då betydligt radikaliserade sällskapet efter franskt mönster 18 mars anordnad reformbankett anledning till de bekanta marsoroligheterna (se d. o.). Liknande reformsällskap upp-stodo i rätt stort antal i skilda delar af landet, och från Närkes reformförening togs initiativet till ett allmänt möte af dessa i Örebro i juni 1849. Ombud voro tillstädes från 24 dylika föreningar (Reformvännernas sällskap i Stockholm var ej inbjudet), och resultatet blef antagandet af hufvud-grunder för ett nytt radikalt förslag till representationsreform, hvilket enligt uppdrag närmare utarbetades af professor O. Wingqvist och formligen antogs på ett nytt örebromöte i juni 1850 (se vidare örebromötena), men ej heller ledde till något direkt praktiskt resultat. Dock förberedde "reformvännernas" agitatoriska verksamhet i sin mån tillkomsten af 1865 års representationsreform. Jfr V. E. Svedelius, "Representationsreformens historia" (1889). V.S-g. Refrain [rofrä'], fr. Se Refräng. Refra'kt (af lat. rejra'ctum, delad, sprängd). Se Dos, sp. 757. Refraktiön (af lat. rejn'ngere, bryta). 1. Astron., ljusstrålarnas brytning i atmosfären. Dennas täthet är störst vid jordytan och aftar kontinuerligt med höjden. Då en från en stjärna utgående ljusstråle intränger i atmosfären, har den att efter hvarandra genomgå allt tätare lager, tills den når jordens yta, och lider därvid en afvikning till sin riktning. Men luftens täthet är vanligen lika vid samma höjd öfver jordytan och därför äfven symmetrisk kring ljusstrålen i horisontell led. Den nämnda afvikningen sker alltså i allmänhet blott i vertikal led. Genom refraktionen synes stjärnan på en större höjd, än den skulle göra annars, så att den skenbara höjden är större än den sanna. Går ljusstrålen vinkelrätt, det är vertikalt, genom luftlagren och är alltså himlakroppen, från hvilken den utgår, i zenit, blir refraktionen noll. Vid 45 graders höjd är refraktionen ungefär l bågminut och vid horisonten 35 minuter eller något mera än solens skenbara diameter. Refraktio-nens inverkan på en himlakropps höjd öfver horisonten kan öfver hufvud sättas under formen k. tg z, där z är zenitdistansen och k en koefficient, som för ett visst lufttillstånd är i det närmaste konstant för alla zenitdistanser. När luftens tryck (barometer-ståndet), fuktighet eller temperatur ändras, blir luftens täthet en annan och refraktionen sålunda äfven förändrad. Kvantiteten k är därför beroende af luftens tillstånd vid olika tillfällen. Då icke större noggrannhet i beräkningen erfordras, kan man bortse från denna föränderlighet och räkna med ett visst konstant medelvärde på k. Det approximativa värde på refraktionen, som man erhåller på detta sätt, kallas medelrefraktion. Ibland kan luftens täthet till följd af en oregelbunden fördelning af trycket, temperaturen eller fuktigheten vara något litet osymmetrisk i horisontell led kring ljusstrålen, hvilken då lider någon, ehuru nästan alltid ytterst obetydlig, afvikning i den horisontella leden, hvilken afvikning kallas lateral refraktion. Se vidare Terre-ster refraktion. 2. Fys. kem. Då ett ämnes brytningskoefficient (se L j u s b r y t n i n g) ändras med temperaturen, har man försökt att teoretiskt uppställa någon formel, som skulle vara oberoende af densamma och endast beroende på ämnets kemiska karaktär. Den formel, som bäst uppfyllt det gifna villkoret, är: I denna formel, som ej blott är oberoende af temperaturen, utan äfven af trycket och ändringen af ag-gregationstillstånd, betyder n ämnets i fråga brytningskoefficient, d dess specifika vikt (båda bestämda vid samma temperatur). R kallas den specifika refraktionen. Multipliceras detta uttryck med ämnets molekylarvikt (Af), erhålles molekylarr e jr aktionen. Detta uttryck (MR) är af stort intresse därför, att det låter beräkna sig ur summan af atomrefraktionerna. I synnerhet inom den orga-