1185 Refraktionsanomalier-Refraktometer 1186 niska kemien har man på sista tiden fått stor användning härför. Lägger man tillsammans atom-refraktionerna för en mättad organisk förening, er-hålles ett värde, som inom försöksfelen öfverens-stämmer med ämnets experimentellt funna moleky-larrefraktion. De omättade föreningarna däremot göra undantag härifrån, då summan af deras atom-refraktioner är mindre än den iakttagna molekylar-refraktionen. Denna afvikelse beror på dubbelbindningen, och dess storlek kallas dubbelbindningens inkrement. Finnas två dubbelbindningar, blir inkrementet dubbelt så stort, o. s. v. Häri har man funnit ett värdefullt medel att bestämma antalet dubbelbindningar i en organisk förening. Atomrefraktionen för ett ämne är oftast oberoende af det sätt, hvarpå atomerna äro bundna i molekylen. Härifrån göra dock syre och kväfve undantag. För syrets atomrefraktion har man t. ex. funnit olika värden, allteftersom syret är bundet som karbonylsyre: = O, etersyre: ^ O eller hyd-roxylsyre: -OH. 3. Med., ögats optiska inställning. Denna beror på förhållandet mellan den optiska apparatens bryt-kraft och ögats längd. Äro dessa så af vägda mot hvarandra, att brännpunkten faller på näthinnan, föreligger emmetropi (se d. o.). Är ögat åter för kort eller för långt i förhållande till den optiska apparatens styrka, så är det behäftadt med h y-permetropi, resp. m y o p i (se dessa ord), hvilka sammanfattas iametropi. Då den brytande apparaten förändrar sin styrka vid ackom-modationen (se d. o. 2), besitter ögat i själfva verket en oändlig mängd refraktionstillstånd, men med refraktion menas i vanlig bemärkelse den statiska refraktionen, som utgöres af den optiska inställningen vid ackommodationshvila, under det de öfriga refraktionstillstånden benämnas med det gemensamma namnet dynamisk refraktion. Kefrak-tionen mätes i dioptrier (se Dioptri). Till refraktionstillstånden räknas vanligen äfven astigmatismen (se d. o. 1), ehuru detta brytningsfel ej egentligen utgör ett fel i den optiska inställningen, utan i det optiska systemets byggnad. 1. E. J. (13-d.) 2. L B. 3. G-d. Refraktionsanomalier, oftalm., dets. som astigmatism (se d. o. 1). Refraktométer, jys. En viktig metod för bestämning af brytningsindex grundar sig på bestämning af brytningsgränsen. Instrument, vid hvilka denna metod för bestämning af brytningsindex användes, kallas refraktometrar 1. totalreflektometrar. Många olika typer af sådana instrument ha konstruerats. C z a p k i s refraktometer består af en massiv half- Fig. 1. Czapkis refraktometer. sfär af glas (fig. 1), så placerad, att dess plana yta är horisontell. Mot denna yta lägges den planslipade Tryckt den 28/e 15 ytan af ett prof på det ämne, hvars brytningsindex skall bestämmas, och mellan båda ytorna anbringas en droppe af någon starkt ljusbrytande vätska. Från en lysande yta (Ly) kastas ljus underifrån mot beröringsytan mellan glaset och prof vet, och spegelbilden af den lysande ytan observeras med tillhjälp ,af en liten kikare (K). Ytan synes genom en skarp gränslinje delad i en ljus och en mörk del, beroende på, att de strålar, hvilkas infallsvinklar äro större än brytningsgränsen, totalreflekteras, under det att strålar, hvilkas infallsvinklar äro mindre än nyssnämnda vinkel, brytas. Därigenom att kikarens hårkors inställes på nyssnämnda gränslinje, kan brytningsgränsen bestämmas, och då sinus för denna vinkel är lika med inverterade värdet af brytningsindex, kan sistnämnda konstant lätt beräknas. På samma princip grundar sig äfven Kohlrauschs total-reflektometer. I ett glaskärl (fig. 2) är en medelst ett planglas täckt öppning anbragt, och framför denna är en liten ki- Fig. 2. Kohlrausciis totalre-flektometer. Fig. 3. käre (K) placerad. Uti kärlet finnes en axel (A), vid hvilken en liten glas- eller kristallplatta (P) kan fästas. Axeln kan vridas rundt, och vrid-ningen kan afläsas på en skala (S). Kärlet f ylles med någon vätska, hvars brytningsindex är större än plattans. På samma sätt som vid Czapkis refraktometer kastas ljus in mot plattan (fig. 3), och kikaren inställes på ofvannämnda gränslinje, som man lätt finner, om plattan vrides. Man finner sålunda brytningsgränsen (g), med hvars tillhjälp brytningsindex beräknas. Om N är vätskans brytningsindex, beräknas plattans brytningsindex (w) ur ekvationen: n = N sin g. Användes en platta med känd brytningsindex, kan vätskans brytningsindex beräknas: N = -.-. - En särskildt för be-stng stämning af brytningsindex hos vätskor afsedd refraktometer är den af Pulfrich konstruerade. På en glaskub (P. fig. 4) är en glascylinder (G) fäst-kittad. I cylindern hålles den vätska, hvars brytningsindex skall bestämmas. En natriumlåga uppställes på något afstånd från apparaten, och medelst en konvex lins (L) koncentreras ljus på cylinderns botten så, att strålknippet (S) stryker öfver den (fig. 5). De strålar, som infalla parallellt med bottenytan, brytas i glaskuben i den riktning, som bestämmes genom brytningsgränsen (g). Medelst kikaren (F) observeras det ljus, som efter brytning vid cylinderns botten passerar glaskuben ut genom kubens sida, kikarens hårkors inställes på kanten mellan det ljusa och mörka området, och vinkeln (a, fig. 5) afläses på gradcirkeln (T). Vätskans 22 b. 38